Mitt hopp: att politikerna älskar makten mer än godheten

Patrik Engellau

För ungefär två år sedan hade jag en diskussion med Lorentz Lyttkens, som alltid har kloka synpunkter. Jag var redan då oroad över vart Sverige var på väg och det var han också, men han var mer förtröstansfull. Han sa att han trodde på demokratin. Om medborgarna vill andra saker än vad politikerna artikulerar så kommer politikerna att ändra sig eftersom de vill bli återvalda, sa han. De älskar nämligen makten mer än något annat.

Att makthavare älskar makten är ingen ny insikt. Machiavelli formulerade den alldeles tydligt. Hans tes var att makthavare och potentiella makthavare gör vad som helst för att nå sitt mål. Nu råkar Sverige vara en demokrati vilket innebär att politikerna måste, om än med största motvilja, följa folkets uppfattningar om de vill hålla sig kvar vid makten. (Nu verkar den svenska oppositionen inte vilja ha någon makt – se decemberöverenskommelsen – och utgör därför en anomali som Machiavelli skulle få svårt att förklara annat än med hänvisning till någon sorts frökenaktig feghet. Kanske finns det bättre förklaringar, men jag har inte hört dem.)

Jag frågade Lorentz hur han kunde vara så säker. Jag sa att svenska politiker sedan årtionden tränat sig på att vara goda – till den grad att alliansregeringen utnämnde Sverige och därmed sig själv till en humanitär stormakt – och att det är denna oändliga godhet på skattebetalarnas bekostnad som ger dem legitimitet. De härskar för att de är goda ungefär som Ludvig den XIV av Frankrike härskade för att Gud utvalt honom och gett honom sin speciella välsignelse och nåd. Hur skulle sådana politiker kunna byta spår och plötsligt artikulera någon annan värdegrund än den intränade, till exempel att börja prata om Moder Svea och om de fornstora dar – betyder nittonhundrafemtiotalet – då ärat hennes namn flög över jorden?

Om Machiavelli och Lorentz har rätt så är till och med detta osannolika tänkbart, nämligen att våra makthavare skulle sänka sig så lågt att de gjorde avkall på godheten och anpassade sig till stämningar i folkhavet för att kunna behålla sina maktpositioner. Fan tro´t. Men det är inte otänkbart.

En ledare av Karl Sigfrid i Svenska Dagbladet den fjärde september ger en fingervisning om hur det skulle kunna gå till. Enligt regeringsformen 2 kap 6 § är ”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp”. Men nu har, skriver Sigfrid, Danmark prövat ”att göra områden som är särskilt utsatta för våldsamma gäng till visitationszoner”. Visitationszoner betyder att polisen där kan strunta i regeringsformen och muddra alla den vill. Nu kommer det spännande. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson säger att systemet är ”intressant” och vill veta mer. Sigfrid kommenterar:

Justitieministerns utspel är en typisk testballong, något som politiker skickar upp när de gillar en idé men inte riktigt vågar omfamna den. För att få veta om förslaget går hem eller blir sönderskjutet i den offentliga debatten kastar politikern fram det på bordet, men utan att ta ställning. Väcker tanken inte alltför många arga reaktioner kan man i nästa steg lägga fram den på riktigt.

Turerna kring Transportstyrelsen visar att politiken struntar i lagen. Här förbereder sig Morgan Johansson för att strunta till och med i regeringsformen. Kan politiker strunta i grundlagen för att behålla makten så kan de väl anpassa sig till folkviljan för samma ändamål? Machiavelli skulle nog nicka medhåll.

Så Lorentz kanske har rätt. Därför är det viktigt att vi pratar. Demokrati är inte bara att rösta vart fjärde år, det är också att höra av sig dessemellan. Vi kan faktiskt mejla till riksdagsmän och journalister och framföra våra åsikter. Jag hörde en gång en riksdagsman säga att det var folkstorm när han fick fyra telefonsamtal. Den här bloggen har nästan 150 000 unika läsare i månaden. Om bara en tiondel av er hörde av er till olika makthavare skulle det utgöra en folktsunami av hittills okända proportioner. Låt oss pröva demokratin och se om den fungerar.