Förra i månaden, i februari, kunde kan läsa om en bror som misshandlade sin 14-åriga lillasyster med basebollträ för att hon vägrade att ha hijab. Han slog henne flera gånger samtidigt som han befallde: ”Ta på dig sjal!” Ingen av Sveriges hijabister (en hijabist är en slöjaktivist) har kommenterar detta. De är helt tysta.

Lika tysta som de var 2016 då en kvinna mördades i Mariannelund. Maken erkände att han strypt sin hustru inför ögonen på parets treåriga dotter. Kvinnan hade slutat använda hijab. Efter mordet lade han hijab bredvid hennes lik.

Och lika tysta var de samma år då en man i Gävle till fängelse för att ha misshandlat sin partner och sin dotter eftersom de vägrade att bära hijab och ”pratade med svenskar”. Han drog partnern i håret, slog henne i ansiktet och hotade med kniv.

Och när en nioårig flicka i Uppsala misshandlades för att hon vägrat bära hijab. Tysta.

Jag minns år 2013. Då gick det rykten om att en man misshandlat en kvinna i hijab på en parkeringsplats i Farsta. Då hördes hijabisterna!

I en debattartikel i Aftonbladet den 18 augusti 2013 skrev hijabisterna och deras vänner: ”I morgon beslöjar vi oss av solidaritet”. Det kallades ”hijabuppropet”. Icke-muslimska kvinnor uppmanades att i solidaritet sätta på sig hijab.

I artikeln skriver de att kvinnan i Farsta inte är ensam:

”Hon är en av många muslimska kvinnor som utsatts för liknande händelser under de senaste åren. Oftast är angriparna vita, svenska män. Liknande incidenter äger rum på bussar, i butiker, på restauranger.”

Okej? Dessa anekdoter eller rykten om onda, vita män som ger sig på kvinnor i slöja gör att ni sätter igång ett hijabupprop? Men när ni läser om verkliga fall där flickor och kvinnor misshandlas och mördas för att de vägrar ha hijab är reaktionen en axelryckning.

I artikeln frammanar debattörerna en bild av ett Sverige där kvinnor med slöja lever i skräck för de vita männen, ja, ”där kvinnor knyter slöjan extra hårt i hopp om att den inte ska bli avsliten”.

Nu ska alla sätta på sig hijab för att kvinnor har rätt att klä sig som de vill:

”Vi önskar att ni tar ställning för kvinnors rätt att få klä sig precis som man själv vill i det offentliga rummet utan att riskera påhopp.”

Men när ni inte vill ta av er hijaben, och inte uppmanar andra att ta sig hijaben, för att visa solidaritet med alla som lever under hijabtvång, då kan misstänka att ert upprop egentligen är ett stöd för hijaben snarare än ett stöd för friheten. Hijabuppropet ser ut som ett upprop för hijab.

De som gör uppror mot hijaben får inget stöd. De är lämnade åt sig själva. De ska kanske helst hålla käften så att de inte häller vatten på ”islamofobernas” kvarn.

Feministen Gudrun Schyman var snabb att sätta på sig hijab i solidaritet. Men hon har inte sagt ett ord om kvinnan i Mariannelund som mördades för sitt uppror mot hijaben.

Och det är fortfarande inte styrkt att kvinnan i slöja i Farsta verkligen blev misshandlad.

Solidariteten med muslimska kvinnor borde rimligen även omfatta de muslimska kvinnor som förtrycks av islamisk fundamentalism, inte bara offren för ”de onda, vita männen”.

Faktum är att muslimska kvinnor, ja, kvinnor av alla trosuppfattningar, har det ganska bra i väst, i ”den vita världen”, jämfört med hur de har det i islamvärlden.

Om det är ett för stort steg att ta av sig hijaben, vad sägs om ta på sig ett kors? I solidaritet med alla kristna som förföljs, diskrimineras och dödas av islamiska fundamentalister. Kristna ju är den mest förföljda religiösa gruppen i vår tid.