Många har jämfört dagens migrationsvåg med svenskars utvandring till Amerika under 1800-talet, såsom den skildras i Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna. Jämförelsen haltar något, eftersom de svenskar som kom till USA kom till en redan etablerad invandrarkultur, snarlik den europeiska.

En annan skillnad, som Per Brinkemo lyfter fram i sin bok Mellan klan och stat, är att Karl-Oskar och Kristina inte var okvalificerad arbetskraft. De var i högsta grad kompetenta att utföra det arbete som den amerikanska nationen efterfrågade: att odla upp jorden. Det krävdes varken socialbidrag eller instegsjobb. Ett stycke mark var allt som behövdes, och mark fanns i överflöd. Massinvandringen till USA blev därför en succé, i varje fall i de invandrande européernas perspektiv.

Det finns däremot två karaktärer i Vilhelm Mobergs roman, som sällan nämns men som stämmer bättre med dagens migranter: Robert och Arvid. De skilde sig från Karl-Oskar och Kristina på flera sätt. De var ensamma unga män. De var inte direkt ovilliga till arbete, men det var inte på jakt efter arbete de emigrerade. De var på jakt efter en dröm – och utan att ha helt klart för sig hur drömmen såg ut, hoppades de att Amerika skulle uppfylla den. De var orädda, okunniga och fulla av entusiasm. De följde den tidens lockrop om paradiset på jorden, Kalifornien.

I slutet av 1840-talet var Kalifornien en sömnig avkrok, befolkad av indianer och enstaka missionärer. ”The end of the road” på den amerikanska kontinenten. Bara några år senare förvandlades det till en häxkittel av lycksökare. De kom i 10 000-tals eller 100 000-tals. I båtar, på mulåsnor eller till fots, korsade prärien, seglade runt

Sydamerikas spets, paddlade över Panamanäset. De flesta var målmedvetna unga män. Allt började med ett rykte som spreds år 1848 från Sutter’s Mill, ett litet sågverk på Sierra Nevadas västsluttning. Ryktet löd i korthet: ”Man kunde plocka guld med bara händerna”.

Att ta sig genom mellanvästern på 1850-talet var antagligen lika svårt som att korsa Medelhavet i gummiflotte. Men drömmen om Eldorado är oemotståndlig för den som är ung och inte har mer än sitt liv att förlora. Arvid dog i kolera, efter att ha druckit förgiftat vatten i Nevadas öken. Robert tog sig vidare och nådde slutligen lyckans land. Förutom en del grundläggande sexuella erfarenheter skaffade han sig två vänner. Den ene försedde honom med en ansenlig mängd guld, den andre lurade av honom alltihop i utbyte mot en bunt värdelösa papperspengar, Wildcat money. Sjuk och desillusionerad tog han sig tillbaka till sin brors farm i Minnesota, där han dog utfattig.

Guldruschen i Kalifornien avklingade några år senare av en mycket enkel orsak: guldet tog slut. I likhet med Arvid och Robert var det många som gick under, vilket förstås är tragiskt. De som blev kvar lade grunden till det som skulle bli en av världens starkaste ekonomier, med Silicon Valley som kronan på verket.

Lek med tanken att Kalifornien på 1800-talet varit en välfärdsstat, lika välorganiserad och humanistisk som Sverige. Alla som uppgav låg ålder hade fått status av barn och placerats i fosterfamilj. Staten hade placerat ut guldklimpar i deras väg – i form av bidrag, utbildning, hälsovård etc – för att i någon mån leva upp till de rykten som lockat dem dit. Detta hade naturligtvis ytterligare spätt på ryktena. Hade då någonting blivit bättre? Hade den mänskliga tragedin i slutändan blivit mindre?

Nej. Migrationsströmmen hade fortsatt, tills guldet tagit slut. Förr eller senare tar guldet alltid slut. Avgörande för framtiden är då vilka som blir kvar. Vilka är det som på spillrorna av en förlorad dröm lyckas bygga ett Silicon valley? Är det de som anser att någon annan bär ansvaret för deras orealistiska förhoppningar? Eller är det de med starkast entreprenörsanda och starkast vilja att anpassa sig efter verkligheten?

Jan-Olof Sandgren är yogalärare, boende i Angered utanför Göteborg. Från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som vaktmästare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare mm. Har legat i politisk träda sedan 80-talet, men har nyligen kastat sig in i debatten om det sekulära samhället och försvar av västerländsk kultur.