Diskriminering är inte okej har vi fått lära oss. Men det brittiska public service-företaget BBC verkar inte hålla med. Åtminstone inte när de gäller vitingar. I en ny jobbannons skriver BBC helt ogenerat att vitingar inte är välkomna:

”This traineeship is only open to candidates from a black, Asian or non-white ethnic minority background.”

Tänk om BBC hade lagt ut en annons som inte välkomnade icke-vita. Det råder dubbla måttstockar här. Det är okej att diskriminera vitingar, men inte icke-vita.

Hur kan arbetsgivaren vara säker på att någon är icke-vit? Hur mäter man? Räknas mörkhyade adoptivbarn med namn som Tom, Dick och Harry som icke-vita? Kan judar med traditionellt europeiskt utseende söka jobbet?

Det är inte första gången BBC har lagt ut annonser som diskriminerar vitingar. Och den diskrimineringen är inte olaglig i Storbritannien. Lagen från 2010, Equality Act, tillåter arbetsgivare att diskriminera som en del av ”positive action”, det vill säga positiv särbehandling för personer med ”protected characteristics” eller ”skyddade egenskaper”.

Om syftet är att minska antalet vita och öka antalet icke-vita så är det alltså okej. Man främjar ju ”mångfalden”. Varför denna mångfald handlar om hudfärg förklaras inte. När det kommer till åsikter, skulle till exempel svensk etablissemangsmedia må bra av mångfald. Det finns en tydlig vänstervridning.

I svensk public service gäller samma synsätt som på BBC. När Hanna Stjärne tillträdde som VD för Sveriges Television deklarerade hon att hon ville ”öka mångfalden”. Syftet är att personalens sammansättning på SVT ska ”spegla Sverige”.

”Sverige ser inte likadant ut idag som det gjorde för några decennier sedan – och kommer att förändras framöver. Därför måste vi hela tiden fundera över hur vi speglar Sverige.”

Ungefär en femtedel av Sveriges befolkning sympatiserar med Sverigedemokraterna. Hur väl speglas detta av SVT? Hur många av deras anställda sympatiserar med SD? Inte många, skulle jag tro.

Medieforskaren Kent Asp har visat att Miljöpartiet egen majoritet – på SVT får MP 52 procent och på Sveriges Radio 54 procent av rösterna.

Mångfalden är stor, men störst av allt är Åsiktskorridoren.

Om journalisterna på SVT har olika hudfärg men tycker likadant, vad har man då vunnit?

Dessutom, att någon kommer från Syrien behöver inte betyda att man har mer kunskap om Syriens kultur och historia än en som kommer från Uppsala. Personen från Syrien kan vara helt okunnig medan personen från Uppsala kan ha lärt sig perfekt arabiska, doktorerat i Syriens moderna historia och vara skicklig på att förmedla sina kunskaper och sätta in dem i ett sammanhang. Så ursprung och hudfärg är fel faktorer att gå efter om man söker kunskap om andra kulturer.

När det kommer till inlevelseförmåga, så har det med intelligens och fantasi att göra, inte vilken färg man har på huden. En intelligent och fantasirik människa kan sätta sig in i andra perspektiv och leva sig in i andra människors liv. Det är dessa egenskaper man bör efterfråga.