Första maj i år hände något konstigt. När statsministern Stefan Löfven försökte höll tal i Malmö blev han avbruten. Det var den islamiske fundamentalisten Jasmin Nur Ismail som ställt sig upp med en megafon och börjat skrika.
Hon var inte ensam. Med sig hade hon en grupp aktivister i iklädda sjalar. Man skulle kunna tro att den arabiska våren hade kommit till Sverige….
När P4 Malmö intervjuade Jasmin, som också var Vänsterpartiets första maj-talare, om varför hon avbröt Löfven sade hon att det var för att regeringen varit tyst om EU-domen om att arbetsgivare får bestämma huruvida man får ha slöja på sig på arbetsplatsen.
”Vi ville helt enkelt bryta tystnaden och få dem att ta ställning. Att de fördömer EU-domen och står upp för muslimska kvinnors rätt till arbete och religiös identitet”, sade Jasmin till P4 Malmö.
På frågan om det var rätt att avbryta Löfvens första maj-tal svarade Jasmin:
”Vita människor kommer till oss och talar om hur vi ska agera, men vi för vår kamp på det sätt vi vill. Även om det innebär att vi avbryter statsministerns tal.”
Nu har Jasmin ursprung i Somalia och är mörkhyad. Men det har inget med saken att göra. Hade hon varit vit och avbrutit statsministern hade hon fått samma fråga. Dessutom: hade hon varit vit nationalist i stället för islamisk fundamentalist hade hon kanske blivit bortjagad eller misshandlad av vänsterextremister.
Islamiska extremister har det ganska bra. Vänstern är näst intill blind för islamofascismen. Den ser bara ”vit fascism”, till och med där den inte finns… En islamisk fundamentalist kan ju till och med bli första maj-talare för Vänsterpartiet!
Jasmin gör som Rashid Musa, Sveriges Unga Muslimers ordförande, och blandar ihop religiösa övertygelser med etnicitet, och för att få motsättningar mellan västerländsk, sekulär demokrati och islamisk fundamentalism, att handla om ”vita mot svarta”.
Men svart och muslim är långt ifrån synonymer. Majoriteten av världens svarta människor, alltså afrikaner, är inte muslimer utan kristna.
Vissa medier beskrev Jasmin och hennes vänner som ”muslimska kvinnor”, som om dessa kvinnor representerade muslimska kvinnor i Sverige i största allmänhet. Men de representerade definitivt inte de muslimska kvinnor som misshandlas och mördas för att de vill slippa sjalen.
Under midsommarhelgen förra året hittades en kvinna mördad på ett asylboende i Mariannelund. Maken erkände att han strypt sin hustru inför ögonen på parets treåriga dotter. Kvinnan hade slutat använda sjal, något som mannen var emot. Efter mordet lade han sjalen bredvid hennes lik
EU-domen som Jasmin pratar om ger arbetsgivare rätt att förbjuda personalen att använda sjal. Det är en självklarhet att arbetsgivaren bestämmer vilken klädkod som gäller på en arbetsplats. Vill man inte följa koden är det bara att söka ett annat jobb:
”Vi kan inte andas längre. Vi kämpar bara för vår rätt att försörja oss.”
Det är inte sant. De kämpar för att sharia, islamisk lag, ska stå över allting annat. Eftersom sharia tvingar kvinnor att täcka sitt hår måste svenska arbetsgivare underordna sig. EU:s domar är inte värda pappret de är skrivna på, men sharia är gudomlig och får inte ifrågasättas.
”Motstånd är vår lösning och vi kommer använda alla medel som behövs. Skiter fullständigt i om det sticker folk i ögonen”, skriver hon och avslutar sitt inlägg med hashtaggen #UnapologeticallyBlackAndMuslim.
Jag förstår varför Jasmin inte är apologetisk. Det går helt enkelt inte. Hur skulle en apologi för islamisk fundamentalism se ut? Det går inte att i ett civiliserat västerländskt samhälle försvara till exempel slaveri, stening och barnäktenskap. Då är allt som återstår att skrika och skrämma andra till tystnad genom anklagelser om rasism och så kallad ”islamofobi”.
Men det är inte helt sant att Jasmin inte ägnar sig åt apologi. På Facebook har hon försökt förklara och rättfärdiga det islamiska slaveriet:
För så är det ju, sjalen är bara en del av den islamiska fundamentalismen. I paketet ingår också till exempel slaveri, stympning, stening och barnäktenskap. Varför skulle man hålla benhårt fast vid sjalen, men inte vid de andra buden i profeten Muhammeds religion? Jasmin verkar försöka vara en konsekvent fundamentalist. Men hennes apologi för slaveriet misslyckas. Det är struntprat.
En slav åtnjöt inte alls samma rättigheter som en icke-slav – den ene var slav och den andre var fri. En slavinna var husbondens egendom och han fick utnyttja henne när han ville. Somalia, Jasmins ursprungsland, var en slavstat ända fram till 1900-talet och fortfarande föraktas slavättlingarna.
Den 30 oktober i år Jasmin en bild på sin Facebook. Hon skojar lite med 11 september-attackerna mot USA. Det var ju bara betalning för gammal ost: ”Eat this!”
De bombar oss, vi bombar dem, tycks Jasmin resonera. Hon har lika lite medkänsla med offren för terrorn som för de kvinnor som förtrycks och mördas i islams namn.
När ska vänstern sluta agera nyttiga idioter åt islamisterna?
DET GODA SAMHÄLLET 