Haram

Patrik Engellau

Det här är en rapport från det svenska muslimska brödraskapet till huvudkontoret i Egypten som uppsnappats av den svenska spioncentralen Försvarets radioanstalt (FRA).

Hur kan jag veta det? undrar du. Jo, jag gjorde lumpen där för femtio år sedan. Vi FRA-are har ett hemligt nätverk som ger oss fullständig och totalt tillförlitlig information om allt som sker i världen. Såklart har vi svurit en ed att inte undslippa oss ens ett kommatecken av allt det betydelsefulla vi informeras om.

Så du fattar att jag vet mer än de flesta. Det här skulle jag inte kunna avslöja för någon annan än just dig. Det handlar om telefonsamtal på arabiska som FRAs tolkar försöker översätta. (Det är svårare än du tror att hitta pålitligt folk som fattar vad som sägs. Jag var själv tolk till och från ett hemligt språk som jag inte kan avslöja.)

De svenska muslimbröderna är mycket entusiastiska i sina rapporter till hemmamyndigheten i Kairo. De framför att inget annat europeiskt land troligen är så mottagligt för islamiska synsätt och värderingar som just Sverige.

De har, säger de, upptäckt att en av islams grundläggande tankemönster har en perfekt motsvarighet i Sverige. Detta tankemönster är den absoluta och tvingande distinktionen mellan gott och ont, mellan halal och haram. Inom islam är det självklart och uppenbart till den grad att det aldrig behöver diskuteras vad som är halal och haram. Ritualslaktat får är halal och död gris är haram hur han än tagits av daga. Det finns inget tvivel. Ingen säger något däremot utan lyder budet. Budet är absolut och kan inte diskuteras eller ifrågasättas.

Så, säger de FRA-avlyssnade svenska muslimbröderna, är det även i Sverige. Etablerade och officiellt påbjudna tankar i Sverige följer samma mönster. Det finns sådant som är tillåtet och sådant som är otillåtet. Förbannelse drabbar dem som framför otillåtna tankar och idéer. Diskussion behövs inte.

De avlyssnade svenska muslimbröderna säger att detta är något unikt svenskt. Motsvarande tänkande finns även i andra västerländskt sinnade nationer, men absolut inte med samma kraft och officiella genomslag som i Sverige. Muslimbröderna vill därför att Kairo ska göra mer målmedvetna satsningar just i Sverige för att främja islams sak i Europa. I Sverige är förhållandena särskilt gynnsamma på grund av det unika politiska tänkande som dominerar.

De svenska muslimbröderna framhåller särskilt hur väl den svenska dogmatismen sammanfaller med den muslimska i det att åsikter och beteenden är på förhand rituellt definierade som goda eller onda oberoende av varje slags resonemang. De är besvärade över att svenskarna inte har något begrepp för detta kategoriska tankemönster. De jämför med islam, där själva benämningen inte bara står för en religion, vilken som helst, utan för ett absolut system av rätt och fel, av underkastelse under regelverket. De säger att man i Sverige inte har något etablerat begrepp som motsvarar islam i denna bemärkelse, alltså ett regelverk som är totalt religiöst korrekt. De menar att det i Sverige finns två benämningar på detta tänkande, dels från anhängarna, som kallar det ”värdegrunden”, dels från de oppositionella, som kallar det ”politiskt korrekt tänkande”.

I Sverige finns, säger muslimbröderna enligt FRA, ett så lovande dogmatiskt tänkande att det vore haram att inte utnyttja den här chansen att undergräva västerlandets vetenskapliga, rationella och skeptiska tanketraditioner.