Man förstår inte saker genom att vara ohyggligt begåvad utan genom att ha en viss basintelligens och sedan ständigt fundera. Det är energin, den ständiga strävan, fliten, som gör skillnaden. Jag har märkt det på mig själv.

Du är vid det här laget bekant med min teori som det svenska samhället, att det består för det första av ett härskande skikt – politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex –, för det andra av en rätt slitstark medelklass som betalar samt för det tredje ett skikt behövande, i allmänhet olika slags offer, som nyttjar välfärdskomplexets tjänster och omsorger och utgör dess klienter.

I det perspektivet är det lätt att förstå att det makthavande politikerväldet artikulerar PK-istiska idéer eftersom dessa idéer går ut på att välfärdskomplexets klienter verkligen är offer som behöver komplexets tjänster varför komplexet är legitimt. Alla klienternas besvär antas ytterst orsakas av medelklassens fördomar och förtryck samt av att välfärdskomplexet ännu inte blivit stort och mäktigt nog. Till exempel har en rom inget eget ansvar för sin prekära belägenhet eftersom belägenheten orsakas av medelklassens antiziganistiska förhållningssätt i kombination med otillräckliga sociala insatser från välfärdskomplexets sida som i sin tur beror på att medelklassen inte betalar tillräckligt höga skatter.

Det är en bra och hållbar förklaring, men den har ett allvarligt fel.

Det mesta, även förhärskande idéer, bland dem PK-ismen, uppfinns och utvecklas i USA (även antiamerikanismen är en amerikansk uppfinning som sedermera anammats av vänsterpartister och muslimer). Men i USA finns inget dominerande skikt som härskar i kraft av några välfärdsidéer. Varför får då PK-ismen sådant genomslag där? Varför går USAs härskande skikt, till exempel sådana människor som styr över de främsta universiteten, med på galna idéer som att studenter, särskilt kvinnliga, ska skyddas med ”trigger warnings” och ”säkra rum” från äldre tiders litteratur som de fått för sig vara kränkande? Varför ser eliten mellan fingrarna med att dårar vill riva ned statyer över bemärkta amerikanska statsmän bara för att dessa hade slavar innan man ens kommit på att det var något fel med slaveriet?

Om det varit i Sverige så hade det gått att förstå eftersom de kränkta människorna är välfärdskomplexets klienter som makten värnar om, men i USA? Jag diskuterade det här med min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro, USA-kännare och en av samtidens skarpare hjärnor. Hon sa att precis som Aristoteles lärde så består alla samhällen av ett dominerande och härskande skikt, sedan en stor medelklass och underst en underklass. Det är normalt medelklassen som står för stabiliteten, utvecklingen och finansieringen. Härskarna är beroende av medelklassen och mer eller mindre rädda för den. Om medelklassen blir sur och gör uppror eller vägrar betala så sitter härskarna löst. Härskarna har starka incitament att göra medelklassen osäker och desorienterad så att den tappar tron på sig själv och sina värderingar ty då orkar den inte samla sig till motstånd.

Där passar PK-ismen som hand i handske. PK-ismen förklarar för medelklassen att dess värderingar, livsstil och ambitioner är sjuka och tadelvärda. Att tvinga ungarna att läsa läxor och lära sig något i skolan så de lyckas i livet är en kränkning av värdegrunden eftersom alla elever (av någon anledning som jag inte fattat) inte kan läsa läxor. Att resa med flygmaskin på semester till Kanarieöarna är att sabba FNs klimatmål och därför ett brott mot mänskligheten.

Det är en bra förklaring till att härskarna i USA tolererar och kanske, i vissa fall, till och med uppmuntrar PK-ismen. Så kan man kanske förklara Hillary Clinton. Så kan man kanske förstå varför superkapitalister som George Soros finansierar PK-universitet i Budapest. Det beror inte på att de vill inrätta världsherravälde, utan på att de vill sätta medelklassen i alla länder på plats.

I det perspektivet kan man också förstå varför det PK-istiska värdegrundstänkandet tagit Sverige i ett sådant järngrepp, ty här har härskarnas naturliga drift att undergräva självsäkerheten hos den medelklass som försörjer dem fått turboladdning av att de svenska härskarnas affärsidé är att agera humanitär stormakt (på medelklassens bekostnad såklart).