Faktaresistens

Patrik Engellau

Faktaresistent är ett skällsord som riktas mot personer som tycker annorlunda än talaren. Häromdagen träffade jag en person som med emfas framförde att alla som ifrågasatte vinster i välfärden var faktaresistenta eftersom vinster är tecken på effektivitet och alla som inte uppskattar effektivitet definitionsmässigt är idioter.

Nu var det här ett socialt evenemang av den typ där man förutsätts instämma och nicka medhåll för att inte skapa obehagliga situationer, men eftersom jag med tilltagande erfarenhet och förhoppningsvis visdom får allt svårare för det konventionella anmälde jag, ehuru inlindat och med största respekt, att jag, trots att jag är den enskilde person som har mest ansvar för införandet av skolpengssystemet i Sverige, kan se problem med vinstmotivet i skolan.

Hur förhåller man sig till en skola som attraherar elever med en gratis dator och höga betyg men sparar på dyrbara lärare? Den affärsidén kan göra eleverna glada eftersom de inte behöver anstränga sig och dessutom ge det kommersiella geniet bakom affärsidén nog så tilltalande vinster, men det var liksom inte det vi hade tänkt oss. (Lösningen är förstås att den enskilda skolan inte får sätta sina egna betyg, men att påvisa lösningar på just detta problem ligger vid sidan om dagens ämne. Nu handlar det om företeelsen faktaresistens.)

Problemet med begreppet faktaresistens är att vi i sociala frågor ofta inte har några tillförlitliga fakta vilket inte beror på att det inte forskats tillräckligt utan på att förhållandena är genuint ovetbara. Till exempel vet vi inte om det ökande antalet adhd-diagnoser beror på att skolbarn objektivt, vad nu det ska betyda, blivit stökigare eller på att lärarna förlorat förmågan att hantera stökiga barn och därför ger ungarna fria tyglar att utveckla stökighet så att ungarna behöver diagnosticeras och drogas till ett lugnare beteende. Det finns tillräckligt med forskning och fakta för att vilken åsiktsriktning som helst ska kunna hävda sin uppfattning med vetenskapliga anspråk och därför kunna anklaga sina meningsmotståndare för faktaresistens.

I samhälleliga sammanhang finns det för det mesta en massa olika och motsägelsefulla tolkningar som alla är förenliga med de fakta som kan presenteras. Ta frågan om varför problembeteenden utvecklas i migranttäta utanförskapsområden. (Problembeteenden betyder i det här fallet exempelvis att tända eld på bilar och skolor och att kasta stenar på utryckningsfordon.)

En vetenskaplig förklaring är att problemet beror på utsatthet, misär, fattigdom, bidragsberoende, trångboddhet, låg utbildning och annat sådant. Den förklaringen är vetenskaplig eftersom motsvarande förhållanden alltid i Sverige skapar motsvarande stök. Slutsatsen av sådana allt annat än faktaresistenta resonemang är att välfärdsstaten måste ingripa mot utsatthet, trångboddhet och låg utbildning. Egen lägenhet och fler lärare verka vara det vetenskapliga svaret. Den som anmäler avvikande åsikt kan rimligen kallas faktaresistent.

Jag är en sådan som anmäler avvikande mening och därför rätteligen kan anklagas vara faktaresistent. Det finns nämligen hur många alternativa synsätt som helst på frågan om huruvida utsatthet med mera måste leda till stök. Ingenting säger att utsatthet behöver leda till annat än tillfälligt stök . (Kanske rätt långvarigt. Al Capone, en andra generationens invandrare, och andra personer av italienskt ursprung gjorde en hel del ofog i USA under mellankrigstiden.)

Det naturliga är nämligen att utsatta människor anstränger sig för att arbeta sig upp ur sin utsatthet och skaffa sig en stabilare position i samhället, tryggare liv och bra framtidsutsikter för barnen och så vidare. Det är liksom naturmetoden för invandrare.

Det intellektuella problem vi står inför i detta sammanhang är att förklara varför naturmetoden inte tycks tillämpas i Sverige. En stor del av migranterna använder sig naturligtvis av denna självklara naturmetod, men många gör det uppenbarligen inte. Hur ska det förklaras?

Jag kan inte komma på någon annan förklaring än att många migranter odlar sin offerroll för att påkalla välfärdsstatens engagemang och stöttning.

Alla andra förklaringar är haram, det vill säga förbjudna, nämligen att det ligger i deras kultur, religion eller rentav gener att inte kunna eller vilja anpassa sig till majoritetssamhäll