Jag talade med min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro om #metoo-kampanjen. Eller rättare sagt var det jag som talade om kampanjen, för till min förvåning kände hon inte till den. Bara det är intressant. Efter att ha tagit del av svenska medias bevakning av kampanjen trodde jag att hela världen, eller i varje fall västvärlden, kokade av kvinnovrede. Min lärarinna är ändå en högt bildad och synnerligen vaken dam, men inte ett pip om #metoo hade nått henne.

Det stämmer med min teori om den amerikanska PK-imperialismen. Politiskt korrekta idéer uppfinns i USA, särskilt vid amerikanska universitet, och skickas ut i världen som små, små frön i de internationella vindarna. Sedan faller fröna ned och allt efter lokal bördighet växer de sig stora. I Brasilien får de normalt bara fäste på de stora statliga eller katolska universiteten. I Sverige, däremot, gror de överallt. Det finns inget land med så rik jord för PK-idéer som Sverige. Det beror på att den svenska maktens affärsidé är Omhändertagande I Så Stor Skala Som Möjligt och det finns ingen ideologi som av sig själv skapar så många trogna klienter för de omhändertagande krafterna som PK-ideologin.

Min lärarinna hade emellertid lagt märke till en annan sak som även slagit mig, nämligen att unga kvinnor, säg under 40, tycks ha mycket mindre tolerans för amorösa utspel från mäns sida än till exempel deras mödrars generation. Inte ens den mildaste formen av uppmärksamhet från en karl kan tålas. En blick i ögonen som är en nanosekund för lång, en komplimang avseende kvinnans kläder eller utseende i allmänhet, en kort beröring med fingertopparna på kvinnans kavajklädda arm, allt kan uppfattas som fräcka sexuella övergrepp.

Vi har inga vetenskapliga bevis för att det faktiskt ligger till på det sättet, sa jag till lärarinnan, full av vetenskapligt tvivel även på mina egna idéer. Och om det finns kanske det är en tillfällighet.

Var inte för säker, svarte lärarinnan och la fram en teori.

Förr i tiden, förklarade hon, förväntades unga kvinnor av fin familj avstå från att på minsta sätt ge män uppmuntran i amorösa ting. Den unga dam som blottade vristen kunde bli betraktad som hora, framför allt om vristblottandet blev en vana. Förresten är det väl fortfarande så bland muslimer? Kvinnan ska inte visa sig, framför allt inte ge uttryck för något erotiskt.

Och? sa jag.

Syftet med det där var att upprätthålla könsmaktsordningen, sa lärarinnan oberört. Det var männen som skulle välja. Se bara hur det gick till på danser. De unga damerna satt och väntade på att någon herre skulle ”bjuda upp”. Det där kvinnobeteendet var förstås inte medfött, utan inlärt. Flickor uppfostrades till att bli sådana som samhället, jag menar männen, ville ha dem. Resultatet blev en kvinna som aldrig tog några erotiska initiativ och som rodnande fnittrade när en man smickrade henne eller till och med nuddade hennes kropp.

Det där kan jag väl lite motvilligt gå med på, sa jag, men vart vill du komma?

De unga kvinnorna, sa hon, framför allt i länder som USA och Sverige och till och med i vissa kretsar i Brasilien växer numera upp i helt jämställda miljöer. De är till och med vana att höra att de i många stycken är bättre än männen. Företagen skryter med hur de gillar att anställa kvinnor för att det är bra för affärerna. Flickorna lär sig mer i skolan och uppfattar inte sällan sig själva som en aning överlägsna grabbarna som dessutom blir vuxna lite senare. Busar med bakvänd keps, typ.

Det är därför de unga kvinnorna inte tål intimitet. En mans lätta smekning eller fagra tal var tidigare som ett erkännande från en mer högrankad individ. Sådant känner man sig hedrad av om det bara inte går för långt och blir obehagligt. Men numera tycker de unga kvinnorna inte längre att det är förenligt med deras värdighet. De vill ändra maktförhållandena och vända upp och ned på den gamla könsmaktsordningen. Därför börjar de – omedvetet, naturligtvis, eftersom all social kamp styrs av instinkt, inte av artikulerad logik – uppleva en mans även diskreta närmanden inte som artighet med kittlande undertoner utan som fräckhet och brist på uppfostran. En slav ska veta sin plats. En hund ska låta sig klias bakom öronen när matte behagar, inte spontant resa sig på bakbenen och kräva tillfredsställelse.

Män måste därför uppfostras. När den dressyren är klar kommer männen att uppföra sig som gångna tiders kvinnor som inte vågade visa vristen. Alla initiativ med misstänkt amorösa avsikter blir socialt oacceptabla. Men för att komma dit behövs fortfarande mycket daning av männen. Det är det som pågår. Om en man framför en komplimang till en kvinna så ska han ha en örfil.

Det handlar inte om tillfälligheter, sa portugisiskalärarinnan, som ibland är mer cynisk än till och med jag, det handlar just om dressyr. Männen ska tvingas anpassa sig till sin nya ställning. Kvinnan får snart ge en skriftlig åtalseftergift till en man hon väljer att lägra. Kvittot skyddar honom från en eventuell våldtäktsdom.

Nu går du väl för långt i alla fall, sa jag. Din uppfattning verkar vara att människor är som de där spindlarna där honan äter upp hannen efter parningen.

Det ligger mycket i det, sa lärarinnan. Det är därför mannen i framtiden kommer att kräva det där skriftliga tillståndet från kvinnan. Annars är han pantad om kvinnan några år efteråt kommer på att hon i själva verket blivit våldtagen.