Landets politiska partier är redan febrilt i färd med att positionera sig inför valet i september. Efter ständiga dödsskjutningar och gruppvåldtäkter kan inte ens de stora dagstidningarna längre ignorera medborgarnas oro för det tilltagande våldet och annan kriminalitet. Att den omfattande migrationen har varit en bidragande faktor till oron är inte heller längre tabustämplat. Till och med finansminister Andersson tycker att migranterna borde överväga att finna lämpligare mål än Sverige för sin utvandring, se ”Integrationen fungerar inte som den ska” (DN 21/12 2017).

När Sverigedemokraterna tidigare uttalade sig kritiskt om migrationspolitiken så levererade samma finansminister rasist- eller fasciststämplar för samma uppfattning. Under galgen infinner sig som bekant omvändelsen och inte ens centerpartiet pratar längre om de 30 miljoner migranter som skall förvandla Sverige till ett stort och viktigt land, rädda den framtida ekonomin och se till att det finns tillräckligt många unga att ta hand om alla hjälpbehövande äldre.

Emellertid ändrar inte alla sin uppfattning efter konfrontation med verkligheten. Miljöpartiets partiledare, Isabella Lövin, är en sådan. Hon ändrar inte sin uppfattning i första taget, se ”Isabella Lövin: sluta svartmåla Sverige” (DN 16/1 2018)

svartmala-sverige/). Det behöver ju inte nödvändigtvis innebära ett tecken på en fast, trovärdig och orubblig karaktär utan snarare ett sätt att markera att MP är ett annorlunda parti där tro och ideologisk övertygelse är det ledande ljus som har prioritet över verkligheten. Hon är upprörd över att såväl media och andra partier inklusive storasyster S nu målar Sverige i dystopiska färger därför att mycket tråkigt som händer i landet kanske inte ens har hänt och i alla fall inte borde ha hänt. Det är synd om MP eftersom flera av deras kärnfrågor inte längre står överst på listan. Men med en fundamentalistisk politik hoppas partiet nu uppenbarligen att de finns tillräcklig många i väljarkåren som av tradition ignorerar verkligheten och som skall fortsätta ge MP sina röster. Dit hör unga kvinnor, som ofta är traditionella MP väljare, men de är numera rädda för att gå ut ensamma under kvällstid. Isabella Lövin tycker att de är onödigt räddhågsna därför att Sverige ju är ett tryggt och ofarligt land och det är bara kriminella gäng som pangar på varandra lite sinsemellan.

Den generösa migrationspolitik som MP har arbetat för – och fått stöd för hos de stora partierna M och S – visar sig nu ha varit ödesdiger för landet. MP förväntas därför klippas av och förpassas ut i kylan. M och S gör nu i stället allt för att visa att de inför valet verkligen lyssnar på medborgarnas oro. Om de inte gör det så kommer väljarna i stället att ge sverigedemokraterna sitt stöd och då blir det många som kommer att kastas ut ur politiken. Verkligheten har blivit alltför påträngande och det är bara partier som MP och kanske F! som kan kosta på sig lyxen att ignorera den verklighet som Sverige nu befinner sig i. På kvällen den 9 september i år får vi veta resultatet.