Tre invandrare: två rebeller och en troskyldig optimist

Anders Leion

Nalin Pekgul var under många år aktiv som socialdemokratisk politiker. Hennes kurdiska bakgrund och hennes upplevelser i den invandratäta stadsdelen Tensta fick henne att, som en av de första, angripa den hederskultur som håller många muslimska flickor och kvinnor fånga i familjens och släktens trångsynthet. Hon angrep också Mehmet Kaplan, då minister i Löfvens regering, för hans samröre med radikal islamism. Det skulle hon inte ha gjort om hon främst värnat om sin ställning inom politiken. Hon har lämnat politiken.

Mauricio Rojas är en latinamerikansk invandrare. Han var en av de första som 2005 – i samband med publiceringen av Brås rapport om invandrarnas, jämfört med svenskarnas, höga brottslighet –  förde fram att deras kulturella bakgrund ledde till ett avvikande socialt beteende. Det skulle han inte ha gjort om han främst värnat om sin ställning inom politiken. Han har lämnat politiken.

Amir Sariaslan är en från Iran invandrad forskare, som studerat genetikens betydelse för avvikande beteenden, såsom kriminalitet och missbruk. Han har funnit och visat, att de som vill förklara sådant beteende med den fysiska miljön i vilken människor växer upp och lever, har fel.  Han trodde, helt troskyldigt, att hans resultat skulle tas emot med intresse och bli en del av en konstruktiv debatt om dessa samhälleliga problem, som han valt att studera. Det skulle han inte ha gjort, om han främst värnat om sin karriär. Han har lämnat detta forskningsområde.

Deras öden är mycket talande och de säger något mycket väsentligt om den svenska miljön och den svenska kulturen. Men innan vi utvecklar detta något mer, finns det anledning att med hjälp av den samlade informationen från dessa tre beskriva vad som håller på att hända i Sverige.

Nalin Pekgul har vittnat om hur männen:  fäder, makar och bröder, alltmer inskränker kvinnornas rörelse-, yttrande- och därmed också tankefrihet. Det sker i det Tensta där hon länge bott, men också överallt där traditionella muslimska värderingar påtvingas de boende.

Dessa områden är också starkt brottsbelastade. Mauricio Rojas påpekade att detta inte är något som uppstår här, i svensk miljö, utan följer med den kultur och de därmed förenade värderingar, som invandrarna för med sig.

Sariaslan har visat att brottsligheten inte bestäms av vilket område man råkar födas och bo i. Brottsligheten är förvisso högre i vissa fattiga förorter än i andra, mer välbärgade områden. Men det beror inte på dessa områdesskillnader. Det är nämligen ingen slump var den enskilde hamnar. Är man sämre utrustad – till exempel med sämre utbildning och sämre kontakter med arbetsliv och övriga delar av samhället – då hamnar man i just dessa områden. Detta betyder att det väsentliga är den personliga utrustningen. Genom syskon- och kusinstudier har han exempelvis visat att brottslighet och missbruk i stort sett är densamma hos syskon som råkat hamna i olika bostadsområden.

Så, vad har vi alltså att vänta oss om vi sammanställer denna information?

Invandringen fortsätter i hög takt. Invandrarna koncentreras till de områden som redan i hög utsträckning är befolkade av deras tidigare invandrade landsmän. Dessa områden kommer alltmer att präglas av traditionella, muslimska värderingar eftersom områdena kommer att styras av de självutnämnda, religiösa ledarna.

Klankulturen blir allt starkare. Till den hör ett stort inslag av kusingiften, vilket innebär att det genetiska arvet kommer att koncentreras. Skillnaderna mellan dessa och andra områden beträffande oönskat socialt beteende kommer att öka.

Samhällsdebattörer, framförallt av den så kallade intellektuella sorten, kommer att fortsätta att kräva ”satsningar” på dessa områden. Dessa satsningar kommer att effektueras av politikerna så som de – utan framgång – gjort under decennier.

Hur kan denna dårskap fortsätta, årtionden efter årtionden? Jag ska ge ett indirekt svar, lätt att tolka. Jag ska länka till Hjärntvätt, norsk televisions lysande dokumentär om genusvansinnet. Denna serie har – gratis – erbjudits svensk TV, som inte varit intresserad. Också förklaringen till detta ointresse överlåter jag till läsaren. Första avsnittet av Hjernevask. Också de andra avsnitten finns på Youtube.

Men hörni, visst är det tur att vi har invandrare som törs avslöja dumheterna? Det törs ju ingen svensk.