När man någon gång i en avlägsen framtid, eller kanske inte så avlägsen framtid, kommer att behandla de första decennierna av det 21 århundradet, vad är det då man kommer att få läsa i historieböckerna? Vad kommer en framtida generations Dick Harrisson ta upp som det viktigaste och mest intressanta?

Det skulle förvåna mig mycket om det inte skulle vara Sveriges utomordentligt snabba omvandling från en homogen nationalstat till en global enklav där den ursprungliga befolkningen blivit en kulturell och befolkningsmässig minoritet. Detta är säkert en oundviklig förändring som följer av den globala befolkningsutvecklingen och av en önskan hos världsbefolkningen att hellre leva i ett till synes väl fungerande samhälle som det svenska i början av det 21 århundradet än i sina ursprungsländer.

Jag vill helst inte jämföra med det öde som drabbade Amerikas urbefolkning inför den europeiska anstormningen eftersom den svenska och europeiska urbefolkningen har en överlägsen kultur och teknologi jämfört med huvuddelen av dagens invandrare. Snarare karaktäriseras Sverige och Europa då av en svaghet, osäkerhet och eftergivenhet gentemot den vitalitet och tilltagsenhet som normalt karaktäriserar en grupp människor som valt att migrera och de följder som detta får och kommer att få.

I en framtida värld mot slutet av det innevarande århundradet, då den svenska urbefolkningen säkert kommer att vara i minoritet, har landet kulturell helt förändrats till ett globalt samhälle. I bästa fall kanske som dagens London eller kanske som en del av Kalifornien, i sämsta fall kanske som de multikulturella områdena i Mellanöstern.

Vidare är det ganska klart att ett traditionellt välfärdssamhälle, som Sverige varit i snart ett sekel, blir omöjligt att uppehålla därför att de stora invandrargrupperna i först hand kommer att prioritera sina egna nationaliteter eller klaner. Det kommer därför att bli omöjligt att skapa en politisk majoritet för ett traditionellt välfärdssamhälle eftersom detta kräver en kulturellt homogen grupp av tillräcklig storlek.

De dugliga och företagsamma kommer som alltid att klara sig utmärkt som de alltid gör i en globaliserad och urbaniserad värld men de blir samtidigt allt mindre benägna att bidra till välfärdssamhällets jättelika transfereringar. Välfärdssystemet fungerar egentligen bara i ett homogent samhälle av bred lojalitet av det slag som tidigare fanns i Sverige. Om de välbeställda tvingas finansiera ett sådant system flyttar de bara till en mer gynnsam del av världen.

Det som de framtida historikerna aldrig kommer att riktigt begripa är varför vår tids politiker aktivt driver på den jättelika migrationen och därmed de facto ger upp den gamla välfärdsstaten. Är det en följd av bristande förstånd och förmåga eller är det en insikt att förändringen är oundviklig och att de därför lika gärna kan påskynda processen? Ungefär som aktiv dödshjälp till obotligt sjuka.

Dessvärre blir det knappast möjligt för de framtida forskarna att hitta några dokument eller officiella beslut utan på något sätt förefaller hela den enorma omvandlingen liksom bara hända av sig själv. När tillräckligt många ledande personer i samhället gradvis kommer fram till en gemensam uppfattning blir det liksom omöjligt att stoppa hur destruktivt eller dåraktigt ett sådant beslut än visar sig vara.

Men, vem vet, kanske finner de framtida forskarna några kritiska anteckningar eller hemliga dokument som förklarar allt på ett begripligt sätt eller också hittar de på en förklaring som de finner övertygande och som de framtida läsarna tror på.