Igår skrev jag att medelklassen inte har några tidningar, inga forskningsinstitut, inga skolor eller andra intellektuella centra som kunde lyfta dess djupt kända frågor (utom ett antal undantag, antydde jag, som är för litet för att göra någon egentlig skillnad). Men om det nu hade funnits några medelklasstidningar vad hade de då skrivit om förutom reguljära nyheter, sport och sudoku och sådant där som varje blaska med självaktning måste hålla sig med? Vad är det för information jag saknar?

Hoppsan, frågan kom lite oväntat, men låt mig ge några exempel.

Kommer du ihåg när de ensamkommande afghanska barnen och deras stödaktivister ockuperade Medborgarplatsen och Norra Bantorget? Händelsen fyllde tidningar och TV med entusiastiska reportage om dessa djärva dissidenter som ville få svenska myndigheters beslut upphävda med hjälp av utomparlamentariska metoder. Där hade jag önskat mig ett annat tonfall i rapporteringen, men det var inte journalisternas klang som störde mig mest, utan att reportrarna inte ställde de elementära frågorna. Vem var det som utplacerade och finansierade bajamajorna? Vem bredde mackor och betalade för maten? Här måste ha funnits intressant information att förse mediakonsumenterna med. En långvarig dygnetruntdemonstration för flera hundra personer organiserar sig inte av sig själv och är inte gratis. Någon hjälpsam kraft måste ha stöttat det hela. Vem var det?

Ryktet säger att det var LO och att det var därför demonstrationen så småningom flyttade till Norra Bantorget och att det var därför demonstranterna plötsligt, vid sidan av asylkraven, började begära helt oväntade saker som oförändrad pensionsålder (eller vad det nu var, jag minns inte, men det hade inget med afghanerna att göra). LO ville väl ha valuta för apanaget. Jag känner inte sanningen och det känns ovärdigt att behöva gå omkring och lyssna på rykten och gissa.

Sedan har vi de obesvarade frågornas Moder, nämligen Vad kostar migrationsäventyret? Här har man inga säkra svar utan får gissa sig till något som verkar rimligt och som kanske har påståtts av folk som vill överdriva eftersom de är rasistfascistbrunråttepopulister. Jag har fått för mig att migrationen kostar skattebetalarna omkring fem BNP-procent, runt 250 miljarder kronor, så däringa fem försvarsbudgetar, men det har jag verkligen inte från någon säker källa eftersom sådana som borde vara säkra källor inte uttalar sig. Det är därför medelklassen borde ha ett seriöst forskningsinstitut med massor med välbetalda filosofie doktorer som inte behövde oroa sig för sin framtid om de sa något som gjorde PK-isterna illa till mods.

Samma sak med de obesvarade frågornas Fader, nämligen den av justitieminister Johansson strypta frågan om en uppdatering av Brå-studierna 1996 och 2005 om invandrares eventuellt fortsatta överrepresentation i brottsstatistiken. Den saken borde också kunna utforskas av filosofie doktorer som inte behövde riskera sin akademiska framtid för att de sagt något som inte behagade makten utan i stället envetet kunde koncentrera sig på fakta enligt den obönhörligt sanningssökande vetenskapliga metod som vår kultur i högtidliga sammanhang brukar hylla som grunden för våra framgångar men numera sådär dagligdags struntar i.

En annan sak som jag också skulle vilja sätta en ivrig, grävande journalist på vore att kolla det där med våra ”stängda gränser”. Hur är det egentligen i verkligheten på Öresundsbron?Gränserna påstås ha stängts för något år sedan, men de sporadiska vittnesmål jag hört är att det beror på bemanningsläget och tid på dagen. Och det viktigaste av allt är att jag tror mig ha förstått att den som avser att söka asyl inte behöver några dokument. Den som anländer till Sverige utan dokument och säger sig söka asyl blir genast hänvisad till Migrationsverkets mottagning. Vad betyder då ”stängda gränser”? Eller har jag missförstått? Jag lever i ett land där en nyfiken medborgares rimliga frågor alltför ofta negligeras av den nyhetsindustri som egentligen är inrättad för att besvara sådan frågor. Det är därför medelklassen behöver sina egna medier. Medelklassen kan inte lita på motståndarens medier. (Varför tror du socialdemokraterna på 1800-talet startade egna tidningar? Jo, för att arbetarna inte kunde lita på klassfiendens avisor.)

Eller när de plötsligt uppstod en demonstration några dagar efter terroristen Akilovs dåd på Drottninggatan? Hur gick det till? Vem skickade inbjudningskort till talarna, vem byggde högtalaranläggning, vem kallade åhörarna? Observera att jag inte på något vis protesterar mot demonstrationen, jag känner djup respekt inför alla som ville visa sitt deltagande, jag undrar bara hur det hela kom sig. Det kanske bara skedde spontant genom att människor kände sig berörda. Den historien hade glatt mig mer än någon annan. Men jag vill veta hur det verkligen gick till.

Och går vi till utlandet finns det inga gränser för hur mycket som borde undersökas. Kan ingen flink reporter söka upp Putins trollfabriker, ringa på dörren och fråga hur det går till? Är det sant att Sydafrika utvecklar sig till ett Mugabeland där man mördar vita farmare och där infrastrukturen bryter samman? Har vi något att lära oss av att Brasiliens regering i dagarna ställt delstaten Rio de Janeiro under federalt förvaltarskap och utsett en fyrstjärnig armégeneral till ansvarig för en militär insats mot den organiserade brottsligheten eftersom delstaten anses ha misslyckats med uppgiften?

Det finns sanningar att söka för hundra- eller tusentals forskare, journalister, tänkare, filosofer. Som det nu är törs de inte söka av rädsla för att bli brännmärkta av PK-isterna. Med några hundra miljoner kronor på fickan, felräkningspengar i politikerväldets obetydligaste avdelning, skulle medelklassen kunna komma med i matchen om sanningen.