Vad är det för mening med att förbjuda svenskar att ta del av nazisternas tankar och bilder?

Patrik Engellau

Dagens Nyheters kulturredaktion är en av PK-kultens högborgar i Sverige. Om en konflikt uppstår mellan PK-läran och de medborgerliga fri- och rättigheterna så ställer sig kulturredaktionen utan att skämmas på PK-lärans sida. Jag tycker att redaktionen borde skämmas.

Det var en råsop av mig. Kan jag tydliggöra, förklara och bevisa?

Mitt påstående föranleds av en artikel i kulturbilagan den 1 augusti 2017. Artikeln handlar om att nätbokhandlare säljer antisemitiska skrifter, till exempel ”Sions vises protokoll”, nazistideologen Alfred Rosenbergs skrifter, SS-ledaren Heinrich Himmlers böcker och så vidare. Dagens Nyheter tar nätbokhandlare som Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln i örat. Intervjuade representanter för dessa företag krälar skamset inför åklagaren och lovar bättring.

Självklart fördjupar sig Dagens Nyheter inte i den grundläggande frågan om varför en svensk, du eller jag till exempel, inte bör få läsa ”Sions vises protokoll”. Nu struntar vi i att texten finns lätt tillgänglig på nätet i alla fall. Vad jag undrar över är varför en inflytelserik svensk tidning och kanske svenska staten skulle engagera sig mot den yttrandefrihet – rätten att publicera texter – och den informationsfrihet – rätten att ta del av andras yttranden – som garanteras i Regeringsformens andra kapitel, första paragraf. Att Dagens Nyheter inte ställer den frågan är kanske lika självklart som att Pravda, på den tiden det begav sig, inte ifrågasatte Sovjetunionens kommunistiska partis beslut, men det hindrar inte att vi medborgare, som ändå antas ligga bakom regeringsformen och även i övrigt vara nationens högsta beslutande organ, funderar på saken.

Vi kan betrakta frågan dels juridiskt, dels politiskt.

Juridiskt är det hela lite komplicerat eftersom det finns en lag som delvis upphäver en del av regeringsformens friheter, nämligen den lag som förbjuder hets mot folkgrupp. Det är nog ingen tvekan om att en del av de nazistiska texter som alltså kan köpas hos nätbokhandlare genom sina uppenbart antisemitiska attityder bryter mot lagen om hets mot folkgrupp.

Det juridiska dilemmat, vad jag kan förstå, är att vi här står inför en situation där en vanlig lag – i detta fall lagen om hets mot folkgrupp – delvis upphäver en högre lag, nämligen regeringsformen, en av grundlagarna. Kan en lägre lag upphäva en högre? Om Sverige haft en

författningsdomstol som exempelvis USA, Tyskland och Polen så hade lagen om hets mot folkgrupp kanske avvisats med hänvisning till bestämmelser i högre lag, men det har vi ingen aning om, nu har vi det som vi har det. Det kan alltså hända att nätbokhandlarna faktiskt bryter mot lagen. Kanske borde någon driva det ärendet i domstol för att vi ska få klarhet. Det vore hederligare än Dagens Nyheters försök att mobba och skambelägga dessa företag.

Sakens politiska sida är mer intressant. Jag vill ta upp två aspekter.

För det första måste jag, trots mina låga förväntningar, erkänna min bestörtning över Dagens Nyheters inställning. Tidningen, enkannerligen kulturredaktionen, må vara hur politiskt korrekt som helst, men den tillhör ändå pressen, den tredje statsmakten, och borde vara bland de första att försvara yttrandefriheten. En press som strävar efter att begränsa yttrandefriheten och medborgarnas rätt att ta del av andras skriverier är en anomali, en abomination. Ett sådant djur borde inte finnas. Vad mer tycker Dagens Nyheter att medborgarna bör förhindras att ta del av? Bilder av profeten Mohammed? Information om migrationens kostnader för det svenska folkhushållet? Det vore intressant att i så fall få ta del av Dagens Nyheters policy för självcensur så man med större säkerhet vet vilken sorts artiklar man inte kan lita på.

Min andra aspekt är den viktigaste. Den handlar om människosyn. Den stora frågan är om man – där ”man” betyder överhet, beslutsfattare och mediafolk – kan betro vanliga människor, så kallade medborgare, även med motbjudande opinionsyttringar, till exempel Hitlers antisemitiska texter. Här kan ”man” inta ettdera av två motsatta förhållningssätt.

Det ena förhållningssättet är att folket, de så kallade medborgarna, inte bör få reda på hur Adolf Hitler såg på tingen ty då kommer folket i kraft av sitt otillräckliga förstånd att omedelbart tjusas av denne förförares falska lockrop och bli alltmer benäget att ansluta sig till hans nutida svenska efterföljare Nordiska Motståndsrörelsen.

Det andra och motsatta förhållningssättet är att folket, som liksom överheten har sin beskärda del av dumhuvuden, på det hela taget är kompetent att göra vettiga bedömningar och avvägningar och att det är bättre att överheten målmedvetet släpper all information fri än att den försöker ransonera och styra kunskapsflödet eftersom medborgarna ändå upptäcker sådana försök och kommer att svara med förakt för överheten.

Det vore intressant att höra Dagens Nyheter klargöra sin inställning.