Det finns en massa teorier om vad metoo-kampanjen med avläggare egentligen handlar om. En vanlig teori är att kvinnor numera och, vad jag förstår, med rätta oroar sig för att bli sextrakasserade eller våldtagna, eventuellt gruppvåldtagna, av män som ännu inte gått på kurs i svensk sexualmoral. Metoo blir ett slags panikskri mot alla män som inte gått den kursen, vilket trots allt är de flesta.

Själv tror jag på en annan teori som jag framfört tidigare, nämligen att det handlar om dressyr av män. Unga kvinnor nöjer sig inte med att på hundra år ha höjt sig från underläge till jämställdhet med männen utan strävar nu vidare för att etablera en ny könsmaktsordning med kvinnorna i topp.

Män måste helt enkelt uppfostras till lydnad. Uppfostran sker här på det vedertagna gammaldags sättet, det vill säga med morot och piska, mest piska förstås. För att statuera exempel lynchar kvinnomobben med assistens av ett antal redan färdigdrillade karlar, exempelvis Peter Wolodarski, ett gäng kända män såsom Kevin Spacey och Metropolitandirigenten James Levine, båda bögar visserligen, och Staffan Heimersson får sparken som krönikör på Aftonbladet för att han sagt något påstått anstötligt.

Män är djur, det vet feministerna, men djuren ska inte få uppföra sig som djur utan måste tämjas och lära sig att lyda. Till exempel är det obehagligt när en hund som Martin Timell ställer sig på bakbenen och börjar jucka med matte och försöker slicka henne i ansiktet. Han ska veta sin plats och inte ta några initiativ. Om matte emellertid väljer att klia Martin bakom öronen får han vifta på svansen.

Ej heller får hunden obehärskat kasta sig över läckerbitar som förevisas. När matte håller fram en smaskig köttbit eller visar en behagfull urringning eller en svällande rumpa så får hunden visserligen dregla lite diskret, men han ska hålla sig på mattan tills matte eventuellt ger sitt tydliga tillstånd.

Själv tänker jag inte bli hund. Jag tror att alla vi normala män som aldrig våldtagit någon eller ens kommit på tanken måste stå upp för oss själva och stolt bejaka vår manlighet. Jodå, i fyllan och villan har vi kanske sagt något obetänkt och kanske har vi sårat kvinnor liksom vi sårat män, men det har inte med könet att göra utan bara med brist på mänsklig medkänsla, ett nog så allvarligt brott, men inget för metoo-justisen.

Så från och med idag tänker jag sluta skämmas exempelvis för att jag aldrig tagit en dag barnledigt. Barnen föddes turligt nog för mig på söndagar så jag behövde inte ens ta permission från jobbet. Ej heller tänker jag sticka under stol med att jag inte är särskilt förtjust i spädbarn. Jag tycker bara att de är besvärande självupptagna.

Det betyder inte att jag inte bidragit till barnens uppfostran och familjens förkovran. Jag har till exempel motvilligt bytt blöjor och jag har alltid med glädje lagat all mat. Jag har, när barnen börjat kunna kommunicera på ett sätt som jag kan begripa läst och till och med skrivit godnattsagor för dem. Jag har läst läxor med dem och rättat deras uppsatser.

Jag säger inte att alla män bör bete sig som jag gjort. Unga pappor kan med bibehållen självrespekt mycket väl ta ut alla pappadagarna och jollra med det nyfödda barnet i stället för att gå till jobbet (och jollra med medarbetare och chefer; i många fall är skillnaderna inte så stora som vi ibland föreställer oss). Men jag tänker inte längre gå med på att de föräldraroller och den arbetsfördelning som jag och min fru utarbetade för vår familj på något vis skulle vara underlägsna eller gammaldags.

Svenska män har någon sorts slagpåsekomplex. Vi anser oss vara så stabila och välbyggda att vi kan ta emot hur många högerkrokar, jabbar och uppercuts som helst utan att det egentligen berör oss. Den senaste tiden manspogromer och lynchningar har fått mig att tänka om. Vi måste bejaka vår manlighet.

Att bejaka sin manlighet betyder inte, som feministerna verkar tro, att släppa alla hämningar och förvandlas till en pitbullterrier. Att bejaka sin manlighet betyder att gilla sitt kön och inte längre acceptera att män måste dompteras efter önskemålen hos en liten grupp statsfinansierade aktivistiska feminister.