Tänk dig att du är på kryssning och att fartyget sprungit läck. Underligt nog gör varken kapten eller besättning något åt saken. Som passagerare är du inte ansvarig för fartygets säkerhet, men om de ansvariga inte gör sitt jobb så får du, förr eller senare, problemet i knät. Vid någon tidpunkt måste du börja agera.

Där befinner sig dagens Sverige. Det är inte bara våra plånböcker och vår säkerhet som hotas. Dessutom undergrävs de sunda medeklassvärderingar som utgör landets ryggrad. Landet överöses av aktuella och möjliga framtida problem. Kanske har du ett barn i en skolklass där stökigheten omöjliggör undervisning. Kanske känner du dig hotad utomhus efter mörkrets inbrott. Kanske har du själv blivit överbjuden av kommunen vid bostadsrättköp. Kanske står du i operationskö för det saknas sjukvårdspersonal. Kanske är du fattigpensionär och tvingas leva på sparlåga. Eller så kanske du bara hålls för rasistnazist för att du sätter Sverige och vår befolkning i första rummet. Det känns som om det saknas gränser för antalet allvarliga problem och missförhållanden man kan rada upp.

Själv har jag valt att inte knyta handen i byxfickan utan att i stället agera. Jag vill uppmana alla läsare av denna blogg att göra detsamma.

Min metod är att kontakta politiker, beslutsfattare och media som framför galenskaper och osanningar. Praktiskt gör jag det genom att snoka upp mailadresserna till berörda personer och skriver ett brev där jag framför mina synpunkter och ber om svar. Jag fokuserar på dagsaktuella uttalanden, beslut och inslag i massmedia.

Här kommer några dagsfärska exempel på min kamp.

I Rapport för ett tag sedan intervjuades en rektor angående betygssättning av skolans afghaner. Av inslaget framkom att afghanernas chanser att få permanent uppehållstillstånd skulle öka om de oförtjänt gavs godkända betyg. Den intervjuade rektorn visade förståelse för att lärarna på skolan kunde ge afghanerna orättvist höga betyg för att hjälpa dem. Rektorn menade att hans lärare var ”mänskliga”.

Jag fiskade fram mailadresserna till denne rektor och alla andra gymnasierektorer i kommunen samt till utbildningsnämndens ordförande. Jag skrev följande till rektorn i Rapportinslaget med kopia till de andra:

Hej,

I gårdagens Rapport svävade du på målet i frågan om din skola ska ge elever korrekta betyg eller istället orättvisa betyg och därmed obstruera mot svensk lag till förmån för asylaktivism. Detta är stötande och omoraliskt och strider mot hela utbildningsväsendets fundamentala regler.

Om särskilda undantag från skolans principer ska göras så kan detta rimligen inte bara gälla migranter. Även andra elever, till exempel sådana som vill komma in på en vidareutbildning med höga intagningspoäng, men saknar tillräckliga betyg, bör i så fall också rimligen komma ifråga för er positiva särbehandling. Menar du att varje lärare godtyckligt skulle kunna sätta betyg efter sina personliga preferenser? Ska lärare i så fall också kunna sätta lägre betyg än vad en elev förtjänar? Är det innebörden av din referens till lärarnas ”mänsklighet”?

Vore jag rektor skulle jag aldrig acceptera några som helst avsteg från principen att elever ska ges korrekta betyg.

Kopia på detta mail har gått till dina rektorskollegor samt till kommunens ordförande i utbildningsnämnden. Förhoppningsvis kan någon av dessa få dig att komma på rätt spår igen.

Med vänlig hälsning

Rutger Engellau

Något svar har jag inte fått, men det betyder inte att mailet inte kommer att göra nytta. Rimligtvis tvingas utbildningsnämndens ordförande ta ställning till om en rektor ska tillåtas avvika från betygssättningsprinciperna och särskilt när alla övriga rektorer blivit uppmärksammade på saken.

Däremot fick jag svar när jag skrev till miljöpartiets socialborgarråd i Stockholm, Åsa Lindhagen. Ärendet handlade om Stockholms kommuns nyligen fattade beslut att tilldela socialbidrag till illegala invandrare (till exempel sådana som fått utvisningsbeslut, men ändå uppehåller sig i landet) som har barn. Så här skrev jag:

Hej Åsa,

Jaha, nu har du alltså lagt ytterligare en börda på den skötsamma medelklassen som nu också ska jobba för att försörja illegala invandrare. Vidare, när du studerade till civilingenjör läste du väl ändå en smula nationalekonomi? Då fick du lära dig att efterfrågan på en vara eller tjänst vanligtvis är en funktion av priset.

Ni har nu gjort det mer attraktivt att uppehålla sig illegalt i Sverige. Om ekonomins lagar stämmer så kommer antalet illegala invandrare därför att öka.

Ni obstruerar mot svensk lag och svenskt rättsmedvetande. Illegala invandrare befinner sig olagligt i Sverige. Ni uppmuntrar till sådan brottslighet.

Jag fick svar från Miljöpartiets borgarrådssekreterare:

Hej Rutger!

Tack för ditt mejl till socialborgarrådet Åsa Lindhagen, hon har bett mig att svara dig.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för de personer som vistas i kommunen. För barn har socialtjänsten ett särskilt ansvar för att säkerställa att de får det skydd och stöd de behöver. Barn kan heller inte lastas för beslut som deras föräldrar tar. Det beslut som Stockholm nu har fattat innebär att vi tar det ansvaret.

Det är också viktigt att skilja på statliga och kommunala åtaganden. Migrationspolitiken och efterlevnaden av den är en statlig angelägenhet. Stöd och skydd för utsatta personer är en kommunal angelägenhet. Det finns alltså inget obstruerande bakom det beslut vi nu har fattat. Vi tar nu det ansvar vi bedömer att vi har för dessa barn.

Vi delar inte heller din uppfattning att detta skulle öka antalet personer som vistas i landet utan laglig rätt. De personer som nekas rätt till asyl och väljer att stanna kvar i landet ändå gör detta oavsett om det går att få ekonomiskt bistånd eller inte.

Naturligvis kunde jag inte låta bli att invända. Inte för att jag hade stort hopp att få dem att ändra sig, men deras galenskaper och irrationella tänkande måste bekämpas. Jag svarade följande:

Hej Samuel,

Du säger således att kommunen har ekonomiskt försörjningsansvar för envar som passerat vår kommungräns om det finns barn inblandade. Allt baserat på den kommunala skyldigt du utförligt beskriver.

Detta måste i så fall betyda att till exempel romer – om de tar hit sina barn – också har rätt till socialbidrag. Din uppdelning mellan kommunalt och statligt ansvar innebär otvetydigt rättigheter till romska barn. Får romerna nys om detta så kommer kommunen inte undan.

Gällande bidragens effekter på antalet illegala invandrare så får vi väl se vad som händer. Lustigt att MP just på detta område anser att ekonomiska incitament saknar effekt. Annars är ni ju stora anhängare av uppfattningen att ekonomiska incitament har påverkan. Mycket av er politik bygger på denna föreställning.

Myndighetssverige har beslutat att illegala migranter ska utvisas. Varför inte istället medverka till att personerna letas upp och utvisas? I handling motarbetar ni lagliga beslut. De facto tar ni ställning mot demokratin och folket.

Något svar har jag inte fått och tror inte heller det kommer något.

Galenskaperna måste stoppas. Att maila är min metod. I bästa fall har det effekt. Mig ger det åtminstone tillfredställelsen att känna jag drar mitt strå till stacken. Tänk om alla denna bloggs läsare skulle göra detsamma, det vill säga stundtals avsätta någon timme och dunka iväg två mail i veckan till tokfransarna. Kort sagt att besluta sig för att sätta klackarna i backen. Det behöver ju inte vara några uppsatser, eller litterära underverk, utan pang på bara med vad man tycker och kräver framfört i vårdad ton. Uppskattningsvis skulle det betyda kanske 60 000 mail per vecka. På ett år i runda slängar nästan ofattbara tre miljoner mail med motargumentation och ifrågasättande. Vilken grej, vilken potentiell maktgruppering! Vad sägs?

Rutger Engellau är trebarnsfar,farfar och företagare med omtanke som sträcker sig utöver den egna familjens välfärd.