Gustav Adolfsdagen den 6 november firar man i Göteborg med att äta särskilda bakelser till åminnelse av hjältekonungens död vid Lützen år 1632. Det känns stort för oss stockholmare och för en gångs skull högaktar vi dessa bohuslänningar. Men just i år blir jag denna dag störd och ledsen i min nationella yra av tidningsartiklar om ett nyss uppdagat missförhållande.

Bakom betalvägg beskriver Dagens Nyheter en ”gigantisk läcka” med miljontals dokument från ”advokatfirman Appleby” som ”visar hur rika och kända personer har valt att inte behålla pengarna i det egna landet utan placera dem i skatteparadis utomlands”. Drottning Elizabeth av England har gjort det, Leif Östling har gjort det, och uppenbarligen miljontals andra. Det gör mig upprörd.

Sedan visar det sig att den här hanteringen är helt laglig. Ingenstans verkar det förekomma anklagelser om skattefusk. Ingen påstår att Leif Östling har försökt komma undan med en krona i skatt. Det gör mig störtförbannad och jag ringer till min kapitalrådgivare.

– Johan, säger jag med återhållen ilska i rösten, varför har inte jag utnyttjat advokatfirman Applebys skatteparadis? Va, du är min rådgivare, varför har du inte gett mig det rådet?

– Det brukar bli så mycket så mycket krångel med sådant där, svarar Johan.

– Vadå, lite krångel kan man väl ta om det går att tjäna storkovan och det dessutom är lagligt!

– Vår erfarenhet är att man inte tjänar något särskilt. Skatten ska betalas i alla fall när man tar hem pengarna. Om du inte har tänkt att fly från Sverige och sitta med en olaglig förmögenhet i form av sedlar i en koffort resten av livet så är det inget att rekommendera. Du kommer inte åt pengarna utan att betala skatt.

– Men varför gör då Leif Östling sådär? frågar jag förvirrat. Man får väl mycket högre avkastning på Seychellerna än på Handelsbanken?

– Det finns inget som säger att kapitalförvaltare på Seychellerna skulle vara så mycket duktigare än de i centrala Stockholm, svarar finansmannen. Tvärtom är risken att de lurar placerarna mycket större eftersom de är långt borta och investerar i saker som en svensk miljardär inte känner till.

– Låtsas inte att svenska kapitalförvaltare skulle vara hederliga!

– Må vara. Men förr i tiden, när det fanns förmögenhetsskatt i Sverige, gömde många rika svenskar sin förmögenhet på konton i schweiziska banker för att slippa skatten. Många av dessa svenskar upptäckte att de schweiziska bankerna, som hade full koll på motiven, snodde lika mycket som förmögenhetsskatten i courtage och avgifter och halvskumma placeringar som troligen gynnade dem själva på något sätt.

– Så du menar att jag inte förlorat något på att utnyttja advokatfirman Appleby?

– Jag tror inte det. I slutändan blir det samma sak. Det gäller nog också för Leif Östling och Drottning Elizabeth. De som verkligen behöver skatteparadisen är sådana som har svarta pengar som måste gömmas undan, typ en korrupt kommunikationsminister i ett afrikanskt u-land. Men om du vill kan vi öppna ett konto åt dig hos Appleby eller någon annan välrenommerad advokatbyrå.

– Tack, men det verkar inte värt besväret. Vi hörs sen.