Igår skrev jag att principer nog är bra, men att man i alla fall måste dagtinga med dem och lita till omdömet när det börjar hetta till i livet. Då insåg jag att det komiska uttalandet av Groucho Marx – ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra” – egentligen inte alls är komiskt utan djupt allvarligt och sant.

Vi kan ta ett exempel. Den 10 oktober intervjuar DN Kultur en amerikansk historiker som heter Timothy Snyder och ogillar president Trump. Snyder när ett hopp om att nationen ska kunna stoppa Trump:

Det finns många tecken på hopp. Jurister beter sig respektabelt. Medborgarna protesterar och skapar motstånd. Journalister gör ett strålande jobb. Många tjänstemän i statsapparaten är uppenbart mer intresserade av att göra det rätta för USA än att följa order från en auktoritär ledare. Men min slutsats av det som hänt hittills är att en auktoritär ledare faktiskt kan ta över USA. Det är inte oundvikligt, men det är upp till oss att sätta stopp för att det händer.

Att medborgare gör bruk av sina demokratiska rättigheter även mellan valen är förstås föredömligt. Att media ska bedriva agendajournalistik är mer tvivelaktigt. Visst, ledarredaktioner och tyckarskribenter ska göra det, men om det förekommer bland nyhetsjournalister drar jag öronen åt mig. Om en Trumphatande historiker som anser USA bör sätta stopp för presidenten – vilket naturligtvis är denne historikers demokratiska rätt – bedömer att journalisterna faktiskt gör ett strålande jobb i detta avseende så börjar jag undra.

Men det som gör mig bekymrad är lovorden över statstjänstemän som gör sig till antitrumpaktivister och håller på med olydnadsakationer mot en demokratiskt vald president. Det som bekymrar mig är inte att Snyder gillar sådant – det är som sagt hans demokratiska rätt – utan att han så oförblommerat erkänner att det förekommer. Snyder är ändå professor på Yale, så han borde veta vad han pratar om. Han vidgår alltså att det förekommer ohörsamhetsaktioner mot presidenten inom ”the deep state”.

Statliga tjänstemän ska inte bedriva politik. De ska vara ämbetsmän som verkar under lagarna och om det kommer nya lagar eller nya politiska direktiv så ska de ställa in sig i ledet, i förekommande fall göra honnör, och anpassa sig. Det är hela idén med en självständig ämbetsmannakår. Om ämbetsmännen inte kunde hålla sina politiska övertygelser i schack så skulle man behöva byta ut varenda byråkrat varenda gång det blir regeringsskifte.

Är det någon skillnad på ämbetsmän som inte lyder presidenter och ämbetsmän som inte lyder lagar? I Sverige pågår just nu ett antal kriser som beror på att ämbetsmän inte brytt sig om lagarna. Bråket kring Transportstyrelsens IT-upphandling är den allvarligaste. Det har av statsministern betecknats som ett ”haveri” och har hittills kostat två statsråd taburetterna. Jag har svårt att se någon principiell skillnad mellan sådana svenska brott mot det demokratiska regelverket och de motsvarande amerikanska brott som historikern Snyder framhåller som särskilt lovvärda.

Har jag nu framställt mina principer alldeles tydligt? I så fall kan jag, liksom Groucho Marx, tala om att jag har andra principer om du inte gillar mina första. Det går, utan särskilt stora svårigheter, att argumentera tvärtom.

Vad tycker vi till exempel om alla de tyska statsanställda, till exempel i koncentrationsläger, som efter kriget förklarade att ”de bara gjort sitt jobb”? Adolf Eichmann blev hängd för att han bara gjort sitt jobb och lytt order, kanske med lite mer entusiasm än många av kollegorna.

Eller vad ska man säga om hjältemodiga ämbetsmän som sätter sanningen framför uppifrån givna order, till exempel ”Fången på fyren”, Anders Ahlmark, som avslöjade att Sjöfartsverket slarvat med sjökorten och därför orsakat en fartygskatastrof? Eller Mahatma Gandhi, som genom att uppmuntra till civil olydnad lyckades bidra till att knäcka britternas kolonialvälde över Indien?

I sådana fall sätts blir den i bästa fall demokratiska lydnadsprincipen undanmotad av andra principer som tränger sig före och tar kommandot.

Min slutsats blir återigen att om man låter sig styras av principer tvingas man ofta stå med rumpan bar. Man måste ha omdöme att välja rätt principer vid varje tillfälle. Har någon sagt att det ska vara lätt att leva?