Fick tid över när jag var i stan häromdan. Så jag gick till Rådhuset. Orienterade mig på deras infotavla om vilka mål som skulle upp och jag kunde avhöra.

En vårdnadstvist ville jag gärna undvika. Kanske en konkursförhandling? Men jag valde ett brottmål, en stöld, som skulle äga rum i sal 28. När jag satt och väntade på att målet skulle ropas upp satt personer som senare skulle visa sig vara åklagare och försvarsadvokat också i väntrummet. De talade om att den tilltalade hade bakom sig två ärenden som polisen lagt ned. Ett gällde häleri – det andra grov stöld.

Inne i rättssalen satt en ordförande, en protokollförare, tre nämndemän, en åklagare, en försvarsadvokat, en tolk, den åtalade, tre häktesvakter. (Den åtalade var anhållen.) Och så en polis, men han kallades bara in som vittne.

Den åtalade föreföll att vara i 35-årsåldern. Han kallade sig Abdulla. (Jag förstod senare att han var vad media brukar kalla ett ensamkommande flyktingbarn. (På senare tid har media faktiskt börjat stryka ordet barn). Den åtalade hade, enligt åklagaren, från en berusad sovande man, som satt på en på en bänk på en tunnelbanestation, stulit en mobiltelefon och en plånbok.

Alltihop var dokumenterat på en övervakningsfilm. Väktare som såg alltihop via övervakningskameran tog sig snabbt till platsen och mannen greps. En polis anlände. Den polisen kallades in som vittne under rättegången.

Den åtalade sade sig ha varit i Sverige i nio månader. Under den tiden hade han hunnit med att åka fast åtminstone tre gånger, vilket bekräftades under rättegången. Ett häleri och en grov stöld, som inte lett till åtal. Han hade också hunnit rymma från slutet boende och totalt struntat i all svenskundervisning.

Hans ålder hade fastställts till 17 år. Endast totalt blinda – eller förblindade – skulle kunna komma till den slutsatsen.

Välvilligheten under rättegången var påfallande. Idel leenden mot den åtalade från domaren. Han var ju bara ett barn och bara 17 år när brottet begicks – att stjäla från fickorna på en berusad sovande.

Vilken förfärande förljugenhet. Och på grund av den låga ålder blev domen 80 timmars samhällstjänst. Dyker han upp till det, tror du?

Att lägga ned all denna energi och alla dess kostnader för att döma ut 80 timmars samhällstjänst är ju skrattretande parodiskt. Varför inte bara göra som vid de tidigare tillfällen han åkt fast, alltså bara lägga ned?

Påföljderna är ju i alla fall endast symboliska. Och om samhällstjänsten eventuellt genomförs kan det ju bli mycket dyrt för samhället att administrera.

Vilka signaler sänder detta till andra så kallade ensamkommande? De är ju ganska många.

Jag talade i smyg efteråt med en av häktesvakterna, som skakade på huvudet och berättade att detta var den normala proceduren. Vad kostar polisutredning, åklagarens arbete, domare och protokollförare, nämndemän, försvarsadvokat, tolk, tre häktesvakter och inkallande av polisvittne?

Och alltihop leder bara till en samhällelig symbolreaktion. Det är något fullständigt snurrigt med rättssystemet eller i alla fall dess tillämpning i Sverige. Godtrogenhet! Aningslöshet! Blindhet!

Eller är jag bara en elak rasist?

Ulf Swenzén är pensionerad reklamare och egen företagare. Han har varit aktiv i HUF/Muf en gång i tiden, ordförande i Stockholms län, men på senare år har jag jobbat för KD. Han är klimatskeptiker och dötrött på gammelmedias kompakta PK-konformism. Han jobbar också i kyrkans diakoniverksamhet.