Den första februari i år firades Hijabdagen på Gustav Adolfs torg i Malmö under mottot: ”Definitivt inget tvångsplagg”. De som ville fick pröva att bära hijab. Det var ju inte farligt! Okej, men hur många er hijabkvinnor är beredda att pröva att ta av er hijaben? Vore det inte spännande över för er med lite normkritik och lite öppenhet? Det kan ni inte, eller hur? För hijaben är ett tvångsplagg. En muslimsk kvinna måste ha hijab. Sådan är sharian.

För om det var frivilligt så kunde vi ju också ha en dag där kvinnor i hijab uppmanades att pröva att ta av sig den. En sådan dag finns inte. Bakom arrangemanget finns kvinnoorganisationen i Ahmadiyyaförsamlingen i Malmö:

”Det är som med andra dagar att vi vill belysa och skapa förståelse för hijab och de kvinnor som bär den. Det är inte ett hinder i en muslimsk kvinnas vardag och definitivt inget tvångsplagg”, säger en av arrangörerna Kashifa Khan till 24 Malmö

Men det hon säger stämmer inte. Koranen är tydlig med att muslimska kvinnor måste täcka sitt hår och sin kropp. Den som inte gör är en synderska och har gjort uppror mot Gud. Så för den som tror på Koranen är hijaben inget val, utan en plikt.

Här ett stycke ur Koranen, kapitel 24, vers 31, i svensk översättning av Knut Bernström:

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag.”

I noterna, not 37, förklaras att vad som ska täckas är allt förutom ansikte och händer. Detta är dock omtvistat då många sunnitiska lärda, både förr och nu, menat att även ansiktet måste täckas.

När Koranen och profeten bjuder har man bara att lyda:

”När de troende kallas inför Gud och Hans Sändebud för att han skall döma i det som rör dem, kan deras svar inte bli annat än detta: ’Vi har hört [kallelsen] och vi lyder’; dem skall det gå väl i händer.” (24:51)

I islamisk lag är det bara fria, muslimska kvinnor som måste täcka sitt hår. För slavinnorna var det tvärtom, de skulle gå barhuvade och barbröstade för att visa att de var ”oanständiga”. I kontrast till hur sexlavarna var klädda och uppförde sig har den islamiska sjalen laddats med en symbolik som signalerar otillgänglighet och ”anständighet”.

I en föreläsning på svenska från 2014 med rubriken ”Kvinnan i islam” sade imamen Muadh Zamzam att flickor måste täcka sig för att inte väcka männens lust. Och männen måste vakta på sina kvinnor:

“Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara.”

Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna.

Man får heller inte glömma att mer än 99,9 procent av världens muslimer inte har valt sin religion utan tillhör den eftersom de råkar vara födda i muslimska familjer. De får från födseln lära sig att hijab är en religiös plikt och ett tecken på en muslimsk kvinnas anständighet. I många fall börjar man som liten flicka att kläs i hijab. För kvinnor som har socialiserats i en sådan miljö är det svårt att tala om ett verkligt fritt val. Fria val fattas av vuxna, förnuftiga människor.

Dessutom är det svårt att välja att ta av sig hijaben då det i praktiken skulle innebära sämre status eller utfrysning är den egna gruppen. Det kan bli en social katastrof. För den är troende skulle det också innebära Guds vrede och straff i nästa liv på grund av dennes olydnad och uppror. Profeten Muhammed sade att Gud kommer inte kommer att ta emot bönerna från den kvinna som inte täcker sig. För en troende muslim kan detta, tanken att bli ignorerad av Gud, självklart leda till ångest, och fungera som en psykisk bestraffning. Det är fem böner dagligen, minst, då man ska täcka sig.

Det finns som alla vet muslimska kvinnor som inte bär hijab. Motiven varierar och kan handla om slarv, vana och kultur, svag tro och anpassning. Men få förnekar att hijab är något som sharia kräver. Att öppet och medvetet förneka detta eller att öppet visa förakt för Koranens ord skulle kunna räknas som avfall från tron och att man inte längre räknas som muslim. Profeten Muhammed befallde att den som avfaller från islam ska avrättas. Vissa islamistiska stater, långt ifrån alla, tillämpar detta. Den som avfaller kommer förstås att straffas i helvetet.

Det går inte att säga: ”Jag är muslim, men jag vill inte ha hijab. Jag tror inte att man måste det”. Det är som att säga: ”Jag är muslim, men jag vill inte be fem gånger per dag. Jag tror inte att man måste det”. Du skulle, om tar har tur, räknas som en okunnig muslim i behov av ledning, i värsta fall som en hädare eller en upprorsmakare som gör narr av religionen. För både den dagliga bönen och hijaben är självklara delar av islam som alla muslimer i hela världen känner till. Bland imamer finns det ingen debatt om hijab är påbjudet eller inte. Det som debatteras är om en kvinna även måste täcka sitt ansikte eller om det räcker med kroppen och håret.