Islamiska Statens tolkning av Koranen är inte alls orimlig

Bild, DGS
Mohamed Omar

Fredagsmorgonen den 10 november kapades radiostationen Mix Megapol i Malmös sändning av någon som bytte ut sändningen mot vad som kallats ”jihadistmusik”. Sången som spelades, ”For the sake of Allah”, beskrivs i flera medier som ”en rekryteringslåt för terrorsekten IS”.

Jag har lyssnat på sången och läst låttexten och tyvärr måste jag göra er alla, ni som övertygats om att Islamiska Staten ”inte har något med islam att göra”, besvikna. För jag fann nämligen att samtliga idéer i låten kom från islams båda huvudkällor: Koranen och profeten Muhammeds undervisning.

I den första strofen talas om hur jihadkrigarna ”för Guds skull” marscherar mot paradisets portar där jungfrur väntar dem:

For the sake of Allah
We’ll march to the gate
Of the paradise
Where our maidens await

Vilka är dessa jungfrur? De kallas ”houri” på arabiska och nämns flera gånger i Koranen. I kapitel 78, vers 33, talas det om ”följeslagerskor, evigt unga som de själva”. Citatet är hämtat ur Mohammed Bernströms svenska översättning, som kom ut 1998. Man får komma ihåg att Bernström var en konvertit till islam som gjorde sitt bästa för att försköna Koranens budskap. Han hade det inte lätt!

Tittar man i arabisten Zetterstéens översättning från 1917 hittar man något annat. Zetterstéen var inte en muslimsk konvertit och apologet, utan en vetenskapsman. Han har översatt versen så här:

”Högbarmade, jämnåriga jungfrur.”

Hm… det låter något mer pikant. Varför denna skillnad? Det säger sig självt – Bernström är generad över Koranens väldigt konkreta och sensuella beskrivning av paradisets fröjder. I den pålitlige engelske orientalisten A. J. Arberrys översättning från 1955 står det så här:

”…and maidens with swelling breasts, like of age…”

Hur som helst, oavsett hur yppiga deras bröst är, så är islams paradis fullt av jungfrur som väntar på att omfamna jihadkrigarna efter döden. Inte ens Bernström hymlar med att det rör sig om ”mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor” (56:22). Detta är alltså Koranen, ingen IS-manual.

Sången fortsätter:

We are men that love death
Just as you love your life
We are the soldiers that fight
In the day and the night

Vi är män som älskar döden, just så som ni älskar livet. De orden kommer inte från IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi eller någon författare av ”rekryteringssånger”. De kommer från en av profeten Muhammeds främsta fältherrar, Khalid ibn al-Walid. Profeten kallade honom ”Guds svärd”. Han segrade i mer än hundra slag och det var med hjälp av hans svärd som hela Arabien enades under kalifatets flagga.

Det var innan Khalid invaderade Persien som han skrev följande varning till persernas kung:

”Bli muslim och var trygg, eller betala jizya-skatten, så kommer du och ditt folk under vårt beskydd. Om inte, så har du ingen förutom dig själv att klandra, då jag kommer med män som älskar döden, just så som ni älskar livet.”

Därefter sjunger de:

Going forth

Detta kommer från Koranen kapitel 9, vers 41, där det står:

”Gå ut till strid – [vare sig ni ser det som] som lätt uppgift eller ett tungt offer – och kämpa för Guds sak med er egendom och med livet [som insats]; detta är bäst för er – om ni visste [vilken vinst ni kan uppnå i det eviga livet]!”

Orden innanför klamrarna är ditsatta av Bernström för att förtydliga vad han, den apologetiske muslimske översättaren, uppfattar som Koranens budskap. Inte ens han kan skymma att det handlar om att gå ut och krig och att den som stupar i kriget har en stor lön att vänta i himlen.

Hos Zetterstéen låter det så här:

”Dragen ut, lätta och tunga, och vågen edra ägodelar och edert liv för Guds sak! Detta är bäst för eder, om I ägen kunskap.”

Their ranks are many
And weapons are heavy
But the soldiers of Allah
Are more than ready.

Jihadkrigarna drar ut mot fienden, som är många och väl beväpnade, men Guds soldater är väl förberedda, något som anspelar på Koranen, kapitel 8, vers 60:

”Och vidtag alla rustningar ni förmår och håll stridshästarna i beredskap, så att ni injagar skräck i Guds och era fiender…”

Man bör veta att hos Zetterstéen är versindelningen något annorlunda, så den vers man söker kan ligga antingen en bit före eller efter sin plats i en standardkoran. Hos Zetterstéen, där versen hittas under nummer 62, låter det så här:

”Och utrusten emot dem så stor styrka och så mycket rytteri I kunnen att därmed förskräcka Guds och edra fiender…”

Sedan sjöngs det om ”männen som utvandrade”, vilket anspelar på hur Muhammeds församling utvandrade från Mecka till Medina och där byggde den första islamiska staten med Muhammed som enväldig härskare:

The men who migrated
To fulfill the duty
Of making GOD words
THE GREATEST

De män som nu utvandrar från olika länder i hela världen för att ansluta sig till kalifatet i Syrien och Irak jämförs alltså med dessa första muslimer. Dessa kallades ”muhajirin”, utvandrarna, och muslimerna på plats i staden Medina, som tog emot dem, kallas ”ansar”, hjälparna.

Vi läser kapitel 8, vers 72 i Bernströms översättning:

”De som antagit har antagit tron och utvandrar från ondskans rike och med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Guds sak, och de som har gett [utvandrarna] husrum och hjälp – de är varandras [sanna] vänner och beskyddare.”

I noterna, not nummer 77, förklaras att utvandringen, hijrah, dels syftar på en historisk händelse, det vill säga när de första muslimerna utvandrade från Mecka, men att den också har karaktär av ”allmän och för alla tider giltig lag” om att utvandra ”från ett icke-muslimskt land till ett annat, där islamisk lag råder.”

De unga muslimska fanatiker som utvandrat från Sverige, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Belgien med flera europeiska länder upplever alltså att de går i de första muslimernas fotspår och utvandrar från ”ondskans rike” där människors lagar råder, till ett land där Guds lagar råder, det vill säga kalifatet.

I Zetterstéens översättning låter versen, som har nummer 73, så här:

”De, som antagit tron och utvandrat och vågat sina ägodelar och sitt liv för Guds sak, och de, som givit skydd och hjälp, desso äro förvisso varandra närskylda.”

Ingen större skillnad, alltså. Och det finns fler verser om utvandrarna och hjälparna och deras ställning och förtjänster. Det jag vill visa är att de som påstår att Islamiska Staten inte är islamisk eller inte har något med islam att göra, har fel. Det är tydligt att denna sång, som beskrivs som ”rekryteringslåt för terrorsekten IS” inte innehåller någonting som saknar stöd i Koranen, islams heliga skrift och grunden till islams lagar, moral och teologi.

Jag har bara skrapat på ytan, man skulle kunna skriva mer om varje strof i sången och nämna ännu fler koranverser, och även hadither, berättelser om Muhammeds ord och gärningar.

Det är till och med så att sången uppfyller ett av Koranens egna syften, det vill säga att uppmana de rättrogna till heligt krig. Profeten reciterade Koranen för att mana muslimerna att gå ut i krig, erövra städer och länder, ta slavar och byte, och bygga en islamisk stat, ett kalifat. Med moderna termer skulle alltså Koranen kunna kallas ”en rekryteringsmanual för jihadister”.

Enligt Koranen, kapitel 8, vers 65, talade profeten Muhammed till sina anhängare inför striden för att ingjuta lugn och mod:

”Profet! Inge de troende lugn och dödsförakt inför striden! Om det finns tjugo av er som håller stånd skall de besegra två hundra, och finns det hundra bland er kommer de besegra tusen av förnekarna, därför att de är människor som inte kan inse [sanningen].”

I noterna, not nummer 68, står det att versen också skulle kunna läsas som ”Elda de troendes mod och deras stridslust”, men Bernström, apologeten, har alltså valt ett mildare språk. Zetterstéens översättning, där versen har nummer 66, är mera direkt:

”Profet, uppmuntra de rättrogna till strid!”

Och detta är alltså exakt vad jihadistmusiken gör, den uppmuntrar, eggar och manar de rättrogna att utvandra från icke-islamiska länder och bege sig mot fronten för att, liksom Muhammed och hans följeslagare, genom svärdet bygga den islamiska staten. Islamiska Statens tolkning av Koranen är inte alls orimlig.

Se denna scen för er inre syn: profeten Muhammed med svärd i hand som manar sina krigare till strid med löften om slavinnor i detta liv och högbarmade jungfrur i nästa. Kan ni föreställa er Jesus i samma situation? Och ändå säger vissa att alla religioner är likadana, att det är vad man gör dem till som räknas. Nej, det är skillnad i grunden.

Klicka här och lajka min sida på Facebook!

Här är sången: