En social konstruktion

Patrik Engellau

Ju mer man – i alla fall jag – besvärar sig med att försöka förstå något särskilt, desto mer inser man att samtidens uppfattningar om detta särskilda är en social konstruktion, alltså en intellektuell uppfinning som inte behöver ha så mycket med fakta att göra.

Sedär har jag återigen utfärdat en generell lag som jag baserar på ett enda exempel, nämligen slaveriet. Slaveriet var i avgörande stycken inte som vi tror att det var.

Den gängse uppfattningen om slaveriet är ungefär att vita västerlänningar för ett halvt årtusende sedan hämtade svarta människor i Afrika, förslavade dem och tvingade dem att arbeta exempelvis på de vitas bomulls-, socker- och kaffeplantager i Nord- och Sydamerika. Ja, och så hade araberna visst slavar också. Sedan tog slaveriet slut, men de forna slavarna lider fortfarande av slaveriets konsekvenser vilket gör att de vita har en skuld till de svarta.

Den berättelsen har avsevärda brister. Till att börja med har slaveriet alltid funnits och betraktats som en fullkomligt naturlig del av den mänskliga existensen. De gamla grekerna hade slavar, likaså romarna, de indiska folken, Kina, araberna, slavar fanns överallt. Ingen kom före sjuttonhundratalet på tanken att det var något fel med slaveriet, långt mindre att det borde avskaffas. Inte ens Thomas More, den store renässanshumanisten och författaren till boken Utopia om det mänskliga lyckoriket, kunde föreställa sig ett samhälle utan slavar ehuru han pläderade för både religionsfrihet och sex timmars arbetsdag.

Vidare har slaveriet aldrig, annat än kanske just i samband med den transatlantiska slavhandeln, haft något med rasism att göra. Alla raser dög till att förslavas. Indien hade fler slavar som inte var svarta än det transporterades svarta slavar till Amerika. Själva ordet slav betyder just slav, alltså en sorts östeuropé, ett folk som hade jobbat som slavar under hundratals år innan de första afrikanerna korsade Atlanten. Till och med på arabiska används detta ord, alltså ”slav”, för att beteckna en person som ägs av en annan. Ofta var det ingen rasskillnad på slaven och hans ägare. Européer förslavade andra européer, afrikaner afrikaner och kineser kineser.

När européer och ättlingar till européer började transportera svarta för slavarbete i Amerika fortsatte de bara med en hantering som varit självklar för mänskligheten sedan dag ett.

(I själva verket tror jag att rasismen i den bemärkelse vi lägger i begreppet knappt fanns före 1800-talet. Den moderna rasismen uppfanns på 1800-talet. Se här vad jag tror. Fast det är klart att folk alltid förtalat och avskytt sina fiender ungefär som Sverige genom tiderna ogillat danskar och ryssar. Om danskarna varit svarta så hade denna naturliga osämja grannar emellan kanske framstått som rasistisk.)

Den västerländska kolonialismen hittade alltså inte på något nytt när den började slavhandeln över Atlanten. Inte ens volymmässigt var den transatlantiska handeln särskilt märkvärdig. Det som västerlandet och den västerländska kolonialismen däremot verkligen gjorde – och det med besked! – var att göra slut på slaveriet. Det var inte nog med att framför allt England och USA ägnade 1800-talet åt att upphäva slaveriet i sina egna länder, de använde också sin kolonialistiska och imperialistiska makt till att utrota slaveriet annorstädes, för det mesta under våldsamt motstånd från folk i dessa andra områden. Det var endast i kraft av sin överlägsna militära och kulturella kraft som västerlandet lyckades få slut på slaveriet i hela världen (det påstås fortfarande finnas slaveri i vissa muslimska länder, men det är troligen småsaker i sammanhanget).

Det är två saker som jag tycker är underliga. Den första är att nästan alla sannolikt vet att det ligger till som jag just beskrivit. Hur lite vi än lärde oss i skolan så har vi väl anat att Djingis Khan och de gamla grekerna hade slavar samt att det var USA som gjorde slut på slaveriet i USA. Och ändå ger vi oss hän åt de gängse berättelserna om den vite mannens koloniala skuld. Han hade inte mer skuld än alla andra som i alla tider gjort samma sak.

Det andra underliga handlar just om den vite mannens påstådda skuld. I själva verket var det den vite mannen som för det första kom på att slaveriet inte var bra och för det andra utrotade det. Det naturliga hade ju varit om alla slavättlingar därför tackat den vite mannen för att han befriat deras förfäder från bojorna. Men så är det ju inte. I stället får den vite mannen skäll för sina välgärningar.