När år 2017 strax är slut kan vi konstatera att det skjuts mycket i Sverige. I förhållande till folkmängden sker fyra till fem gånger så många skottlossningar med dödlig utgång i Sverige som i Norge och Tyskland, visar en färsk forskningsrapport.
Forskarna försöker förstå varför. Jag kan försöka förklara varför. Det blir inte politiskt korrekt. Jag skulle tro att vi har fler skjutningar eftersom vi har en extremare massinvandring än andra europeiska länder. Det hänger ihop.
För tittar vi på vilka som skjuter så är det unga män med invandrarbakgrund. Det är inte Kalle och Pelle, utan Ahmed och Mustafa. Det är inte invandrare från Tyskland och Frankrike, utan från Syrien, Irak och Somalia.
I Malmö skjuter man mest. I Malmö finns det väldigt många invandrare från Mellanöstern. I dessa länder pågår våldsamma konflikter, det finns en våldsam kultur. Det är föga förvånande att invandrarna från dessa länder tar med sig den våldsamma kulturen. Inte alla, så klart.
Det har inte alltid varit så här i Sverige. Det här är ett problem som har uppstått med massinvandringen från Afrika och Mellanöstern.
En undersökning från Dagens Nyheter i våras visade att unga män med invandrarbakgrund ligger bakom nästan alla mord och mordförsök som sker med skjutvapen. De flesta hade sitt ursprung i Mellanöstern och Nordafrika. De från Irak, Iran, Libanon, Turkiet, Somalia och Eritrea.
Så hur ska minska skjutningarna? Det första vi bör göra är att införa asylstopp. Att ta emot asylsökare vid gränsen är dålig flyktinghjälp. Det är säkert i alla våra grannländer, så det finns ingen som behöver komma till Sverige för att få säkerhet. Vi skulle göra betydligt mer för världens flyktingar om vi använde resurserna till hjälp i närområdet.
Ett asylstopp skulle inte stoppa skjutningarna, eller den invandrare kriminaliteten som helhet, men det skulle stävja den och hindra en fortsatt negativ utveckling. Nästa steg borde vara att stimulera återvandring. Redan nu betalar Migrationsverket ut bidrag till de som vill åka hem. Dessa bidrag borde höjas rejält för att öka incitamentet.
En ny assimilationspolitik är också nödvändig för att öka sammanhållningen och tryggheten i landet. Det betyder att vi ställer om – i skolor, public service och myndigheter – från att främja mångkulturalism till att främja assimilation, det vill säga att upprätthålla svensk kultur som norm.
Återvandringsbidrag kan ses som en form av u-landsbistånd. Om fler västländer agerade så, skulle det förbättra de länder som folk utvandrar från, så att färre söker sig till västvärlden för att få en högre levnadsstandard.
Den svenska statens främsta uppgift, vilket man kan höra på namnet, är att skydda de svenska medborgarna och främja deras trygghet och välfärd. Blir det pengar över kan vi hjälpa fattiga länder och flyktingar. Men då ska pengarna användas förnuftigt och effektivt. Med den nuvarande flyktingpolitiken hjälper vi få flyktingar samtidigt som vi försämrar för landets egna medborgare.
Rapparen Ken Ring, som sagt många dumma saker, uttryckte sig dock kort och korrekt om problemet redan 2009. Fler borde ha lyssnat på honom. I en intervju i Malou von Sivers program ”Efter tio” på TV4 sade han:
”Nu handlar det nog om att ta tag i dem som är här. Jag känner nästan bara invandrare. Alla mina vänner är invandrare och andra generationens invandrare. Vi måste nog rädda oss först. Det här kommer låta sjukt men man kanske borde minska invandringen lite för att ta hand om dem som här.”
Det är sjukt att ett sådant logiskt resonemang någonsin har kunnat låtit sjukt. Man får hoppas att landet nu håller på att krya på sig.
DET GODA SAMHÄLLET 