Fram till för kanske tio år sedan funderade jag aldrig på allvar över varför Sverige var ett så framgångsrikt land. Det bara var så. Om du vill så kan du påstå att det var en rasistisk attityd från min sida. Liksom att det var självklart att svenskarna i kraft av sin svenskhet skulle ligga på toppen av alla mätningar.

En hel del människor som jag träffar lever kvar i föreställningen att inget riktigt ont kan hända Sverige eftersom det i Sverige trots allt bor svenskar. En begåvad och framgångsrik företagsledare frågade mig om jag var orolig för utvecklingen i Sverige. ”Skiträdd”, svarade jag. ”Det är ingen fara”, sa han. ”Det kanske känns lite skakigt, men i grunden finns en stabilitet, vi kan skärpa oss om vi vill.”

Må dä. Detta uttryck betyder ”må så vara” på värmländska. Men frågan är om vi vill skärpa oss. Det kan hända att just de allmänt omfattade idéer och värderingar som vi med kraft bekämpat under det senaste halva århundradet är just de attityder skapat våra framgångar.

”Det sitter en Martin Luther på din axel och piskar dig att jobba fastän det är trist och du kan försörja dig i alla fall så du måste utplåna den där Martin Luther på axeln för att kunna förverkliga dig själv.” Har du hört den?

Min allt starkare känsla, sedan tio år alltså, är att just den stränge Martin Luther var en huvudsaklig förklaringen till att Sverige funkat så bra. Var det kul att lyda Martin Luther? Inte särskilt. Men det handlade inte om kul, det handlade om överlevnad, trygghet och säkerhet. Kommer du ihåg när det stod ”Hinc robur et securitas” på svenska sedlar? ”Härmed styrka och säkerhet”. Det är riksbankens valspråk, men riksbanken törs inte längre framföra det på sina produkter.

Jan-Olof Sandgren framförde nyligen en betydelsefull tankegång på dessa sidor. Han skrev att Aksel Sandemoses ”Jante-lag”, som vi lärt oss att hata och bekämpa numera förvandlats till en motsatt dekalog. Här Jante-lagen:

1. Du ska inte tro att du ÄR något.
2. Du ska inte tro att du är lika god som VI.
3. Du ska inte tro att du är klokare än VI.
4. Du ska inte inbilla dig att du är bättre än VI.
5. Du ska inte tro att du vet mer än VI.
6. Du ska inte tro att du är förmer än VI.
7. Du ska inte tro att DU duger till något.
8. Du ska inte skratta åt OSS.
9. Du ska inte tro att någon bryr sig om DIG.
10. Du ska inte tro att du kan lära OSS något.

Här Jan-Olof Sandgrens 180-gradare:

1. Du ska veta att DU är något märkvärdigt.
2. Du ska veta att DU är lika god, eller helst lite bättre än andra.
3. Tvivla aldrig på att DU är smartast.
4. De andra är antagligen lite sämre.
5. DU har tolkningsföreträde.
6. Du är helt enkelt BÄST.
7. Det finns ingenting DU inte klarar av.
8. Ingen får skratta åt DIG.
9. Alla bryr sig om DIG, eller borde i varje fall göra det.
10. Tro aldrig att andra har något att lära DIG.

När jag läser Sandgrens ”Antijantelag” tycker jag mig känna igen exempelvis den svenska skolans värdegrund och föreställningsvärld. Hur skulle motsatsen till de attityder som en gång gjorde Sverige framgångsrikt kunna skapa annat än förfall?

Jantelagen var hård mot individen men skapade framgång för kollektivet och därmed också för individen. Antijantelagen förlåter och ursäktar individen och undergräver därför kollektivet och därmed också individen.

Det kan bara sluta med vidgade sociala klyftor: de skötsamma klipper banden med de slarviga och förskansar sig i väktarbevakade och säkra boendeområden.