För mer än trettio år sedan startade jag ett projekt som hette Den Nya Välfärden och skulle påverka politiken genom att exempelvis skriva böcker om hur politik borde bedrivas. Det gick ganska bra. Vi fick ekonomiskt stöd av tiotusentals småföretagare och politikerna försökte ofta göra som vi föreslog, skolpeng, fritt val i äldreomsorgen, konkurrensupphandlingar och sådant där. Tidningen ETC hatar allt vi gör vilket är en merit så god som någon.

När verksamheten började ta sig proportioner kunde jag inte längre driva den i mitt eget bolag eftersom det då kunde se ut som om jag tänkte lägga pengarna i egen ficka. Projektet behövde ett eget juridiskt hemvist. Det blev en förening som så småningom fick något tusental medlemmar.

Men du vet hur det är med föreningar och särskilt deras årsmöten. Det är tråkiga tillställningar som inte lockar folk. Det kom max ett dussin personer på årsmötena, där som vanligt bokslut skulle godkännas, styrelse ges ansvarsfrihet och ny styrelse väljas. Jag insåg med förfäran vad som skulle kunna hända. Föreningen hade jobbat upp lite tillgångar. Slaktvärdet var en bra bit över en miljon kronor. Tänk nu om en illvillig och företagsam person trummade ihop ett tjugotal polare som alla blev medlemmar och gick till stämman och valde in sig själva i styrelsen och snodde alla pengarna. Där kunde man snacka om lättförtjänta pengar.

Så jag gjorde med visst besvär om föreningen till en stiftelse och kunde andas ut.

När jag tar del av Helena Edlunds undran om Svenska kyrkan vill ha några medlemmar kommer jag osökt att tänka på denna erfarenhet.

Svenska kyrkan har en avsevärd förmögenhet. Olika siffror uppges. Kyrkan själv uppger 45 miljarder kronor. Länstidningen i Östersund anger 74,3 miljarder kronor. Jag har inte fördjupat mig i hur någon av dem räknat, men det är väl rimligt att anta att det skulle bli kanske 60 miljarder om man sålde alla värdepappren, skogarna och kanske kyrkorna (till ägare från Saudiarabien, vem vet).

Vems är pengarna? Ja, det är väl Svenska kyrkans. Men vem är Svenska kyrkan? Det är inte lätt att veta, men i praktiken styrs kyrkan av Kyrkomötets ledning och sannolikt också det högre prästerskapet och kanske även övriga anställda. De har kontroll över kyrkan och därför även över kyrkans pengar.

Hur många är dessa? Kyrkan har 21 tusen anställda varav nästan 3 000 präster). De flesta övriga – diakoner, ”barntimmeledare”, husmor, städare med flera – har troligen inte så mycket att säga till om. Om tiotusen av de mest inflytelserika utvecklade ett intressant framtidsprojekt för kyrkan skulle de säkert på egen hand kunna genomdriva det.

Om tiotusen personer solidariskt delar på 60 miljarder spänn så blir det sex miljoner per skalle. Håll med om att det skulle vara ett nog så intressant framtidsprojekt för de utvalda. Kanske skulle det räcka med tusen personer inklusive Kyrkomötets ledning för att något spännande ska hända. Då blir det 60 miljoner kronor per reformatör.

Självklart skulle de inte bara kunna ta pengarna i kontanter och flytta till Mexico. Men det finns ju så många andra sätt. Tänk dig rejäla pensioner, tänk dig att Svenska kyrkan omvandlar sig till ett internationellt institut som ska verka för freden, prideparaderna och klimatet med tusen intressanta och välavlönade befattningar över hela världen, ett mini-FN av aktivister, liksom. Och medan man sitter under en palm i Rio de Janeiro och månar om HBTQ-gänget är det såklart inte förbjudet att läsa Bibeln och be böner om man är lagd åt det hållet. Bara fantasin sätter gränserna för hur bra det här skulle kunna bli.

En förutsättning är förstås att kyrkan först gör sig av med medlemmarna eftersom det där med att folk kan gå och rösta sticker käppar i hjulet för alla djärva planer på en reformation av den här karaktären. Helenas undran har kanske mer fog för sig än hon anar.

Denna spekulation verkar kanske lite för mycket Dan Brown för din smak, men jag har genom åren lärt mig en del om människan, vare sig hon är religiös eller ej. Det skulle förvåna mig om kyrkans höga beslutsfattare, som naturligtvis har räkenskaperna på sina fem fingrar, inte någonsin lekt med tankar på hur Svenska kyrkans tillgångar skulle kunna förädlas.