Polisstationer

Patrik Engellau

Så här skriver den alltid skarptänkte Ivar Arpi i Svenska Dagbladet:

Och natten till lördag besköts en vanlig polismans villa med ett grovkalibrigt automatvapen… Natten efter det utsattes en polisstation i Växjö för två attacker. Även polishuset i Kinna och i Vännäs utsattes för attacker. Och för bara någon vecka sedan detonerade en bomb utanför polishuset i Helsingborg. Tidigare i höst utsattes hustrun till en polis för ett kidnappningsförsök. I januari kastades en handgranat mot polisstationen i Katrineholm. I februari detonerade en bomb i en polischefs bil när den stod parkerad norr om Stockholm. I augusti exploderade något utanför polisstationen i Hallstahammar…

Det är regeringens uppgift att återupprätta våldsmonopolet i Sveriges utsatta områden. Ge rikspolischefen i uppdrag att göra det – eller avgå. Ett fungerande inre försvar är en förutsättning för demokratin.

Jag undrar om det går att återupprätta våldsmonopolet om vi inte först etablerar ett nytt förhållningssätt till regler och auktoriteter. För det är bara en gradskillnad mellan en cyklist som cyklar på trottoaren och en yrkeskriminell som skjuter mot polisstationer.

Tänk dig att rikspolischef Dan Eliasson (DE) förhör en yrkeskriminell mördare (YKM) som på sannolika skäl, den starkare misstankegraden, är misstänkt för skjutningen mot ett polisbefäls hus i Västerås.

YKM: Varför hänger du upp dig på den där skjutningen, Danne? Vi kriminella håller ju på och mördar varandra hela dagarna utan att du verkar bry dig.

DE: Det är skillnad på att skjuta poliser!

YKM: För att poliser är svennar, va? Är du rasist, Danne?

DE: Nej, för att poliser är auktoriteter!

YKM: Skämtar du, Danne? Sedan när har Sverige brytt sig om auktoriteter?

DE: Vad menar du? Det är klart man ska lyda auktoriteter.

YKM: Har du varit i en svensk skolklass, Danne? Det har jag och det var inte så länge sedan. Jag och min polare nästan skrämde livet ur läraren. Det var då jag lärde mig hur man hanterar svenska auktoriteter. Man skrämmer dem så får man som man vill. Sedan behöver man inte ens stava eller räkna rätt i plugget. Förresten, Danne, om du syr in mig för Västerås-grejen, tror du att ditt våldsmonopol är upprättat då? Du får mig att garva.

DE: Att ge sig på polisen är att kränka statens våldsmonopol. Det är inte okej.

YMK: Danne, du förvånar mig. Du verkar inte ha fattat ett skit. Du har redan förlorat våldsmonopolet när jag och mina polare kan våldta en svennehora utan att snuten ingriper. Statens våldsmonopol betyder inte att vi kriminella låter polisstationer vara ifred, det betyder att staten håller oss i schack. Om man ska vara seriös. Ni håller inte oss i schack. Ni vill beveka oss med gemensam korvgrillning. Danne, fattar du inte att vi äter er korv och garvar nästan ihjäl oss åt er. Det är så man vill bomba en polisstation bara för att skoja med er.

DE: Ska du lära mig om den svenska polisens uppgift? Va?

YMK: Du har fattat mycket mindre än vi, Danne. Vi fattar att när biblioteksvåld tolereras och när mord på HVB-hemspersonal urskuldas av dig och när slagsmål på vårdcentraler accepteras då har sådana som du abdikerat. Vad gör det dig om vi spränger några polisstationer för att påminna dig om vem som bestämmer?

DE (med darr på stämman): När ni skjuter på poliser hotar ni demokratin!

YMK: Danne, din pajas, det är du och dina gelikar som redan förstört demokratin genom att inte hålla ordningen. Ni har lämnat ett maktvakuum. Jag ser hellre att mitt gäng fyller detta vakuum än att någon av våra fiender gör det. Det bästa du kunde göra för lugnet och demokratin, Danne, vore att samarbeta med mitt gäng så att vi tillsammans kan hålla fiendegängen under kontroll.

Fantasifullt? Visst. Men om exempelvis ISIS skulle börja bli för jobbigt även inom Sverige kunde det kännas naturligt för den försvagade svenska våldsapparaten att börja samarbeta med Muslimska brödraskapet för att få lugn i landet. När ett lands officiella våldsmonopol gått förlorat eller åtminstone tillfälligt inaktiverats, vilket det i Sverige tycks ha gjort, öppnas det för en ny och mer instabil maktlogik av mellanösterntyp, till exempel att min fiendes fiende är min vän.

Förresten har det redan börjat. I Vivalla, ett utanförskapsområde i Örebro, anställs somaliska mammor för någon sorts offentliga pengar som ”centrumvärdar” för att lugna ner de stökiga pojkarna som kastar sten på ambulanser. En representant för det kommunala bostadsbolaget tycker allt fungerar utmärkt. ”Man muckar inte med morsor”, säger han. Herregud. Vad sänder det för signaler till de upproriska muslimska ungdomarna? Att det svenska statliga våldsmonopolet måste ta hjälp av mutade muslimska morsor för att göra sitt jobb. Snacka om att abdikera!

Om morsorna kan få killarna att sluta kasta sten på ambulanser, borde de då inte göra det även utan lön från staten? Är morsorna medborgare eller inte?