Har klimatet verkligen blivit mer extremt?

Lennart Bengtsson

”Tack Gode Gud för att det är som det är för hur skulle det annars vara” säger kolportören eller amatörprästen i Albert Engströms skämtteckning och församlingen nickar instämmande. I Rapport den 3 januari oroas alla tillfrågade över klimatändringens konsekvenser på den svenska naturen och dit hör riskerna för att Kungsleden skulle kunna bli skogbeväxt och de stackars fjällturisterna vandra omkring i en trist granskog i stället för att kunna blicka ut över öppna fjällvidder. Vilket öde. Att det svenska klimatet har blivit ett snäpp varmare de senaste decennierna är dokumenterat och sannolikt kommer detta att fortsätta ytterligare men också avbrytas av perioder med fallande temperatur. De naturliga klimatvariationerna i Sverige är nämligen vida större än den uppvärmning som beror på växthusgasökningen. På något obegripligt sätt förväntar sig alla att klimatet alltid skall förbli detsamma utan att egentligen fråga sig vad klimat egentligen är för något.

Klimatet är faktiskt inget annat än en statistisk sammanställning av allt väder över en längre tid. Meteorologerna använder av praktiska skäl 30 år men egentligen borde det vara längre för att få med allt naturligt förekommande väder.

Det som oroar allra mest är kraftiga oväder och våldsamma skyfall eller extrem kyla och extrem värme. Den föreställning som allmänheten i dag får från media och på andra sätt är att ovädren har blivit mycket värre under senare år till följd av den globala uppvärmningen. Detta är emellertid inte uppenbart, vilket den intelligente iakttagaren säkert noterat, eftersom vädret är vida mer våldsamt under den kalla årstiden och inte när det är varmt! Detta beror på att atmosfären drivs av temperaturskillnaderna och inte av temperaturen. Det är inte minst avkylningen av den kalla luften på höga latituder som driver vinterstormarna och dessa var faktiskt värre under den lilla istiden, ungefär 1350-1850, än dagens oväder.

Skyfall, däremot, är vanligast sommartid då atmosfären rymmer mer vattenånga och dessa kan på sikt förvärras om det blir varmare. I samband med tropiska oväder som ligger stilla över ett område kan ofantliga regnmängder på mer än tusen mm uppmätas under något dygn som
exempelvis i Texas under fjolåret i samband med orkanen Harveys härjningar. Extremväder är därför inget att leka med och detta har liksom jordbävningar och vulkanutbrott alltid varit fallet.

Har då detta så kallade extremväder blivit värre under 2000-talet än tidigare? Skadorna har förvisso ökat genom den växande befolkningen som fördubblats de senaste 50 åren samt en ännu större ökning i utsatta kustområden. Likaså har bostäder, vägar och annan infrastruktur ökat i samma omfattning. Inte minst i utvecklingsländerna är bostäder av dålig beskaffenhet och sopas ofta undan helt av kraftiga vindar, högvatten och vågor. Om skadorna ekonomiskt sett ökar behöver det alltså inte bero på att vädret blivit mer extremt utan på att det finns mer att förstöra.

Ett sätt att mäta den övergripande effekten av oväder är att normalisera skadorna med bruttonationalprodukten och detta har gjorts i figuren nedan. Den visar att skadorna varierar kraftigt från år till år men någon långsiktig ökande trend kan inte ses, snarare motsatsen. Sannolikt beror detta på bättre väderprognoser som gör det möjligt att bättre skydda materiella tillgångar. Samtidigt har antalet förolyckade människor kraftigt minskat. Inte heller finns det några tillförlitliga indikationer från meteorologisk statistik att jordens väder har blivit mer extremt men detta är svårt att statistiskt fastställa eftersom extremväder till sin natur är mycket ovanligt.

Våra svenska medier som alltmer oroar sig över ”fake news” borde därför lära sig att bli mer återhållsamma i sin rapportering och inte skapa en uppfattning att ovädren kommer att minska bara de skötsamma och följsamma medborgarna klimatkompenserar och låter sig klimatbeskattas ytterligare. Tyvärr får man även i vår tid, precis som tidigare, leva med extremväder som en del av verkligheten och förbereda sig på dess konsekvenser. Inte ens den svenska välfärdsstaten i all sin fullkomlighet kan ändra på jordens klimat.