Islams heliga skrift Koranen är enligt muslimsk uppfattning baserad på profeten Muhammeds uppenbarelser under åren 610-632. De sägs ursprungligen ha kommit från Gud (Allah) och förmedlats till Muhammed av ängeln Gabriel. Skriften är indelad i 114 suror (kapitel), som i sin tur är indelade i verser. De två översättningar av Koranens arabiska text till svenska som jag studerar är gjorda av K. V. Zetterstéen (KVZ) år 1917 (ref. 1) och Mohammed Knut Bernström (MKB) år 2002 (ref. 2).

Ett dominerande tema i Koranen är de cirka 440 hoten om hårda straff för de otrogna, d v s icke-muslimerna (ref. 3). Det vanligaste hotet är elden i helvetet. Viktig är också frågan vad som händer efter döden. Cirka 160 gånger presenterar Koranen det vägval i livet som en individ har att göra och som bestämmer om individen efter döden kommer till paradiset eller till helvetet (ref. 3). Någon tredje möjlighet presenteras aldrig.

Koranen riktar sig naturligtvis också till de troende, muslimerna. De får förhållningsorder av olika slag. En del är harmlösa och rör vardagslivet (bönen, fastan, vallfärden, o s v), men det ges även många militanta uppmaningar.

Här följer tio exempel (a-j) på den militanta typen. De har ordnats efter sura:vers och de säger en hel del om Koranens författare. Vi vet inte säkert vem (eller vilka) det är; skriften är ju cirka 1400 år gammal.

(a): Tro inte på någon som inte bekänner sig till er religion! (MKB 3:73),

(b): Troende! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er gemenskap! De sparar ingen möda för att så förvirring i era led och önskar att ni ska plågas av olyckor och elände. Hatet flödar redan över deras läppar, men vad de bär i sitt inre är långt värre. (MKB 3:118).

(c): Troende! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter – de stöder och skyddar varandra – och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. (MKB 5:51).

(d): När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. (MKB 9:5).

(e): I, som tron, tagen ej edra fäder och bröder till beskyddare, om de älska otron högre än tron, ty de av eder, som hålla sig till dem, dessa äro de orättfärdiga. (KVZ 9:23).

(f): Striden mot dem, som ej tro på Gud och den yttersta dagen, ej helighålla vad Gud och hans apostel förklarat heligt och ej bekänna sanningens religion, dem, som fått skriften, nämligen, tills de villigt giva skatt och ödmjuka sig! (KVZ 9:29).

(g): När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem tills I anställt ett blodbad bland dem! (KVZ 47:4).

(h): Troende! Ett gott föredöme har ni i Abraham och de som följde honom, när de sade till sina landsmän: ”Fiendskap och hat skall råda mellan oss och er ända till dess ni tror på den ende Guden.” (MKB 60:4).

(i): Håll inte fast vid det äktenskapliga bandet med kvinnor som förnekar sanningen; begär att få tillbaka det som ni har gett dem som brudgåva, …. (MKB 60:10).

(j): Troende! Bland era hustrur och era barn kan finnas de som är era fiender; var därför på er vakt mot dem! (MKB 64:14).

Titeln på denna artikel har satts med tanke på den psykologiska profil – för att inte säga diagnos – som oundvikligen måste tillskrivas Koranens författare. Hen framstår som en grym och fanatisk härskare, en sektledare som ser fiender överallt. Hen uppmanar sina sektmedlemmar (muslimerna) att betrakta alla utomstående som fiender som ska straffas eller dödas. Hen sår misstro i muslimernas hjärtan och varnar dem för att visa förtroende för vänner och anhöriga som inte tillhör religionen. Till och med barn och hustrur misstänkliggörs. Koranens författare visar tecken på paranoia.

Hade Muhammed en traumatisk barndom? Alla dödsfall antyder det. Det anses belagt att fadern dog innan Muhammed föddes, att den lille togs om hand av en amma under sina första år, blev föräldralös vid sex års ålder när modern dog och sedan bodde hos sin farfar, som dog när Muhammed var åtta år (ref. 4). Därefter växte han upp hos sin farbror, som tog honom med på sina långa handelsresor. Muhammed blev kamelskötare, senare köpman och gifte sig vid tjugofem års ålder med Khadidja, en välbeställd änka i karavanbranschen. Uppgifterna om de sex (?) barnen varierar; några dog mycket unga. Endast dottern Fatima överlevde fadern.

Muhammed visade en enastående smarthet i en grym och oupplyst värld. Han insåg hur viktigt det var att ha en hjälpande Gud (Allah) vid sin sida. Med hjälp av sin Gud blev han inte bara en religiös utan även en militär och politisk ledare av rang. När han dog vid sextiotvå års ålder dominerade islam över större delen av Arabiska halvön. Nu finns cirka 1,5 miljarder muslimer i världen.

Referenser

1) Koranen, Wahlström & Widstrand, 2003 (med K. V. Zetterstéens övers. från 1917)
2) Koranens budskap, Proprius förlag AB, 2002 (förf. och övers. M. K. Bernström)
3) Svante Brandänge: Straff och belöning i Koranen – En forskningsrapport, Bright 2015(4)
4) Anne Sofie Roald: Islam, historia, tro, nytolkning, Natur & Kultur, 2005

Svante Brandänge, professor emeritus i kemi med intresse för Koranen