Politiker vill gärna tro att alla är ideologer, vilket de inte är. Bortsett från en liten krets intellektuella är de flesta genuint ointresserade av ideologi. Vill man att folk ska tappa intresset, ska man börja diskutera värdegrund med dem. Jag börjar själv gäspa när jag hör ordet, och jag har ändå universitetsutbildning.

Det hindrar inte att de flesta är hyfsat goda människor. Vi ställer upp för våra vänner och en hel del andra också. Vi har en genuin känsla för rättvisa när det kommer till konkreta situationer. Oavsett ideologi, har de flesta av oss en personlig moral och saknar vi den moralen kan ingen ideologi i världen ersätta den.

Så vad finns det för anledning att bry sig om ideologi? Om man inte är ideologiskt intresserad, är politiker eller på annat sätt har det som yrke? Jag kan bara tänka mig två situationer:

· Att ansluta sig till en ideologi, kan i förlängningen ge personliga fördelar.
· Att ansluta sig till en ideologi, kan göra att man personligen undviker vissa nackdelar.

En morot och en piska alltså.

Exempel på morot: Jag tror inte arbetare under 1950-talet grubblade särskilt mycket över proletariatets kamp eller socialismens långsiktiga mål. Jag tror de flesta grubblade över mindre saker. Som att bygga ett hus, ge barnen lämplig utbildning eller fixa bekvämare liv för familjen. Gärna det klasslösa samhället
men först en TV och ett kylskåp. Om socialdemokraterna erbjöd allt detta, varför skulle man inte bli socialdemokrat?

Ännu en morot: En ambitiös person i Sovjetunionen skulle antagligen, oavsett ideologi, haft mycket att vinna på att bli medlem i kommunistpartiet. Nya karriärvägar skulle ha öppnat sig.

Exempel på piska: Att leva i Tyskland 1935 och inte skicka sina barn på Hitlerjugends läger skulle antagligen varit väldigt oklokt. Barnen kunde bli utestängda från högre utbildning och familjen skulle få myndigheternas ögon på sig.

Ännu en piska: Att leva som kristen i ett muslimskt land kan vara väldigt tufft. Kanske finner man det nödvändigt att konvertera till islam bara för att barnen ska slippa bli diskriminerade.

I inget av de här fallen spelar ideologin någon roll. Man förklarar sin lojalitet till det ena eller andra för att få ihop livspusslet helt enkelt.

Så när ideologi kommer upp på dagordningen, handlar det ofta om något så enkelt som att skapa rättning i leden. När argument kryddas med ord som värderingar, grundsyn, människosyn, värdegrund, moral… finns det skäl att vara misstänksam.

Mellan raderna ligger nämligen den verkliga informationen: Hur vi ska bete oss, vilka åsikter vi bör ha, vilka partier det är OK att rösta på, vilka demonstrationståg som är OK att gå i, viken typ av vänner som är acceptabla, vad man får säga i utländsk TV… och så vidare.

Mellan raderna får vi också svar på frågorna: Vilka media är inte OK att ta del av, vilken typ av personer bör undvikas, vilka bör inte få
anställning i vårt företag, vilka vore det ”dumt” att samarbeta med, vilka bör frysas ut…

Det är om detta mycket av den ideologiska debatten handlar.