Antikalifen möter Jeremiah Karlsson. Socialsekreteraren som detektiv

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen pratar jag med författaren Jeremiah Karlsson (8/2). Jag har precis läst hans andra roman Sorgens kammare (2014) och blev väldigt berörd. Det är en spännande detektivroman, snarast en thriller, med fängslande karaktärer, starka känslor och stilla vemod. Där finns det moderna folkhemmet och dess byråkrati mot en fond av mörka skogar som ruvar på gåtor och forntida gravar. Det som gör Sorgens kammare så speciell är att huvudpersonerna inte är poliser utan socialsekreterare. Det känns nästan förbjudet att få tjuvkika in på kontoren hos detta hemlighetsfulla skrå. Författaren Karlsson, född 1986, är själv socionom och har delvis byggt sin skildring på egna erfarenheter.

Berättelsen kretsar kring den sjuttonåriga flickan Mirjam från en white trash-familj som blivit gravid med en kille från ett finare skikt. Ska hon göra abort eller inte? Edvard på socialtjänsten får uppgiften att utreda hennes situation. Där finns också black metal-killen Gabriel och hans vän Torvald som dras in i våld och vansinne. Jag och Karlsson pratar om romanen, men också om hur den verkliga socialtjänsten med dess svenska medelklassvärderingar ska hantera det nya, mångkulturella Sverige. Jeremiah Karlssons hemsida hittar du här

6 thoughts on “Antikalifen möter Jeremiah Karlsson. Socialsekreteraren som detektiv

      • Fredrik Östman skriver:

        Observera också att detta utdöda språkbruk endast beträffar en karaktäristisk (sic) huvudperson och inte någonsin har använts om rollfigurer eller litterära personer i allmänhet. Vi säger än idag: ”jo, han är en riktig karaktär” synonymt med ”jo, han är ett riktigt original” eller ”jo, nog är han en excentriker alltid”. Huvudbetydelsen av ordet ”karaktär” är och förblir emellertid ”själastyrka”, ”förmåga att utstå marchmallowtestet”, ”moralisk integritet”. Det finns ingen anledning i dessa dagar att devalvera detta mycket viktiga ord.

        Liked by 1 person

      • dolf skriver:

        Glad att det är någon mer än jag som reagerar på missbruket av ”karaktär”.
        (En enkel tumregel för om det är tillämpligt att säga ”karaktär” om en person är att pröva med att byta till ”personlighet”. ”I filmen spelar han en personlighet som …”, nä funkar inte så bra, skippa ”karaktär” till förmån för ”roll(figur)”. Romanen är full av fängslande ”personligheter”, funkar bra, där skulle man kunna säga ”karaktärer”)

        Gilla

  1. olle holmqvist skriver:

    Jag önskar att Omar skulle läsa och kommentera:
    Det Svenska Folklynnet af Gustav Sundbärg 1911
    biblioteket tar hem.
    Grundtes: Svensken saknar nationalkänsla och är i grunden svenskhets-föraktare

    ”Svensken utvecklar energi endast när det gäller att -hindra – en sak, säger Strindberg. Detta är en av de bittraste sanningar som sagts om vårt folk men en sanning är det…
    Förbud ! Förbud ! Ibland går det till det rent löjliga…I en av våra större landsortsstäder hände på 1890-talet att några skolgossar beredde sig tillfälle att stjäla i ett av stadens konditorier. Föröfvarna upptäcktes och bestraffades vederbörligen. Och så utfärdade rektor ett högtidligt förbud för skolans samtliga lärljungar att någonsin mer – besöka detta konditori !

    m m
    +

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.