Jag roade mig med att lusläsa den där studien från Brottsförebyggande rådet om utlandsföddas och sverigeföddas relativa brottslighet. Ja, just den som publicerades 2005 och som visade exempelvis att det var 5,3 gånger så sannolikt att en utlandsfödd från ”Övriga Afrika” var brottsmisstänkt som att en svensk som fötts i Sverige av svenska föräldrar var misstänkt. Just den studien som minister Morgan Johansson förklarat inte behöver uppdateras eftersom vi redan vet allt. Han anser inte att ”en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället”.

Eftersom alla brott inte polisanmäls och bara en tredjedel av alla polisanmälda brott får en misstänkt knuten till sig kan man förstås ifrågasätta en studie om brottslighet, som denna, som bara tar med misstänkta och som dessutom bara sysslar med folk som har personnummer vilket innebär att hundratusentals människor som söker asyl eller är marockanska gatubarn över huvud taget inte kommer med. Men strunt i det för det var i alla fall inte det jag har på hjärtat.

Mitt ärende är en statistisk abrovinkel som Brå tidvis ägnar sig åt och som jag misstänker är en tendentiös villotanke. Det kallas standardisering.

Tänk dig att du ska jämföra brottsligheten mellan två grupper. Den ena gruppen består av två kvinnor och en man och bor i Täby. Den andra gruppen består av en kvinna och två män och bor i Rinkeby. Eftersom män är mer brottsbenägna än kvinnor visar då statistiken att rinkebybor är mer brottsliga än täbybor.

Det där ger Brås statistiker myror i huvudet vilket man i och för sig kan förstå. Så är det nämligen med de utlandsfödda och deras infödda barn. Dessa grupper består till stor del av folk som generellt har hög brottslighet, till exempel sådana som är lågutbildade eller låginkomsttagare eller är män mellan 15 och 40 år. Därför, resonerar statistikerna på Brå, beror de utlandsföddas överbrottslighet inte, i varje fall inte bara, på att de är utlandsfödda utan på att de tillhör just brottsbenägna socioekonomiska kategorier.

Och därför, resonerar statistikerna vidare, bör man standardisera statistiken. Man räknar till exempel som om rinkebyborna inte bestod av två män och en kvinna utan tvärtom hade samma könsmässiga sammansättning som täbyborna. Då skulle det inte bli någon skillnad mellan orterna vad gäller brottslighet.

Man skulle kunna tro att överbrottsligheten bland utlandsfödda jämfört med svenskfödda därför skulle upphöra när statistikerna standardiserar, men det gör den inte. Den sjunker från att utlandsfödda är 2,5 gånger så brottsliga som svenskfödda till 2,1 gånger så brottsliga.

Min poäng är inte peka på att de utlandsfödda är dubbelt så brottsliga även efter standardiseringsknepet utan att ifrågasätta knepet. Vem som helst kan begripa att de utlandsföddas brottslighet vore praktiskt taget obefintlig om de uteslutande bestod av kvinnliga kirurger och kärnfysiker, men nu gör de ju inte det. Ej heller består de av den sorts folk som den statistiska standardiseringen gör dem till, nämligen ett socialt tvärsnitt av den sverigefödda befolkningen.

Jag tycker det verkar vara ett bedrägeri att fixa med statistiken och ibland – Brå redovisar trots allt i huvudsak ostandardiserade siffror – låtsas att de utlandsfödda är något annat än de är i syfte, misstänker jag, att frisera siffrorna. Har jag fel?