Ständigt råkar man, i varje fall jag, ut för folk som förnumstigt säger att det inte går att vrida tiden tillbaka. Skolan var bättre förr. Visst, men det går inte att vrida tiden tillbaka. Vi har problem med migrationen. Absolut, men vad vill du, det går ju inte att vrida tiden tillbaka.

I en viss bemärkelse är det förstås korrekt att det inte går att vrida tiden tillbaka, nämligen just i bemärkelsen att det inte går att vrida tiden tillbaka. Vi kan inte återskapa alla de förhållanden som gällde för en timme eller en vecka eller ett årtionde sedan. Det begriper vem som helst.

Men det är inte så sentensen brukas. Den brukas för att försvara status quo. Om jag klagar på dagens skola och jämför med 1970-talets skola så möts jag av ett medlidsamt och lätt anklagande utlåtande om att man inte kan vrida tiden tillbaka. Det medlidsamma betyder egentligen att jag är en himla idiot som tror att det går att vrida tiden tillbaka. Anklagelsen innebär egentligen att jag är reaktionär eftersom jag så uppenbart längtar tillbaka till 1970-talet. Syftet är att jag ska avsnoppas och att diskussionen ska handla om något annat än om hur problemet ska lösas. Gradvis inser man att hela tanken är att problemen inte ska lösas. Det är bra som det är.

Jaså, säger läkaren, du har tarmvred? Men det hade du väl inte igår? Nähä, kan tänka det, men det går inte att vrida tiden tillbaka. Tänk på det tills du dör om några dagar.

I själva verket går det mycket bra att partiellt vrida tiden tillbaka i bemärkelsen återställa. Vi gör det hela tiden. Tänder lagas, förfallna hus hus repareras och sätts i nyskick. Freden återkommer. Man återvänder hem från en resa. Gräsmattan blir klippt. Det blir vinter igen.

Är det någon som tror att det inte skulle gå att rekonstruera det Stockholm som fanns innan Brunkebergsåsen schaktades bort? Det råkar nog vara så att knappt någon skulle vilja göra detta med allt vad det skulle innebära av stök och kostnader och troligen försämrad livskvalitet för stockholmarna, men det är en helt annan sak. Om man verkligen ville återställa Stockholm till tiden före citysaneringen så skulle det gå.

Så varför skulle det inte gå att återvinna gamla tiders goda utbildning? Jag säger inte att alla lärare ska se ut som Stig Järrel och plåga sina elever – det gjorde de inte ens på 1940-talet, när Ingemar Bergman skrev manus till filmen Hets – men jag vägrar att tro att det inte skulle gå att ro upp den svenska skolan och framför allt avvisar jag alla förment förnuftiga men i verkligheten systemförsvarande argument av typen att man inte kan vrida tiden tillbaka.

På motsvarande sätt vägrar jag att tro att det inte skulle gå att få det svenska rättsväsendet och polisen och försvaret och allt det andra att börja fungera igen. Kan man operera tarmvred så kan man väl återställa no go-zoner. Det krävs bara lite mer planering och ansträngning. Allt hänger egentligen på vad man vill. Sveriges problem beror på att de som styr landet – och kanske svenska folket – egentligen inte vill lösa problemen.