Det handlar om en oinskränkt rätt att definiera sig själv som offer och låta andra ta konsekvenserna

Patrik Engellau

Du kanske trodde att metoo-kampanjen handlade om könen och deras beteende mot varandra. I varje fall har jag trott det och skrivit några krönikor på det temat. Jag har haft fel. Jag ber om ursäkt ifall jag oavsiktligt lagt ut falska spår och därmed vilsefört dig. (Det där är faktiskt ett allmänt problem som jag kanske behandlar någon annan gång, alltså att otillräckligt genomtänkta tyckare framför uppfattningar som verkar plausibla men vars verkliga funktion är att vända uppmärksamheten från pudelns kärna. Förresten är de flesta debattörer sådana men det är bara några få som trovärdigt och långsiktigt lyckas blanda bort korten för publiken.)

Om man bedömer efter det genomslag metoo-kampanjen fått (i Sverige, nota bene, resten av världen är en annan historia) så förstår man att frågan är viktig. Folk engagerar sig och har synpunkter.

Den första fråga jag borde ha ställt mig är varför folk engagerar sig så kraftfullt i just denna fråga eller, närmare bestämt, hur det kommer sig att svenska staten – och media som är dess narrar och härolder – lagt sig i med sådan kraft. Det tog bara några dagar efter den första metoo-smällen innan regeringen deklarerade att den till den 1 januari tänkte öppna en ny Jämställdhetsmyndighet med sjuttio handläggare i Angered. Myndigheten var visserligen planerad sedan tidigare, men fick nu en flygande start. Hm, myndigheten och metoo gillade varandra på något sätt. Den ledtråden lade Sherlock Holmes eftertänksamt i sin rymliga ficka för hugskott och aningar.

Varför har svenska media blivit så upphetsade av metoo-kampanjen? frågade sig den store detektiven till kvällspipan. Du Watson, i sak är väl jämställdhet inget att bråka om i Sverige? Trots allt är ju Sverige det jämställdaste landet i världen. Det borde inte finnas någon konflikt. Men i svenska media presenteras det som om det rådde lokalt världskrig mellan könen.

Det är mycket man inte förstår, sa Watson och dåsade bort. Tobaksröken lägrade sig. Jäklar, utropade Sherlock Holmes med ett ryck. Om det ser ut som ett lokalt världskrig och låter som ett lokalt världskrig, vad kan det då vara, Watson?

Menar ni att det faktiskt är ett lokalt världskrig? frågade Watson osäkert.

Exakt! Men det är inte svenska män och kvinnor som ligger bakom, för de är i verkligheten inte fiender, utan de verkliga lokala huvudfienderna, Watson!

Holmes, jag beklagar, men jag har just glömt vilka de verkliga lokala huvudfienderna är.
Å ena sidan det härskande politikerväldet och dess maktbas det välfärdsindustriella komplexet, å den andra den vanliga skötsamma medelklassen av nettoskattebetalare.

Säger du det! sa Watson storögt. Vad bråkar de om, månntro?

Om just detta! Detektivens stålblå ögon lyste genom tobaksröken. Politikerväldets självpåtagna huvuduppgift är att med hjälp av välfärdsapparaten ta hand om människor det är synd om och att sedan tvinga skattebetalarna att stå för fiolerna. Ju större denna verksamhet växer sig, desto gladare blir politikerväldet och desto surare blir skattebetalarna.

Men hur ska man veta vilka det är synd om? frågade Watson lite osäkert.

Watson, ditt skarpsinne förnekar sig inte! Detta är just kärnfrågan. Hur ska politikerväldet göra för att rekrytera tillräckligt med klienter för att ge ständigt växande intäkter till det välfärdsindustriella komplexet? Det där har ändrat sig radikalt över tiden. Innan systemet anlagts var det mycket komplicerat för en svensk att bli exempelvis sjukskriven. Svensken var tvungen att övertyga en bister provinsialläkare som innerst inne ansåg att den som inte arbetar inte heller ska äta. Nu har systemet nått sin teoretiska slutpunkt som är att alla som vill bli offer bestämmer det på egen hand. Politikerväldets klientel är självrekryterande. Tänk dig ett företag som inte behövde göra reklam eller på annat sätt locka kunder till butikerna.

Ni menar att metoo handlar om detta? Watson stod som fallen från skyarna. Att en kvinna ska ha rätten att själv definiera sig som offer oavsett omständigheter och bevisläge? Det stämmer ju faktiskt, Holmes. Om man läser tidningarna så får man ju i allmänhet inte veta vad våldtäktsanklagelserna handlar om. När det gäller talmannen Ahlin, till exempel, verkar allt vara hemligt. Man vet inte vad han sagt eller gjort eller mot vem. Men vad som hänt i verkligheten spelar ju ingen roll om det är en enda människa, det självutnämnda offret, som ska döma.

Bra Watson! Se vad folk tycker. Det är inte så att nästan alla män står på en sida och nästan alla kvinnor på den andra såsom man kunnat vänta sig att det handlade om ett könskrig. I den här konflikten står kampen mellan å ena sidan dem som gillar tanken att vem som helst, på eget bevåg och utan inskränkning ska kunna definiera sig som offer med rätt att på olika sätt kosta pengar för skattebetalarna – och å den andra just skattebetalarna.

Watson lät detta sjunka in. Sedan sa han: Klokt tänkt, Holmes. Men varför skällde inte hunden? Varför protesterade inte medelklassen mot dumheterna?

Watson, just därför att medelklassen har gjort sig till politikerväldets hund.