Varför har jag en rubrik på engelska? Helt enkelt därför att översättningen inte blir bra nog.

I alla händelser minns säkert många Barbara W. Tuchmans enastående bok från 1984 med denna titel. Hon beskriver hur politiker vid ett antal tillfällen i världshistorien hellre levt vidare i sina föreställningsvärldar än förmått ta del av det verkliga skeendet.

Den trojanska hästen kommer först. Varningar var utfärdade och väl kända men de styrande i Troja ville inte lyssna utan hästen fördes in i staden. Vi minns vad som hände. Troja föll när grekerna kröp ur hästen på natten och öppnade stadsportarna för de egna. Sant eller inte är likgiltigt eftersom förloppet har haft ett så starkt genomslag under seklerna.

Tuchman lämnar i boken många andra exempel på sin tes om marschen mot dårskapen t.ex. engelsmännens förlust av sina amerikanska besittningar. Trots varningens ord från väl ansedda företrädare för oppositionen höll den engelska regeringen ut för en politik som grundades på ofullständiga underrättelser, felbedömningar av försörjningsläget för de egna trupperna och underskattning av de amerikanska koloniernas övertygelse om kraften och rättvisan i sina anspråk. Lägg därtill en arrogans och oförmåga att se verkligheten hos kabinettets medlemmar så blev resultatet ett svidande nederlag för en världsmakt som sällan eller aldrig besegrats.

Hon ställer upp tre kriterier för att ett skeende ska kunna inordnas under bokens titel:

– det ska vara tydligt i samtiden att de politiska besluten är felaktiga, inte med facit i hand.
– ett alternativt handlingssätt är möjligt.
– beteendet att hålla ut för den felaktiga politiken ska avse en grupp och inte någon enskild härskare.

Kan det stämma för Sverige idag? Ja, alldeles uppenbart.

Yuval Noah Harari ger i sin senaste bok Homo Deus fler illustrationer på samma tema. Den italienska offensiven mot Österrike-Ungern under första världskriget vid Isonzo-floden misslyckades vid elva tillfällen med mycket stora förluster för den italienska armén. De ansvariga politikerna fortsatte sitt huvudlösa anfallskrig fastän det stod klart för många att felbedömningen var kapital. Ett annat exempel i Hararis bok är beslutet i Skottland att bygga en ny parlamentsbyggnad. Det skulle ta två år och kosta 40 miljoner pund. Det tog fem år och kostade 10 gånger så mycket dvs säga 400 miljoner pund.

I Tyskland finns till exempel Berlin Brandenburgs flygplats där politikerna tagit på sig roller de inte klarar. I stället för en professionell projekt- och byggledning trodde politikerna sig ha förmågan att samordna ett synnerligen omfattande bygge planerat för 50 miljoner passagerare. Exemplen är mångfaldiga. De elektroniska dörröppningarna kunde inte installeras samtidigt med sprinkleranläggningar och andra brandskyddsåtgärder. Flygplatsen skulle öppna i oktober 2011 och nu är det osäkert om det ens blir 2018.

Finns det någonting som säger att dagens svenska politiker skulle vara klokare än trojanerna, italienarna eller skottarna? Är det känt i samtiden att t ex invandrings- och integrationspolitiken leder fel? Finns det alternativ? Är det en enskild person eller en grupp som driver marschen mot dårskapen?

Det är lätt att svara på frågorna men sannolikheten för att någon idag aktiv, svensk politiker kan sin Tuchman är säkert noll. Marschen fortsätter.