Det är ett märkligt faktum att jordens kanske mest framgångsrika folk (när det gäller kultur, vetenskap, företagsamhet och innovation) delar sitt ursprung med ett av jordens minst framgångsrika.

Mose–Mohammed, Moseböckerna–Koranen, Jahve–Allah. Judar och araber verkar ha haft ungefär samma förutsättningar att utgå ifrån, om man skummar lite i källorna. Hur kunde Abraham ge upphov till så diametralt olika ättelägg?

Är skillnaden genetisk? Knappast. Folken kommer från ungefär samma geografiska område och har utvecklats under samma naturliga förutsättningar.

Står Gud på den ena partens sida? Fundamentalister från bägge lägren hävdar det. Därför har Mohammeds efterföljare svårt att förklara sina tillkortakommanden – med mindre att det förekommer en världsvid konspiration med ojusta metoder. Eftersom jag är sekulär, fritar jag dock Gud från ansvar.

Har resten av världen ensidigt gynnat judarna? Tvärtom. Araber har genom historien behandlats bättre än judar. Vid sidan av förintelsen har antisemitism följt judarna i spåren under mer än tusen år, trots att man sällan angripit andra folk militärt.

Jag vill framkasta en annan förklaring. Om man sammanför en universitetsprofessor, en legosoldat och en småbrukare från Norrland skulle de antagligen ha ganska lite gemensamt. Alldeles oavsett om deras förfäder odlade samma täppa, eller om deras hud
uppvisar samma halt av melanin. Sättet vi försörjer oss på formar vår karaktär, liksom vår kultur och våra möjligheter att lyckas.

Innan Vasco da Gama upptäckte att man kunde åka båt till Asien, måste alla varutransporter mellan Asien och Europa passera det vi idag kallar Mellanöstern. Oftast skedde det på kamelryggen. För människor i området fanns två sätt att profitera på den aldrig sinande strömmen av rikedomar. Genom handel eller genom plundring.

För att lyckas i handel måste man kunna kommunicera. Språklig färdighet, kunskap och inlevelseförmåga är viktiga egenskaper i en handelsekonomi. För att upprätta kontrakt behövs ett utvecklat skriftspråk. Man kan gissa att stammar som satsade på handel utvecklade mera av litteratur, intellektuell verksamhet och förmåga att hantera pengar. Att sluta goda avtal blev viktigare än att vara i majoritet, vilket torde ha gynnat framväxten av goda politiker.

Stammar som satsade på plundring hade däremot en fördel av att vara i majoritet. Att vara i minoritet och inta en underlägsen position, skulle kännas ytterst otryggt. Nyfikenhet och inlevelseförmåga fick vika, för egenskaper som styrka och militär disciplin. Eftersom plundring lätt genererar fiender behövs en ideologi, som kan förklara omvärldens avoghet och stärka den inre sammanhållningen. Som i alla militära organisationer krävs total uppslutning kring ledaren och bristande lojalitet måste straffas hårt.

Två olika näringsfång ger upphov till två helt olika typer av samhällen. Och i längden två helt olika kulturer.

Judarna satsade på handel. Kanske för att de var militärt svaga eller av andra skäl. Under sin tid i Mecka var Mohammed också
handelsman, men efter flytten till Medina övergick han till plundring. I Koranen framställs det inte som något kontroversiellt, så antagligen hade det förekommit tidigare.

Eftersom tidiga muslimer befann sig på ständig krigsfot, blev det plundringskulturen som utvecklades. Det avspeglas till exempel i deras syn på främlingar. Andra folk omnämns i Koranen mera i termer av erövrade slavar, än som likvärdiga handelspartner.

Återgång till ett mer tolerant, handelsbaserat och samarbetsvänligt klimat har periodvis präglat den muslimska världen. Särskilt efter upplösningen av det Osmanska riket.

Ett undantag är huset Saud – en klan som starkare än andra byggt sin kultur på just plundring. 1932 tog man makten över den arabiska halvön och kort därefter upptäcktes världens rikaste oljekällor. Idag har Saudiarabien ett dominerande ideologiskt inflytande över den islamska världen.

Historien är ibland ironisk. Det sägs att Mohammed i början av sin karriär (medan han fortfarande levde i Mecka) uppfattade judendomen som ett föredöme. Hade han hållit fast vid den uppfattningen, hade kanske arabvärlden utvecklats i likhet med Europa.