Nu ska jag spekulera lite, kanske osäkert och snett, men i en fråga som jag tror är relevant hur skevt jag än tänker just nu.

Härom morgonen upptäcktes ett bilinbrott i mina hemkvarter, krossad ruta, utskurna instrument och bortskruvad ratt. Det var troligen första gången sedan Oscar II. Sådant skärper tankeverksamheten, i varje fall på mig.

Jag ha stämt av med andra människor, inte bara i hemmakvarteren. Alla verkar vänta sig tuffare förhållanden i framtiden i takt med att utanförskaparna blir fler och ett ökande antal arbets- och eventuellt bidragslösa ska försörja sig. Vad skulle jag göra i deras ställe? Brottslighet är definitivt ett intressant alternativ med tanke på att det på det hela taget saknas polis eller andra våldsinstanser som kan hålla kriminaliteten i schack.  Tänk vad lätt det vore för mig och tre andra skumma polare att en eftermiddag knivråna tre närliggande butiker på Östermalm och sticka därifrån med bytet innan Securitas ens hunnit starta väktarbilen. Eller att stjäla i obevakade villaområden.

Framtidsforskare drar ut trender. Jag drar ut den trenden. Vad händer då?

Det första mina grannar började snacka om efter bilrånet var att hur tryggheten skulle försvaras. Medborgargarde? Securitas? Soldiers of Odin? Ju mer oroliga folk blir runt om i Sverige, desto mer kommer olika nya lösningar sannolikt att prövas. Ingen räknar med polisen.

Nu tar jag ett språng. Är det inte rätt troligt att det här och där utvecklas våldsamheter? Ett flyktingbarn blir taget på bar gärning och försvarar sig med kniv varpå en skrämd tvåbarnsfar i det lokala medborgargardet på nattlig villavandring drämmer till flyktingbarnet med en träbit så att barnet ligger medvetslöst i en blodpöl. Det blir en signal till Antifascistisk Aktion att gripa in, särskilt som det går rykten om att en medlem av Nordiska Motståndsrörelsen bor i villaområdet. Det här kan gå hur illa som helst.

Min möjligen överhettade fantasi gör inget starkt motstånd mot föreställningen att det kan bli allvarliga urladdningar mellan vad som brukar kallas den extremistiska högern, inklusive rädda villaägare, och det som brukar kallas den extremistiska vänstern, som sannolikt omfattar en del rätt normala men våldsromantiserande kulturarbetare.

Det här kan trappas upp rätt rejält, framför allt om flyktingbarnen och deras allierade börjar slåss mot villaägarna på antifascisternas sida. Så kan ett inbördeskrig ta fart. Villaägarna på ena sidan mot antifascister och militanta migranter på den andra.

Därmed kommer jag till mitt bekymmer och min fråga, som är hur polisen – och militären, om den gradvis blir inblandad – kommer att ställa sig. Vilken sida kommer den svenska våldsapparaten att stödja?

Jag vet hur det officiella svenska svaret lyder, nämligen att problemet inte finns eftersom svensk polis kommer att bekämpa allt våld och därför inte kommer att stödja vare sig den ena eller den andra sidan utan i stället bekämpa båda.

Jag tror inte på det svaret eftersom polisen idag – innan varken AFA eller Soldiers of Odin blivit särskilt inblandade – inte ens klarar av den trots allt rätt begränsade brottslighet som drabbar Sverige. Hur ska polisen då få muskler att dessutom bekämpa, kväsa och få stopp på ett krig mellan å ena sidan villaägare med stödfascister och å den andra vänsteraktivister med vidhängande antifister?

Hur fantasifullt mitt scenario än förefaller så ligger det i farans riktning. Om polisen inte på förhand tänker igenom detta och bestämmer sig för en del strategiska beslut så tar den inte sitt jobb på allvar. Jag skulle gärna vara med när polisledningen tänker tankar om det otänkbara.