I dagens enorma engagemang och oro för jordens klimat kan jag inte undgå att reflektera över Samuel Becketts tragikomiska och absurda pjäs och dess likhet med den långa väntan på en dramatisk klimatändring som många fruktar men som ännu inte har inträffat. I Becketts pjäs sysselsätter sig luffarna Vladimir och Estragon med allehanda samtal, smågräl och skämt i väntan på Godot som aldrig dyker upp, ungefär som den dramatiska klimatändringen som envist vägrar att infinna sig.

Kan man föreställa sig något mer medialt perfekt än väntan på en förestående klimatändring med sitt potentiellt kataklysmiska hot mot hela mänskligheten och som samtidigt blivit ett slags kanalisering av främst västvärldens skuldkänslor och framtidsoro? Många ser till och med dagens folkvandring från Mellanöstern och Nordafrika som en direkt följd av en fortlöpande klimatändring skapad av det västerländska samhället hänsynslösa exploatering av jordens naturresurser. Med detta synsätt, som jag inte alls delar, står västvärlden i skuld till alla och är skyldig att ta sig an alla dem som drabbats av västvärldens påstått oetiska beteende.

För det mediala samhället har en sådan anteciperad klimatändring blivit den perfekta storm där allt tänkbart obehagligt väder kan tolkas som ett järtecken till en förestående klimatkatastrof. Dessutom är vädret ett evighetsdrama utan början eller slut och är på så sätt en outsinlig källa till samtal och spekulation. Varje dag på jorden inträffar ständigt dramatiska väderhändelser och varje månad slås nya väderrekord. Med en mobil i varje ficka saknas inte heller dokumentation av dramatiskt väder. Även om det skulle röra sig om köldrekord så går det lika bra att använda som klimatrubrik eftersom någon annan orsak till extremt väder än mänsklig påverkan kan det mediala samhället inte längre föreställa sig, och vill kanske inte föreställa sig, eftersom det redan sannolikt lyckats övertyga allmänheten om att så är fallet.

Hade Beckett skrivit sin pjäs idag skulle de både vännerna säkert ha underhållit varandra om vädret och klimatets mysteriösa växlingar.

Emellertid, ändringar i jordens klimat sker inte så snabbt som media och diverse klimataktivister föreställer sig. Klimatets tidsskala sträcker sig över långa tidrymder där mycket fortfarande är höljt i dunkel. När man tror att klimatändringen står för dörren spelar naturen åter sina spratt och i stället för förväntad värme kommer kyla och den hotande torkan bryts av kraftiga regn och översvämningar. Det gäller inte minst på våra breddgrader, och fortfarande kan man åka skidor i Sverige. Vasaloppet finns kvar och jordens landisar vägrar att försvinna. Den arktiska drivisen har ännu inte eliminerats och isbjörnarna förefaller klara sig bra och är betydligt fler än för 50 år sedan på grund av minskad jakt.

Precis som Vladimirs och Estragons hopplösa väntan på Godot så väntar media och klimataktivister lika förgäves på den slutliga klimatändringen när allt skall varda uppenbarat. Vad som hittills har hänt är obetydligheter jämfört med de naturliga klimatprocesserna och knappast omöjligt att separera från dessa.

I själva verket skall vi glädja oss åt att klimatet är så robust som det förefaller vara och att alla ändringar är så långsamma. Att jorden har blivit litet varmare och att det är mer koldioxid i luften än tidigare är inte en katastrof utan har flera fördelar. Dit hör inte minst biosfären som gynnas av mer koldioxid. Produktionen av livsmedel ökar idag snabbare än behovet och trots att jordens befolkning mer än tredubblats de senaste 70 åren har det stora flertalet genomgående fått ett bättre liv genom tillgång till energi i lämplig form. Var och en kan lätt räkna ut den mängd energi som krävs varje år på jorden bara för att förse alla med så där 2000 kcal energi per dag. För att enkom producera mänsklig föda krävs i genomsnitt en faktor 5 i extra energi för varje kcal vilket ger ett slutresultat på 32,000 TWh/år eller drygt 50 gånger hela Sveriges energiproduktion!

En förutsättning för detta har varit tillgång till energi där den fossila energin har stått för merparten eller drygt 80 procent och fortfarande gör så. Att vi använder så mycket fossil energi beror inte på den kapitalistiska västvärldens ondska, som vissa klimataktivister hävdar, utan helt enkelt på att det inte existerar några andra ekonomiskt och tekniskt rimliga alternativ. Hade det inte funnits fossil energi så hade världen idag sett helt annorlunda ut. Istället för 7,5 miljarder människor hade vi kanske bara haft en tiondel av detta som var fallet före 1750 innan man fick tillgång till fossil energi i större skala. Många anser kanske att en befolkning på 0,75 miljarder hade varit mycket bättre än dagens jättebefolkning. Men nu råkar vi ha en befolkning på jorden som om några decennier kommer att uppgå till kanske 10 miljarder och då är vi helt enkelt tvungna att anpassa oss till ett varmare klimat såvida vi inte finner ett annat alternativ som kan klara det enorma energibehovet.

Med mänsklig kreativitet finns det goda möjligheter att detta blir fallet utan några katastrofala ändringar i jordens klimat varför Vladimirs och Estragons efterföljare inom klimatetablissemanget får förgäves fortsätta att vänta.