Inte sällan när jag hamnar i diskussion med någon vanlig, ”god” människa – inte cyniska hycklande människor som livnär sig på sin förljugna godhet, exempelvis många av politikerna i de traditionella partierna och journalisterna på de etablerade medierna – känner jag att jag inte kan nå vederbörande oavsett hur logisk, verklighetsförankrad och heltäckande jag är i mitt resonemang. Tidigare försökte jag att vara ännu mer logisk, ännu mer verklighetsförankrad och ännu mer heltäckande, men det hjälpte inte heller. Nu vet jag att problemet ligger någon annanstans än i mitt sätt att resonera. 

Jag har observerat några viktiga egenskaper hos dessa människor som jag tror är grunden till problemet.

Den första är att de generellt saknar förmåga till logiskt och självständigt tänkande, ännu mindre kritiskt sådant. När du talar med dem om Sveriges situation kan de exempelvis argumentera med utgångspunkt i någon studie gjord i Kanada som egentligen handlar om något annat. När du talar om att grova våldsbrott har ökat kan de komma med att den totala brottsligheten visst har sjunkit något mellan exempelvis 2013 oh 2015, eller att folk också blev mördade under 70-talet. När du säger att kejsaren är naken, argumenterar de att han visst har kläder på sig och det är du som är för dum för att se det – eftersom det inte finns någon vetenskaplig forskning som visar att han är naken. Och när du påpekar att det svenska äpplet är ruttet och därför borde kastas så argumenterar de att äpple visst är nyttigt, och kan till och med antyda, med 100 procents uppriktighet och upprördhet, att du ljuger om den näringsrika frukten och att du har ett ondskefullt syfte. Det skulle inte förvåna mig om de var svaga i ämnen som kräver strängt logiskt tänkande, till exempel matematik och fysik, när de gick i skolan.

Den andra egenskapen är att dessa människor oftast har en stark vilja att tycka ”rätt” och vara ”goda”. De vill mer än gärna visa, medvetet eller omedvetet, att de hänger med det som är inne just för stunden och att de tycker på det ”korrekta” sättet. När exempelvis de etablerade medierna framställer Trump som elak och dum brukar de, avsiktligt eller oavsiktligt, visa att de också tycker så, trots att mannen är ett annat lands president och valdes till president av ett annat lands folk, och trots att de inte har den blekaste aning om hur han egentligen är. Det är bara för jobbigt för dem att själva ta reda på något makten inte har matat dem med.

Viljan att tycka ”rätt” och alltid vara ”god” i kombination med brist i logisk och självständig tankeförmåga gör att de lätt hjärntvättas av makten, eftersom det är makten, inte dissidenterna, som har tillgång till de överlägset kraftfullaste och mest sofistikerade megafonerna, alltså de etablerade, statliga och/eller delstatliga medierna. Detta görs bland annat genom att dessa medier associerar kritik mot makten med något ondskefullt som dessa människor absolut inte vill bli associerade med. I Kina associeras kritiken mot regimen och dess vansinniga politik med ”Kinahat” och i Sverige med ”främlingsfientlighet/rasism” eftersom den mest vansinniga politiken den svenska makten har drivit sedan cirka 30 år tillbaka rör invandring och invandrare.

På grund av sina enorma ”korrekthet” och ”godhet”, känner sig dessa människor ofta oerhört provocerade av den ”ondska” som maktens megafoner har definierat åt dem. En sådan ”god” människa kan till exempel skrika åt dig att du egentligen är Trump-anhängare, SD-anhängare, främlingsfientlig, fascist och rasist när han eller hon, trots sin bristande tankeförmåga, äntligen har fattat att du har krossat honom eller henne på punkt efter punkt med hjälp av fakta och av hundraprocentigt rent, känsloargumentbefriad logik. Då blir de arga, upprörda och desperata. Personangrepp blir deras sista halmstrå.

Du tycker kanske att de inte är någon match för dig. Men jag skulle vilja varna dig för dem om vi inte lyckas med att väcka dem i tid. Dessa ”goda” människor är till synes ofarliga, men när folket en dag reser sig mot makten kan de stå där som maktens dödliga grindvakter, fotsoldater och bödlar. Precis som de miljontals rosenkindade unga tyskar som stred för Hitler: De trodde att de kämpade för något gott, fast de egentligen var djävulens trogna lakejer.

Zhengyang Wu kom till Sverige som gäststudent 1989 efter det kinesiska studentupproret. Utvandrade till Kanada i slutet av 1990-talet. Kom tillbaka till Sverige igen två år senare på grund av saknad efter landet. Har varit forskare, idag lärare inom naturvetenskapliga ämnen.