En dam från Värmland följer mig på Facebook. Ibland skriver hon och tycker det är tragiskt att jag blivit så invandrarfientlig. Hon berättar att hon lärt känna många asylsökande, ofta ungdomar i 17-årsåldern och det har varit fantastiska människor. Hade jag bara träffat de här underbara killarna, är hon säker på att jag skulle ändra uppfattning.

För sådär tjugo år sen bodde jag i Göteborgs city, ett stenkast från Avenyn. De flesta av mina vänner var etniska svenskar, några kom från Latinamerika och en från Afrika. Vi gillade god mat, brasiliansk musik, Hammarkullekarnevalen och Göteborgs Filmfestival. Klart att vi inte hade något emot mångkultur.

Av olika skäl flyttade jag till en invandrartät förort. För att ha råd med min stora lägenhet hyrde jag ut rum till utomeuropeiska studenter. Totalt har jag delat bostad med ett 20-tal unga män från ett dussin länder. De har representerat samtliga världsreligioner och ett brett spektrum av politiska uppfattningar, många helt utan erfarenhet av västvärlden. Så gott som alla har blivit mina vänner.

Min grönsakshandlare kallar mig en gång ”svensken”. De flesta jag umgås med har rötter i andra kulturer. På spårvagnshållplatsen diskuteras det på arabiska. Från att ha varit en supporter av mångkulturen, har jag blivit en del av den.

Det är lätt att romantisera det man inte ser på nära håll. Bor man i stan tycker man kanske att en bondgård är en idyll. Om man romantiserar arbetarklassen är man antagligen överklass själv. Är man född i en by i Pakistan framstår Göteborg i ett magiskt skimmer. Och om man lever som jag gjorde för tjugo år sen, tycker man antagligen att mångkultur är tjusigt. Det är mänskligt och ingenting att moralisera över.

Men blir man del av något börjar man också se bristerna. När rapparen Ken Ring för snart 10 år sen kom ut i en TV-intervju och förklarade att Sverige måste minska på invandringen, blev många chockade. Han om någon, borde väl stå högst på mångkulturens barrikader! Han som är svart, borde väl välkomna öppna gränser! Men varför det? Ken Ring vill som alla andra leva i ett samhälle som fungerar, och har man ett uns av intelligens är det inte svårt att se vart utvecklingen lutar, och vad som händer om den tillåts fortsätta en generation till.

Att invandrare röstar på invandringsvänliga partier är kanske inte så underligt. Det ger kortsiktigt fördelar och den egna gruppen får ökad rörlighet. Man tror också att det håller högerextremister på avstånd. Men egentligen tycker de flesta som Ken Ring. De av mina grannar som vågat ta upp saken har i varje fall tyckt att oreglerad invandring är en vansinnig idé. Inte för att de är Sverigedemokrater, utan för att deras barn blir knivhotade på väg till skolan.

Min servicebutik har blivit rånad fem gånger de senaste åren. Senaste gången blev innehavaren misshandlad och hamnade på sjukhus. Ibland ser man nerbrända bilar i skogen eller på parkeringen. För ett tag sen hittades ett torterat och bränt lik några hundra meter från mitt hus. Regelbundet krossas rutorna på busshållplatsen. Från mitt fönster såg jag en gång tre killar elda upp en moped, alldeles intill en trappuppgång. Trappuppgången tog eld och brandkåren fick rycka ut. För någon vecka sen försökte någon sätta eld på tvättstugan. En granne fick en levande orm instoppad genom brevinkastet.

Ändå anses min förort vara den lugnaste i området. I intilliggande förorter har det använts automatvapen, polis har bemötts med brandbomber och flickor blir attackerade om de vågar spela damfotboll.

Så till damen från Värmland vill jag säga att jag inte tror jag skulle ändra uppfattning av att träffa hennes 17-åriga vänner. Däremot tror jag flera av dem kommer att ändra uppfattning efter några år i mångkulturen.