I kölvattnet av hashtaggen #metoo har ”den gode imamen” Kashif Virk gjort ett uttalande för hur detta problem ska kunna avhjälpas. Att jag kallar honom ”den gode imamen” beror på att det är den roll som media har gett honom, när han efter terrorattacker får rycka in för att visa att islam också har en fin sida.
Virk har varit tyst under alla år av våldtäkter av framför allt män från Mellanöstern mot framför allt etniskt svenska flickor, stundtals med tydliga rasistiska förtecken. Men nu väljer han alltså att ta bladet från munnen och ”stå upp för kvinnorna”:
Den 14 november tweetade han att han var bekymrad över alla sextrakasserier, och att detta borde få oss att förstå visdomen bakom den islamiska hijaben, huvudduken som muslimska kvinnor måste täcka sig med enligt sharia:
För det första är det inte sant att muslimska kvinnor väljer hijab. Sharia, islamisk lag, kräver att kvinnan bär hijab, annars väntar fruktansvärda straff, både i detta liv och efter döden. Man börjar sätta på flickorna hijab redan som små, då har de knappast ett val. De allra flesta muslimer föds in i religionen och har inte gjort ett medvetet val, som vuxna och förnuftiga, att konvertera.
Virks tweet var ett annat sätt att säga: blame the victim. För om han menar att de som har hijab är skyddade från trakasserier så är det ju underförstått att de som inte har hijab är lovligt byte.
Som sagt, Virk har lyfts fram av media, kanske i något som gränsar desperation, som ”den gode imamen”, för att fungera som positiv motbild. Detta trots att han tillhör en liten sekt, ahmadiyya, som av majoriteten av världens muslimer inte ens räknas som muslimer – de tror på en profet efter Muhammed!
Men Virks inställning till hijab visar att ahmadier, trots den kätterska tron på en profet efter Muhammed, i många andra frågor håller sig nära islams huvudfåra. Det Virk sa i sin tweet liknar ett annat uttalande, från en imam som fick mycket negativ uppmärksamhet i media för ett tag sedan.
I en föreläsning från 2014 med rubriken ”Kvinnan i islam” sa imamen Muadh Zamzam att flickor måste täcka sig för att inte väcka männens lust. Och männen måste vakta på sina kvinnor:
“Inte vem som helst ska titta på våra kvinnor. Jag blir arg om jag ser att någon tittar på min fru. Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara.”
Så jämför imamen kvinnor med choklad. De som är insvepta i papper ska man ta, de som ligger utan förpackning tar flugorna.
Imamer som uttalar sig på detta sätt, även om de inte direkt uppmanar till sextrakasserier och våldtäkter, underblåser föraktet för västerländska kvinnor och de muslimska kvinnor som valt en västerländsk livsstil.
Hur kommer det sig att Virk och Zamzam låter så lika varandra i denna fråga, trots att Virk tillhör ahmadiyya-sekten och Zamzam kommer från den sunnitiska huvudfåran? Det beror på att källan till deras åsikter är en och samma, Koranen. Så här låter det i kapitel 33, vers 59:
”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade.”
Orden innanför klamrarna är ditsatta av den svenske översättaren, Mohammed Knut Bernström, för att innehållet ska bli tydligare.
I denna vers framgår det också, precis som Muadh Zamzam påpekade i sin föreläsning, att det är männens ansvar att se till att kvinnorna klär sig ”anständigt” – den så kallade hederskulturen saknar inte stöd i Koranen.
Även på andra sätt liknar Virks imamerna i islams huvudfåra, till exempel i synen på sharia. I en artikel i Expressen den 11 mars 2016 svarar Virk den kristne teologen Martin Lemkbe som undrar hur Gud i Koranen kan beskrivas som barmhärtig samtidigt som han påbjuder så grymma straff. Virk svarar:
”Det är viktigt att fråga sig själv hur en skrift där Gud förklarar sig själv vara nåderik och barmhärtig innan varje kapitel, kan innehålla de inslag som Lembke hänvisar till? Jag själv, född och uppvuxen i Sverige, kan tycka att dessa bud är mycket hårda. Men som muslim måste jag även ta avstånd från de handlingar som föranleder dem. Förseelsen ses lika allvarligt som straffet.”
Han säger här alltså att stening är lika allvarligt som sex utanför äktenskapet. Virk försvarar även korsfästelse, stympning, månggifte och hustruaga i artikeln:
”Dock ses detta påbud [hustruaga] enbart som en markering, från man till kvinna, att den andres beteende leder till att relationen mellan dem riskerar att ödeläggas, och i den avsedda versen presenteras det som en absolut sista utväg.”
Hustruaga är en ”sista utväg”, om hustrun inte lyder. Det är egentligen inte konstigt att Virk tycker som han gör. Koranen ger i kapitel 4, vers 34, en man tillåtelse att fysiskt bestraffa sin hustru, och Virk har i en tweet sagt att han inte tar avstånd från något som står i Koranen. Ja, då kan han ju knappast fördöma hustruaga.
Även om Virk tar avstånd från Islamiska Staten, vilket han självklart gör då IS hatar ahmadier, så ligger hans värderingar ganska långt utanför hur en genomsnittlig, västerländsk kristen skulle resonera. Och det beror inte bara på att islam inte har genomgått samma utveckling som kristendomen, utan det är helt enkelt en väldigt annorlunda religion.
DET GODA SAMHÄLLET 