År 1981 gick en sovjetisk ubåt som hette U 137 på grund i Blekinges skärgård. Den ubåten fanns. Varför den körde upp på ett skär i Blekinge vet man inte. Besättningen var kanske berusad. Men fartyget existerade definitivt. Det satt fast i flera dagar och kunde avbildas av dussintals ditresta fotografer. Sedan drogs båten loss under diverse diplomatiska förvecklingar.

Under några årtionden därefter ansågs Sverige med jämna mellanrum angripet av sovjetiska och sedermera ryska miniubåtar som gjorde räder långt in i Stockholms skärgård. Då och då, när en miniubåt av det svenska försvaret bedömdes nästan eller helt säkert lokaliserad under vattenytan, fick media frossa av att vittra bytet. Alla var upphetsade. Militären stod redo att spränga inkräktaren till ytan. Det var inte på skoj. Jag känner officerare som själva stod med fingret på avtryckaren. De ville inget hellre än att skjuta fanskapet i luften.

Jag trodde aldrig på det där, dels för att jag redan då var allmänt skeptisk, dels för att jag tyckte det blev alltmer underligt att ett enat Sverige, som inte hade något annat att göra än att få upp ”säkra” ubåtar som påstods ligga still och ruva på grunda sjöbottnar, inte kom någonstans.

Man blev inte så populär när man ifrågasatte de käraste föreställningarna hos ett folk som dreglade av stridslust, det kan jag försäkra. Det är ju också möjligt att jag hade fel. Vi vet fortfarande inte hur det var med miniubåtarna. Men nu verkar besöken ha upphört.

Men för den sakens skull ska vi inte tro att ryssen slutat smida ränker. Nu tänker han enligt Dagens Nyheter i stället hota eller åtminstone påverka nästa års riksdagsval. Slut med miniubåtar, nu handlar det om informationspåverkan via Facebook, Twitter, hackerattacker och motsvarande.

Man har förstås aldrig vetat säkert att det är ryssen som ligger bakom, men man har funnit god anledning att tro det. År 1987 skrev överbefälhavaren apropå ubåtarna att (citerat här):

materialet pekar på att det i allt väsentligt är Sovjetunionen som svarar för den främmande verksamheten på svenskt territorium. Något entydigt bevis för att fastställa inkräktares nationalitet finns dock ej.

Dagens Nyheter är ganska säker på att det även denna gång är ryssen som är framme:

Att det är Ryssland som är det största hotet mot Sverige när det kommer till påverkanskampanjer är det ingen som hymlar med… ”Vi har ingen anledning att ifrågasätta de amerikanska bedömningarna. Ryssland är det land som vi ser i rapporterna, det är de som är aktiva. Och vi vet ju vad som hänt i vårt eget land”, har statsminister Stefan Löfven tidigare sagt.

Vad statsministern syftar på vet jag inte. Kanske är det miniubåtarna.

Flera svenska myndigheter förbereder sig för åtgärder för den händelse ryssarna börjar twittra inför valet, inte minst MSB, Säpo, FRA, MUST och FOI.

Precis vilken skada främmande makt skulle kunna åstadkomma är oklart inte minst som en av MSB nyligen utarbetad rapport i ärendet är hemligstämplad vilket gör att medborgaren inte säkert vet vad han ska oroa sig för. Av DN-artikeln framgår att det kan vara sådant som att ryssarna inför USA-valet förra året ska ha spridit ett rykte att folk kunde SMS-rösta på Hilary Clinton för att hennes väljare inte skulle gå till urnorna.

”Den stora vinsten”, säger en representant för MSB i artikeln, ”är att oavsett vem som segrar i valet i slutändan så är den som använder de här metoderna en vinnare. Eftersom det minskar legitimiteten för den som vinner valet – oavsett vilka partier det är”.

Det där har jag svårt att förstå. Antag att Putin vill att SD vinner valet – vilket kanske är vad man skulle kunna gissa – och att han därför twittrar till den grad att SD faktiskt vinner. Varför skulle det då vara en vinst för Putin att SDs vinst framstår som illegitim? Den som i verkligheten skulle ha anledning att framställa en SD-vinst som illegitim är väl inte Putin, utan de övriga partierna? (Vilket de ju kan ha anledning att förbereda sig för genom i god tid beskärma sig över Putins ränker.)

Det är inte mycket man förstår, i varje fall inte jag. Det kan hända att det fanns miniubåtar, det kan hända att det finns illasinnade ryska trollfabriker. Men en sak kan man vara ganska säker på, nämligen att vad som än händer i Sverige så är det alltid någon avdelning av det svenska myndighetssystemet som behöver mer pengar till följd av händelsen. Man blir inte förvånad över att det just i detta fall är just MSB. Dagens Nyheter skriver:

Men MSB har inte alls fått de anslag man begärt och verksamheten haltar. ”Skulle vilja ha portal med info, forskning, manualer, varningar & kontaktfunktion. Men vi har helt enkelt inte resurser för ditt förslag eller större lösning”, skrev MSBs ansvariga enhetschef Mikael Tofvesson på Twitter i lördags när han fick förslag om ett varningssystem för felaktiga nyheter.

Den svenska beredskapen är uppenbarligen långt från god. Det tar tid att bygga upp ett psykologiskt försvar, i synnerhet utan en budget som motsvarar ambitionerna.

Det är klart att MSB oroar sig för Putins påhitt. Jag undrar om inte MUST, FOI, Säpo och FRA också skulle behöva budgetförstärkningar bara utifallatt.