Gästskribent Christer Holmgren: Om klättermöss

Det är utmärkt att fokus har satts på kvinnor som utsatts för kränkande behandling av män. Harvey Weinstein är ju bara en i detta sorgliga kulturfenomen som ju alltid förekommit i Hollywood. Exempelvis har David O. Selznicks så kallade prolongationssoffa från 30-talet beskrivits i flera skådespelerskors memoarer. Svineri och övergrepp ska givetvis beivras.

Bilden är emellertid ofullständig. En viktig bit saknas.

Jag tänker på de kvinnor som utrustade med vad jag kallar ”klättermus” bjuder ut sig till män som de tror ska kunna hjälpa dem i karriären på ett eller annat sätt. Det här är särskilt vanligt i artist- och teatervärlden. Som man är det inte så lätt att avgöra om kvinnan verkligen är attraherad eller om hon är ute efter något annat.

Jag blev för ett antal år sedan uppvaktad av en ung teaterstuderande flicka i halva min ålder som ville ha teaterlektioner – hemma hos mig. Detta ledde till att hon tog initiativ till en sexuell relation. När hon insåg att jag nog inte uppfyllde hennes krav på språngbräda inom teatern så flyttade hon över sitt intresse till en kollega som förekom flitigt i TV vid den tiden. Det gick inte heller så bra.

Men det kunde ha gått värre – för mig. Hon kunde till exempel ha fabricerat ett påstående om oönskat sex – som de kvinnor gjorde som anmälde hedersmannen och artistagenten Billy Butt. De fyra eller fem som lagt upp sig för honom i tron att få modelljobb blev så besvikna när deras planer inte gått i lås att de tillsammans anmälde honom för våldtäkt, något som för den som känner honom faller på sin egen orimlighet. Han kan inte göra en fluga förnär. Ännu mindre en kvinna. Ingen påstod heller att våld förekommit. Däremot tog han emot vad som bjöds, vilket han senare sagt sig skämmas över. Jag hade kanske gjort likadant.

Rätten menade att Billy Butt genom sin större kropp inte behövde ta till våld. Rätten brydde sig inte om att en av kvinnorna bevisligen varit den aktiva parten genom att ”rida” honom. Ej heller fäste rätten avseende vid att en annan kvinna efter den så kallade våldtäkten reste till London tillsammans med Butt. Rätten ansåg det osannolikt att en ung kvinna frivilligt skulle ha sex med honom med tanke på hans utseende (rasism?). Han fick fem års fängelse.

En kvinna kan idag få mellan 120 och 150 tusen kronor från sin hemförsäkring omedelbart efter anmälan, alltså innan någon som helst prövning skett. Blir hon sedan tilldömd skadestånd ligger detta i regel mellan 100 till 150 tusen kronor. Den tidigare ersättningen tas inte tillbaka. Allt enligt Folksams jurist Gabriel Berg. Det är inte orealistiskt att tänka sig att det kan förekomma ett antal obefogade anmälningar under sådana omständigheter.

Mindre än 0,1 procent av de överklagade fallen tillåts gå vidare till nästa instans. Ett antal av landets bästa advokater arbetar ideellt och i motvind på att få tillstånd en resningskommission som man har i andra länder. Enligt advokat Peter Haglund är det den utpekade som måste bevisa sin oskuld. Advokaterna Björn Sandin, Nils Erik Schultz, Johan Eriksson, Serpil Gungör med flera intygar, liksom Jan Guillou, att det torde finnas åtskilliga oskyldigt dömda i våra fängelser av dessa skäl. En man satt oskyldig i 14 år efter en falsk anklagelse. Han har ännu inte fått upprättelse. Detta och mycket annat finns att läsa i Inger Juels bok Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige samt på nätet i filmen Oskyldig av Billy Butt.

En av mina vänner var oförsiktig nog att försöka föreslå en kvinna som sökte arbete hos honom som sekreterare att de skulle gå och prata på en restaurang. Det torde ju vara bra att lära känna varandra lite närmare om man ska dela kontor dagligen i framtiden. Hon gjorde en anmälan till Arbetsdomstolen efter att ha fått råd av facket. För att undvika en rättegång förklarade hon sig kunna nöja sig med 15 000 kr.

När jag arbetade i Hollywood på 70-talet berättades om en kvinna som när hon åkte hiss ensam med en man hotade att riva sönder sin blus om hon inte fick 20 dollar.

Det är inte lätt att vara man… heller.

PS. Undrar vad som hade hänt om jag anmält den kvinna som under en dans på Mosebacke-terrassen greppade mig mellan benen?

Christer Holmgren är skådespelare, regissör och producent och bor på Lidingö