För ett tag sedan visade Sveriges Television en ”dokumentärfilm” som hette Tvärvändningen – om svängningen i flyktingpolitiken. Enligt min uppfattning är hela föreställningen om att det skulle ha skett än 180-gradare i svensk invandringspolitik bara fake news. Rätta mig om jag har fel.

Den påstådda dokumentärfilmen berättar en historia som varit i svang några år, nämligen att Sverige hade en öppen och generös migrationspolitik under många år. Sedan plötsligt, i slutet av 2015, vänds denna politik i sin motsats och Sverige blir nästan hermetiskt tillslutet. Gränskontroller införs och Sverige lägger sig, med statsministerns ord, på ”EUs miniminivå” (om det ska betyda lägsta bidragsnivå eller strängast regeltolkning eller färre antal migranter per skalle än något annat EU-land, sådant vet man inte, det förklaras inte i narrativet). ”På bara några veckor hade allt vänts upp och ned”, förklarar dokumentären. Och se, påpekar dokumentären, antalet asylsökande sjönk från 160 tusen år 2015 till 30 tusen året efter. Bevis!

Varför har då svenska politiker inte stramat åt tidigare? Här kommer filmens unika bidrag till modern svensk fake history. Det berodde på att svenska ledande politiker visserligen insåg att åtstramningar behövdes men inte vågade genomföra dem av rädsla för att först Ny Demokrati och sedan Sverigedemokraterna i så fall skulle kunna malla upp sig. Men när vändningen kom så kom den alltså tvärt och med besked.

Den där historieskrivningen är inte sann. Det har inte skett någon åtstramning att tala om. De gränskontroller som faktiskt infördes i början av 2016 gällde i huvudsak människor som inte tänkte söka asyl. Om en inresande ville söka asyl blev han vänligt förd till Migrationsverkets personal. Vem stoppade man? Jag är inte säker, men jag tror det var exempelvis migranter som prompt skulle till Norge och begärde rätt till genomresa.

Och hur var det med EUs miniminivå (om man antar att det skulle betyda strängaste regelverk)? Marginella förändringar gjordes. I stället för att automatiskt få permanent uppehållstillstånd fick migranter automatiskt tillfälligt uppehållstillstånd. Vad är den stora skillnaden? Det är ju knappt någon som blir utvisad i alla fall. Sedan blev det i vissa fall lite svårare för en migrant med uppehållstillstånd att hämta familjen till Sverige.

Om svensk politik verkligen hade förändrats på det sätt som påstås borde Sveriges andel av migranterna till Europa ha sjunkit kraftigt sedan den påstådda omvälvningen. Men så är det inte. Sverige är fortfarande Europas populäraste invandrarland om man räknar per antal ursprungsbefolkning. Migranterna själva verkar alltså inte ha märkt av någon påtaglig skillnad.

Men det är sant att volymerna har gått ned ganska rejält. Nu taktar vi ungefär som i början av årtusendet. Detta måste naturligtvis förklaras.

Jag tror det beror på två saker, men här är jag ute på djupare vatten. För det första har länderna söderut i Europa med kraft slutit sina gränser. Frankrike skyddar sig från Italien, Österrike skyddar sig från Italien, den tidigare så populära Balkanrutten har stängts av Ungern och andra länder. EU verkar, eventuellt i samarbete med den italienska regeringen, i skymundan betala för att Libyen ska förhindra migranter att ge sig iväg över Medelhavet. (Nu är det alltmer rutten från Tunisien som aktiverats.)

För det andra har Turkiet, mutat av EU, bommat igen gränsen mot Grekland.

Om det nu ligger till ungefär som jag tror, varför upprätthålls då myten om 180-gradaren? Antagligen är det som med myten om den svenska alliansfriheten under kalla kriget. Alla som lumpade visste att Sovjetunionen var fienden och alla som kände en högre militär visste att han hade varit på kurs i USA. Myten var för internt bruk. Ryssarna och amerikanerna kunde man inte lura, men man kunde lura svenskarna. Plus att man gynnade den svenska försvarsindustrin för vilken alliansfriheten var själva livsluften. Inte hade Sverige köpt svensktillverkad krigsmateriel om vi kastat masken och gått med i Nato på riktigt.

Det är samma med berättelsen om migrationspolitikens omvälvning. Den finns inte i verkligheten, men det är en historia man vill berätta för svenska folket. Medborgare som oroar sig för migrationens följdverkningar ska lugnas. Väljare ska övertygas om politikernas handlingskraft.

I själva verket ligger Sverige lika vidöppet som någonsin tidigare. Den senaste tiden har det kommit nästan 3 000 asylsökande i månaden. Eritrea, utan krig, toppar listan.

”Vi kan inte vara det land som har den mest generösa flyktingpolitiken i Europa”, sa Morgan Johansson i filmen. Jo, det kan vi. Och det är vi.

PS Jag får lite déjà vue. Precis detta skrev jag om för nästan exakt ett år sedan med anledning om att den nu nyupptäckta tvärvändningen just hade proklamerats.