Jag har ett helt stall med käpphästar som jag gillar att exercera då och då. Idag är det särskilt en, han som heter ”Socialtanterna har ockuperat polismyndigheterna”, som står och frustar och sparkar i spiltan och vill ut på banan.

Hästen väcktes till liv av en artikel på ledarsidorna.se av Ann Heberlein (https://ledarsidorna.se/2018/01/sluta-omka-bovar-och-banditer/). Bakgrunden är att kanslichefen i Polisregion Stockholm, Jan Evensson, offentligt genom vädjanden till de kriminella försökt beveka dem att lämna sin brottsliga bana. ”Det är jobbigt och svårt att vara kriminell”, säger Evensson. ”Vi vill hjälpa dem att komma ur detta.”

Ann blir rättmätigt rasande: ”De [kriminella] ska inte ömkas – de ska ställas till svars och avkrävas ansvar för sina felaktiga handlingar. Först då hjälper vi dem på riktigt att lämna en kriminell tillvaro: genom att behandla dem som fullt ut ansvariga för sina handlingar.”

Regionpoliskanslichefens försök att göra sig till polare med buset och vädja till busets ädla känslor och allmänna hygglighet hade varit tokroligt om det inte varit så stötande. Men hur är det möjligt att en ledande polis tillåts framföra så huvudlösa uppfattningar? Klent förstånd är alltid en näraliggande förklaring till dumheter. Men i detta fall skulle jag säga att ingen är så dum. Det måste finnas naturligare förklaringar. Och det gör det. Låt min vältränade, löddriga käpphäst göra sina konster för dig.

Under de senaste femtio åren har den svenska staten bytt karaktär. Tidigare var staten Lagens och Rättens skapare och upprätthållare. Lagen och Rätten värnades genom Våldet. Den som läst sin Hobbes känner igen Leviatan, det blixtrande monster som vid behov med ursinnig brutalitet bekämpade alla dem som, till exempel genom kriminalitet, försökte sätta sig över statens regelverk. Saknaden efter Leviatan framträder i Anns text:

Polisens uppgift är inte att hjälpa kriminella. Polisens uppgift är att stå på lagens och offrets sida. Polisen ska inte vara kamratstödjare och jourhavande medmänniska åt mördare och banditer. Polisen ska bura in dem som inte klarar av att hålla sig inom lagens gränser…

Men hur gick det till när Leviatan fick sådana som Evensson och rikspolischefen Dan Eliasson, som enligt tidningsuppgifter tror att han ska kunna stoppa gängvåldtäkter med korvgrillning och plastarmband, till ledande representanter? Det är ungefär som att outsourca driften av Folkhälsomyndigheten till Philip Morris AB. Det ska inte kunna hända. Och om det händer måste förloppet granskas i detalj så att man begriper vad som pågår i ens närhet.

Det som hände var just det maktskifte inom staten som inträffat under det senaste halvseklet. En ursprungligen rätt obetydlig och bortmotad del av staten – socialsekreterarstaten – växte och tog sig alltmer utrymme på Leviatans och den övriga rättsstatens bekostnad.

Det som skiljer dessa två – Leviatan och socialsekreterarstaten (även känd som det välfärdsindustriella komplexet) – är deras motsatta människosyner. Leviatan bedömer människor efter grad av skyldighet och bestraffar dem enligt samma skala. Leviatans klient är den vanliga, laglydiga människan som ska skyddas från att bli offer för buset.

Socialsekreterarstaten har omvänt perspektiv. Buset är klienterna. Buset är objektet för Socialsekreterarstatens omsorger. Socialsekreterarstatens uppgift är inte att hålla buset så noggrant inlåst som möjligt utan tvärtom att släppa fångarna loss – det är vår (se filmen https://www.youtube.com/watch?v=DkUqpkWmeps) för att buset ska få tillfälle att låta sina goda sidor ta överhanden.

Om detta halvsekellånga skeende i svensk politik pressats ihop till en tvåtimmars föreställning på Dramaten så hade vi fått uppleva ett tragikomiskt skådespel där Tage Danielsson och Lena Nyman så småningom muterat till Dan Eliasson och Jan Evensson och där åskådarna, svenska folket, börjar längta tillbaka till en tid när Leviatan personifierades av konstaplarna Kling och Klang.

Så långt min käpphäst ”Socialtanterna har ockuperat polismyndigheterna”. Inför publikens jubel böjer han knä, lyfter på svansen och gör respektfullt det där som hästar gör när de lyfter på svansen.

Vad jag undrar är hur långt socialtanternas värdegrundsarbete i verkligheten påverkat Leviatan. Du förstod inte ens frågan? Omformulering: har hjärntvätten fungerat? Tänker vanliga poliser numera som Eliasson och Evensson?

Jag vet inte. Jag umgås inte tillräckligt mycket med vanliga poliser för att veta. Min bänkkamrat i Södra Latin Jörgen Almblad blev chef för Rikskriminalen, men han är tyvärr död nu. Ibland undrar jag om inte den svenska polisen fullföljer kompisstrategin för att buset ska fatta undertexten: om vi låter bli att döda er så kan ni låta bli att döda oss. Live and let live.