Året var 2008 och jag såg killarna fika på Wayne’s Coffee på Smedsgränd i Uppsala. Jag hade kontor en våning upp. Framför dem stod en lyx-BMV på parkeringsplatsen för handikappade. Ofta kom en lapplisa förbi och lappade bilen. Då hånlog grabbarna för de hade råd med det också. Snart skulle det bli slut med det här trodde jag då. FUT-utredningen – Åtgärder mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen – skulle snart publicera sitt utlåtande.

Jag kände utredaren. I samband med att FUT presenterades så förväntade jag mig att det skulle framgå att killar som dessa kunde ha upp till tio svenska födselnummer var med adresser till lika många postboxar. Vidare att de levde på bidrag och kunde tappa hundratusentals kronor ur bidragssystemen per månad. Det skulle avslöjas hur invandrarna ”lånade” barn av varandra för att få så mycket barnbidrag som möjligt. Så konstruerades fiktiva barn med personnummer. Detta upptäcktes då det fattades barn då folk dog och arv skulle skiftas. Äldre kom till Sverige och fick pension och flyttade hem igen med bibehållen pension. Hur många gånger hade de snurrat runt i systemet, i hur många länder och levde de? Om inte, vem får pengarna? I FUT ställdes frågor.

Så, äntligen hade FUT-utredarna presskonferens mm i juli 2008. Inte mycket skrevs i DN, SvD, Aftonbladet eller Expressen. Att miljarder tappades ur mer än 300 bidragspåsar som av förskräckta politikers direktiv slogs ihop till ett 50-tal bidragssystem var inte intressant. Killarna satt kvar i gränden och hånlog åt lapplisorna. Med jämna mellanrum kunde i stället folk läsa helsidestexter med feta rubriker om hur urbefolkningen skattefuskade och förde ut pengar till skatteparadis. I kampanjjournalistiken är alltid urbefolkningen bovarna. Därmed förblir allvarliga företeelser som ödelägger vår välfärd utan åtgärd.

Det media inte skriver om vågar politikerna inte göra något åt. FUT var ju en gammaldags kunskapande SOU-utredning. Det var med sådana som välfärden byggdes i detta land. De biter inte längre. Idag styr kampanjjournalistiken politiken via spinndoktorer i partikanslierna och knapptryckarkompanier i riksdagen. Problem som inte är politiskt korrekta enligt kulturmarxistisk medial syn uppmärksammas inte och får förbli olösta. Sverige är ju också ett rikt land! Lite spill tål vi väl!

Politikerna tog ny sats. Den 5 maj i år 2017 överlämnade Lars-Erik Lövdén, tidigare kommunalpolitiker från Halland, riksdagsman S, inrikesminister ett nytt betänkande i ämnet bidragsbrott till regeringen. I denna SOU ”föreslår utredaren en rad åtgärder som ska förebygga, förhindra, upptäcka och bekämpa organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet som riktas mot välfärdssystemen.” Det var i stora stycken en blåkopia på FUT! Och igen tyst i media och fortsatta stora artiklar om en skattefuskande urbefolkning.

Tredje gången gillt. Tisdagen den 31 oktober 2017 kom Riksrevisionen med granskningsrapporten RiR 2017:23 Folkbokföringen – ett kvalitetsarbete i uppförsbacke. Där beskrivs till och med hur det går till. Till och med lite mer konkret än vad jag här beskriver inledningsvis. Nu ska det väl ändå bli lite fart under journalisternas galoscher!

Kan meddela att parkeringen för handikappade på Smedsgränd numera är cykelparkering. Länge leve MP med sina uthålliga åtgärder! När når de fram till höjder så som frågan om en sund finansiering av alla offentliga tjänster?

Hans Jensevik är pensionär. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i Nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH.