Jag tillhör en grupp i samhället som anses ha ansvaret för nästan allt som är dåligt, nämligen vita, västerländska, heterosexuella män. Att just jag eventuellt inte personligen medverkat i alla de vita männens skändligheter sedan århundraden tillbaka befriar mig inte från någon del av skulden ty vita män döms efter principen ”en för alla, alla för en”. En vit mans synder ska inte bara straffas i tredje eller fjärde led, som i Bibeln, utan till generationernas slut. Dessutom sprids skulden som en neslig smitta från vit man till vit man. Obönhörligt infekteras alla utan undantag. Det går inte att komma undan skulden annat än på ett sätt som jag återkommer till.

Sedan hundra år tillbaka har ett veritabelt bo med ilskna bålgetingar, var och en med sin speciella missnöjesanledning, den ena efter den andra, attackerat vita män för att kräva upprättelse för lidna oförrätter.

Det började med kvinnorna. De hade till exempel inte rösträtt och fick inte bli präster och nekades tillträde till universiteten (om de nu verkligen ville bli präster eller akademiker, det har man inte så tydlig koll på). Men när kvinnorna för hundra år sedan blev feminister och bestämde sig för att de nog gärna ville bli präster eller akademiker samt ha rösträtt och lika lön och en massa annat som vi idag tar för självklart, då fick de det. Männen gav snabbt med sig utan mycket motstånd. Kvickt och fredligt uppstod jämställdhet mellan könen och båda könen tycker det är en bra ordning (på samma vis som båda könen för hundra år sedan på det hela taget tyckte att den tidens ordning var en bra ordning). Så vad bråkar vi om? Varför har jag fortfarande en skuld att gälda?

Jag tror att vi bråkar därför att det finns en rätt beslutsam och hyggligt sammansvetsad, för det mesta offentligfinansierad, yrkeskår av personer som blivit experter på en paternalistisk könsmaktsordning. Varför experter? Jo för att man måste vara expert för att se könsmaktsordningen och det i samhället inbyggda – strukturella – kvinnoförtrycket. Vanliga människor ser inte detta. Man måste ha studerat och funderat på saken i många år för att upptäcka könsmaktsordningen ty den döljer sig så lurigt i syfte att villa bort den vanliga, oskolade människan. Det är ungefär som med 1600-talets häxor. Det fanns särskilda trolldomskommissioner med experter på häxeri. De såg tecknen. Om den misstänkta häxan inte grät under förhören hade Djävulen förhärdat henne. Röda märken på kroppen var spår av Satans grepp. Experterna kände de säkra bevisen.

Det tog ett tag, men sedan började andra grupper kopiera kvinnorörelsens framgångsrika koncept, nämligen att peka på något som nästan alla anser vara fel, sedan få felet åtgärdat, men därefter inte nöja sig med det uppnådda goda resultatet utan i stället skapa en för många lönsam ideologi som gör det möjligt att fortsatt klämma försörjning ur den vite mannen, en sorts böter för påstådda brott i det förgångna om man så vill. Ideologin går ut på att den vite mannen ska skämmas. Om man lyckas få honom att skämmas så orkar han inte göra motstånd mot de krav som riktas mot honom. Han törs inte ens argumentera för sin sak, för då hålls han för ännu skyldigare eftersom han framhärdar. Då kan det gå med honom som med Rumpare-Malin, den enda svenska häxan som brändes levande och detta just för hennes sturskhets skull.

Skuldbeläggandet av den vite mannen för påstådda förseelser mot den ena och den andra gruppen har nu blivit en industri. Afrikaner pekar med rätta på att de förslavats och transporterats över Atlanten av vita män vilket motiverar evig fördömelse. Det var visserligen den vite mannen som – mot protester från många lite mörkare slavägare i diverse länder – faktiskt upphävde slaveriet. Men den vite mannen ska bära sitt kors i alla fall.

Uppmuntrade av de framgångar som afrikaslavarnas ättlingar uppnått bestämde sig alla som hade en något från den vite mannen avvikande hudfärg för att hoppa på tåget. De utnämnde sig till rasifierade för att få pengar från Kulturdepartementet och Arvsfonden till att hålla sig själva försörjda medan de genomför olika projekt som ytterligare avslöjar den vite mannens ruttenhet. På det viset håller de grytan kokande för att säkra sin försörjning även i framtiden.

Endast fantasin och i någon mån statsbudgeten sätter gränsen för hur många illdåd som kan tillskrivas den vite mannen. Om de offentliga budgetarna tröt på allvar skulle den vite mannens rykte troligen avsevärt förbättras, inte minst för att den kontinuerliga, skattefinansierade trumelden skulle upphöra. Men fram till dess är allt möjligt. Hur mycket avlat som helst kan säljas till den skamsne vite mannen. Hade inte en svensk forskare för hundrafemtio år sedan stulit kranier från en ö i Stilla Havet? Jojomänsan, och den kränkningen måste gottgöras i klingande mynt av svenska staten. Man kan till och med hitta på nya kön som tidigare varit okända – något som troligen berott på att innehavarna av dessa nya kön tidigare skrämdes till heteronormalitet av den vite mannen – och därigenom inte bara få försörjning till respektive sexkults ledare, utan även officiella hyllningar, inte minst i samband med parader där de mest fantasifulla sexuella böjelser presenteras. Flaggor på alla bussar!

Hur ska den vite mannen undslippa den här förföljelsen? Det finns, tror jag, bara ett sätt och det är att vägra skämmas. Och hur ska man få själsstyrka till detta? Använd huvudet, säger jag. Du kan börja med att inse att det handlar om ett geschäft. Om du väl har begripit det så faller resten av bitarna snart på plats.