Gästskribent Gerhard Miksche: Att satsa

Häromdagen pratade jag med min grannes dotter, mamma till en 9-åring som går i trean. Malins svaga punkt är matte. Mamma ville hjälpa sin dotter genom att öva med henne. Men se, det gick inte. Lärarinnan vägrade dottern att ta sin mattebok med sig hem. Skolans policy var att det barnen skulle lära sig fick de lära sig på skolan. Några hemläxor fick inte förekomma.

Anledningen kan man bara spekulera om. Möjligen ska alla barn ges samma förutsättningar för inlärning. För att inte skapa ojämlikhet. Misstanken är inte ogrundad.

Det fick mig att tänka på de olika satsningarna på skolans område från regeringens sida som jag har i bakhuvudet. Lätta att plocka fram på Google, här till exempel, med ett foto av statsministern och Gustav Fridolin förhoppningsfullt blickande mot framtiden:

Regeringen vill satsa ytterligare 1,5 miljarder kronor på skolan under 2018. Tanken är att pengarna främst ska gå till utsatta skolor. Vi ser en alarmerande ojämlikhet i vår skola och det måste vi göra någonting åt, säger statsminister Stefan Löfven (S).

En tankeställare så god som någon.

”Satsa”. Vad är det som ligger i det ordet? Satsa får mig osökt att tänka på när man satsar på en travhäst eller ett fotbollslag som man hoppas kommer vinna. Ett lyckospel eller en chanstagning med andra ord. Eller, som man kan läsa i ”Våra ord: deras uttal och ursprung” av Elias Wessén (1979), Projekt Runeberg: satsa: göra insats (med viss risk), bidraga, engagera sig, ta risken att vinna eller förlora.

Måste göra någonting åt, det vill Löfven och Fridolin genom att ösa miljarder över skolan och hoppas på att det ger resultat: Kommunerna och skolorna ska själva få bestämma hur det ökade stödet ska användas. Enligt Löfven kan det till exempel handla om att stärka elevhälsan, anställa extra personal för att avlasta lärare eller anställa fler lärare för att minska klasstorlekar.

Jag undrar om denna generositet kommer hjälpa Malin att bli bättre i matte.

Att ”satsa” på vinst och förlust är givetvis enklare än att analysera problemen, ta fram ett förslag på hur de ska åtgärdas samt utreda hur åtgärderna ska finansieras långsiktigt. För problemen kommer knappast att lösas under det kommande året, även om det råkar vara ett valår. Det kan man gissa sig till med

tanke på vad tidigare satsningar av samma slag åstadkommit. Inte mer än att möjligen göra lärarfacket nöjt. Och ge regeringen andrum.

Det finns färsk statistik från Eurostat på hur mycket olika länder i Europa lägger på undervisningen som andel av de offentliga utgifterna.

Sverige ligger på andra plats efter Danmark med 6,5 procent. Tyskland ligger under genomsnittet med 4,2 procent, det vill säga på två tredjedelar av det Sverige spenderar. Förhållandet är samma i absoluta tal eftersom Sveriges och Tysklands BNP per capita är närapå identiska.

Enligt PISA ligger svenska 15-åringar efter tyska jämnåriga vad gäller mattekunskaper (494 poäng mot 506).

Konklusionen blir att Tyskland lyckas uppnå ett bättre resultat till avsevärt lägre kostnad. Kanhända det beror bland annat på att tyska skolor har kvar hemläxorna. Och att deras politiker är bättre än våra på att räkna och sämre på att satsa.

Gerhard Miksche är docent i organisk kemi vid GU, universitetslektor vid LTH, avdelningsdirektör vid Styrelsen för teknisk utveckling, chef för AB Astras patent-och varumärkesavdelning, patentombud och konsult inom immaterialrättsområdet i eget företag sedan 1991 – med intressen långt utanför naturvetenskapen, såsom historia, dagspolitik och framtiden.