Om det är sant, som det påstås, att fisken inte ser vattnet för att han är så van vid det, då är jag en fisk. Jag läste till exempel en artikel i Svenska Dagbladet den 2 september som handlade om att det skulle komma nya lagar om hur rektorer ska bjuda in politiska partier till sina skolor. Jag läste texten men märkte inget. Jag såg inte vattnet.

Märkte du något när du läste det där som jag just skrev? Antagligen inte och då är jag i gott sällskap. Kanske är det därigenom bevisat att fiskar inte ser vatten.

Det tog mig en halv dag innan det plötsligt slog mig som medelst ett klubbslag att det där var en riktig rackargrej. Statliga regler – en så kallad lag – om enligt vilka principer en rektor ska ha rätt att bjuda in politiska partier att presentera sina idéer inför skolans elever. Jag såg plötsligt vattnet. Det finns, vad jag kan se, inget annat ord för detta än ”totalitärt”. Hur kan man ens komma på idén att riksdagen ska styra rektors beslut om vem som ska bjudas in att tala på skolan?

Det är inte så mycket reglernas innehåll jag hänger upp mig på (även om mitt paranoida jag skulle kunna läsa in onda avsikter i de föreslagna lagändringarna som herr Google tjänstvilligt presenterade för mig). Det som stör mig är att frågan över huvud taget ska utsättas för lagreglering.

Om jag varit rektor skulle jag ha blivit alldeles rasande över att staten ska lägga sig i vilka åsikter jag tillåter uppträda på den skola där jag är chef. Om jag är bigott nog att bara släppa fram Feministiskt initiativ så ska staten, enligt min mening, skita i det. Kanske skulle jag få problem med ekonomin om eleverna i så fall valde andra skolor, men det är väl inte statens huvudvärk?

Det är min första tanke. Min andra tanke är att det här totalitära förhållningssättet från statens sida kan leda vart som helst. Om rektor på statens uppdrag enligt ett särskilt regelverk ska vara tvungen att bestämma vilka politiska idéer som ska få förevisas för eleverna, hur är det då med lärarnas undervisning? Om någon elev vill skriva en uppsats om Lenin eller om nazisten Herman Görings intresse för flygning, ska då rektors tillstånd behöva inhämtas? Får en lärare tala om filosofen Nietzsche som är känd för sitt yttrande om att man måste ta med sig piskan när man ska träffa kvinnor? Jag ser ingen principiell skillnad mellan en lag som tvingar rektor att skapa ett regelverk för politiska partiers framträdanden och en bestämmelse om att rektor måste göra listor över vilka uppfattningar som får framföras inom skolans väggar. Den sortens idéer är totalitära.

Men nu kommer det mest totalitära av allt representerat av Svenska Dagbladets artikelrubrik: ”Rektorer förslås få mer makt över politik i skolan”. Jag har svårt att tolka det på annat sätt än att rektorer idag inte har så mycket att säga till om när det gäller politiska partiers uppträdanden och att ett nytt lagförslag handlar om att rektorerna ska få ökat inflytande. Gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström ger ytterligare fog för min tolkning: ”Rektorer har ibland avstått från att bjuda in politiska partier eftersom reglerna varit oklara”.

Oklara regler idag? När man läser lagrådsremissen framkommer följande:

Det finns i dag inte någon bestämmelse i skollagen som anger hur skolor ska förhålla sig när det gäller att bjuda in politiska partier eller i övrigt tillåta att politisk information sprids i skolan.

I själva verket finns alltså inga regler idag, något som Anna Ekström kallar ”oklart”. Rektor har idag full frihet (dock att ”objektivitetsprincipen” och ”likhetsprincipen” måste följas vilket kanske betyder att jag som rektor inte endast kan bjuda in Feministiskt initiativ). När rektor förflyttas från ett oreglerat tillstånd till ett reglerat tillstånd anses han – av Svenska Dagbladet och kanske också av ministern – alltså ha fått mer makt. Tänk vad mycket mer makt han fått om regelverket styrdes upp ännu lite mer och talade om exakt vilka partier han fick bjuda in.

Krig är fred, sa Orwell. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

”Det ska bli lättare för [rektorerna] att göra rätt med tydligare regler”, säger gymnasie- och kunskapsministern. Ju mindre frihet, desto lättare att leva, hade Orwell kunnat tillägga. Ingenstans är livet så lätt att leva som i fängelset. Lägg på kedjorna också så blir det jättelätt att göra rätt.