Då och då har jag skrivit om det märkliga faktum att den officiella svenska återgivningen av den första satsen i den första artikeln i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna skiljer sig från, vad jag har kunnat konstatera, de flesta andra länders.

Herr Google har hjälpt mig att plocka fram vad jag tror är de officiella formuleringarna från olika länder.

Först det engelska originalet från det beslutande FN-mötet 1948: All human beings are born free and equal in dignity and rights.

Franska: Tous les êtres humains naissent libres et égaux en dignité et en droits.

Spanska: Todos los seres humanos nacen libres e iguales en dignidad y derechos.

Danska: Alle mennesker er født frie og lige i værdighed og rettigheder.

Italienska: Tutti gli esseri umani nascono liberi ed eguali in dignità e diritti.

Isländska: Hver maður er borinn frjáls og jafn öðrum að virðingu og réttindum. (Herr Google säger att virðingu betyder värdighet, vilket man nästan hade kunnat räkna ut själv.)

Portugisiska: Todos os seres humanos nascem livres e iguais em dignidade e em direitos.

Tyska: Alle Menschen sind frei und gleich an Würde und Rechten geboren.

Alla dessa formuleringar säger, vad jag kan begripa, samma sak. Så kommer två avvikare som dock sinsemellan framför samma budskap.

Svenska: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Norska: Alle mennesker er født frie og med samme menneskeverd og menneskerettigheter.

Det som skiljer de två grupperna av formuleringar är att den första säger att människor är lika i värdighet medan den andra hävdar att människor är lika i värde. Spelar det någon roll?

Ja, det gör det. När jag söker i synonymordboken efter ”värdighet” kommer följande förslag: stolthet; pondus, takt, stil, nobless, grandezza, rang, titel, ställning

”Värde” genererar dessa alternativ: pris, belopp, betydenhet, förtjänst, betydelse, vikt, kaliber, dignitet, halt, beskaffenhet, bonitet, nytta, gagn, utbyte.

Jag medger att de två orden har släktskap, kusiner liksom, men deras inneboende natur skiljer sig avsevärt. Värdighet handlar om respekt, värde om pengar.

Jag tror att FN menar just att vi ska behandla andra människor med respekt. Det betyder att inte utsätta andra människor för tortyr, våldtäkt, förolämpningar eller annan förnedrande behandling. Till och med när man dömer en massmördare till livstids fängelse så bör man visa vederbörande respekt, inte för hans hemska dåd, utan för att han fortfarande tillhör vår mänskliga gemenskap hur illa vi än tycker om honom.

Att respektera andra människors värdighet betyder emellertid inte att inte kunna säga nej till de önskemål som dessa andra människor eventuellt framför. Jag kränker inte den romska tiggarens värdighet om jag inte skyndar mig att villfara hennes välformulerade petition om ekonomiskt bistånd (uttalas ”hej, hej”). Jag kan till och med tycka att det är under hennes värdighet att tigga och att den största respekt jag kunde visa henne vore att säga åt henne att söka ett riktigt jobb. Å andra sidan vet jag att hon följer andra kulturella normer än jag och att det för henne nog framstår som mer ovärdigt att löneslava än att tigga. Då får jag i åtlydnad av FNs första artikel respektera även detta för mig märkvärdiga synsätt.

Men ”alla människors lika värde” – som den svenska värdegrunden i enlighet med den svensknorska tolkningen av den där artikeln tycks bruka formulera det –, vad skulle det betyda? Mitt förstånd får inte grepp, hjärnan slirar inför denna utmaning. Jag letar efter ett konkret exempel som skulle kunna ge mening och kan inte komma fram till annat än underligheter som ”alla slavar kostar lika mycket” eller ”alla människor ska ha samma lön” eller ”alla jobb borde lottas ut bland alla människor i hela världen varefter vinnarna ska ha evigt besittningsskydd till platsen” eller ”om det finns en nödlidande tioåring i Mali så har du samma moraliska skyldigheter mot henne som mot din egen dotter”.

Bara för att tydliggöra mitt paranoida tänkande vill jag understryka att jag ser ett klart samband mellan tre typiskt svenska företeelser, nämligen 1) föreställningen att Sverige är en humanitär stormakt, 2) det officiella snacket om ”värdegrunden” samt 3) vår tämligen aparta formulering av FNs första artikel (som dock delas av åtminstone  ett annat land – mina bristande språkkunskaper sätter gränser för kunskaperna på den här punkten – som visserligen är tokiga, men inte fullt så tokiga som Sverige).

Därför gillar jag inte att den svenska staten översätter ”equal in dignity” till ”lika i värde”. Det handlar bara om att det svenska politikerväldet försöker trolla fram en genomtänkt ideologi ur sina egenintressen.