Hörde om en demonstration mot antisemitism där en judisk kvinna bar en T-shirt med texten: ”KROSSA NAZISMEN!”. Någon frågade varför hon inte bar en T-shirt med texten: ”KROSSA ISLAM!” varpå hon svarade: ”Du är inte klok! Vi skulle bli dödade.”

Vet inte om historien är sann, men den låter trovärdig. Hade hon haft T-shirten ”KROSSA NAZISMEN!” på sig under 1930-talet hade hon kanske också blivit dödad. Därför bar ingen sådana tröjor på den tiden. 

Nazismens idéer har kanske inte blivit så mycket bättre under de här 80 åren. Däremot har de fått sämre anseende, mindre självförtroende och färre anhängare. Från att ha representerat Europas starkaste krigsmaskin, har man intagit jumboplatsen bland historiens ”losers”. Därför är det idag nästan riskfritt att gå ut på gatan och protestera mot nazism. Det är naturligtvis jättebra att det är så, men… nazister är kanske inte det största hotet i dagens värld.

Enligt en undersökning från Oslo universitet är attacker och hot mot judar fem gånger vanligare bland vänstersympatisörer, än bland högersympatisörer. Och mer än 10 gånger vanligare bland muslimer. Nazistiska hot förekommer, men är enligt undersökningen en liten minoritet.

Så varför protesterar vi alltid mot nazister – så fort det rör sig om antisemitism, främlingsfientlighet eller rasism? Jo, bortsett från att nazismen är en rutten ideologi (vem tycker inte det), så är det relativt säkert. Skulle vi protestera mot de grupper som verkligen ligger bakom de allvarligaste problemen, riskerar vi att få stryk. Vi skulle få våra bilar uppbrända och eventuellt skulle våra döttrar bli våldtagna. Därför låter vi de grupperna vara ifred. Hot och våld fungerar även när det gäller demonstrationer.

Jag får i sammanhanget associationer till #metoo kampanjen – årets kanske största mediahändelse. Det är ju jättebra att man uppmärksammar sexuella trakasserier, men där de värsta övergreppen sker håller man tyst. I varje fall från feministiskt håll.

Fokus ligger så gott som alltid på vita, medelålders män i karriären. Inte så att de här männen är oskyldiga (inte alla i varje fall), men svenska män brukar anses vara bland de minst belastade i världen, när det kommer till sexuellt våld. Så varför lyfta fram dem som särskilt graverande exempel?

Jo, för att det är ofarligt. Vi riskerar inte att bli hedersmördade. Vi riskerar inte att bli anklagade för rasism. Vi riskerar inte ens att bli utfrysta av våra släktingar. Istället får vi positiv respons från resten av samhället, inte minst från männen. Övriga delar av patriarkatet rycker inte ut till gärningsmännens försvar, utan ställer sig unisont på kvinnornas sida. Det är naturligtvis jättebra att det är så, men… det är ju inte här som de stora problemen finns.

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att aktivister (i likhet med de flesta människor) är fega, när det kommer till kritan. En högst mänsklig egenskap men knappast moralisk. Man protesterar mot missförhållanden, när det är opportunt. Man ställer sig på de svagas sida, när det ökar ens egen prestige. Annars tittar man åt ett annat håll.

Och framför allt. I valet av fiender är man noga med att välja sådana som inte slår tillbaka.